Det är lördag, och jag inleder en hel veckas ledighet med total vila. Nåja, nästan total vila. Jag gör ett undantag på onsdag eftermiddag och kväll, då jag har möten som inte går att vare sig hoppa över eller skjuta upp. Men i övrigt är det här en helt mötesfri vecka, som jag snabb identifierade och därmed också vinnlade mig om att hålla rent från annat arbete. Min plan redan när vi började jobba efter sommaren var att ta semester denna vecka. Och nu börjar den! Jag har rustat för den genom att se till att jag inte har några arbetsuppgifter som tränger på. Det enda jag tänker göra är att morgon och kväll läsa mina mejl och åtgärda det som behöver åtgärdas. That´s peanuts!

Det har varit nio veckors arbete sedan sommarsemestern slutade, och jag klappar mig på axeln och berömmer mig själv för att jag har fixat dessa veckor på bästa tänkbara sätt. Jag har lyckats hålla mig något så när till den plan jag la upp, som innebar förutsättningar för att jag skulle orka med. Jag tycker själv att jag håller på att bli både starkare och mer uthållig, även om energin inte riktigt fyllt upp mig än. Men jag tror den också är på väg.

Känslan när jag vaknade i morse var obetalbar. Jag kunde i princip – om jag hade velat – ligga kvar i sängen hela dagen. Nu ligger det inte riktigt för mig, men jag hade KUNNAT göra det. Det är det viktiga. Dessa dagar ska jag bara göra det jag vill; arbeta med bloggen, följa några videokurser (jag har många på kö, men hinner nästan aldrig), hänga i soffan och kolla färdigt House of cards och börja på någon ny serie kanske, läsa böcker, yoga lite mer än vanligt… ja allt sånt jag gillar men så sällan hinner med. Och jag ska inte tvinga mig till något. Det kan till och med hända att jag sover middag någon dag!

Sån lyx, sån lyx.

Sen mot slutet av veckan ser jag fram emot att få jättekära gäster över helgen, och tanken på att det ligger där mot slutet av semesterveckan gör mig lycklig.