En skulle nästan tro att jag lever i det förflutna. I går ett långt blogginlägg om min släktforskning med tillhörande gamla foton, och i dag en inlägg i min stående serie ”fotonostalgi”. Endast en slump, inget annat!

Idag en bild som får mig att dra på smilbanden lite extra. Familjen Björkman i värsta campingutstyrseln! Vi är på utflykt, var minns jag inte, tillsammans med resten av Norrtälje Revygäng. Därav likadana kepsar, antagligen var de utdelade särskilt för det här tillfället. Jag noterar att vi dricker vin, öl och coca-cola, samt att jag förmodligen är lotteriansvarig. Rätt talande.

Det var genom revygänget vi träffades en gång, käre maken och jag. Jag flöjtade, han regisserade. Under många år var vi engagerade i revygänget på olika sätt, och Bosse var dessutom ordförande under en period i den nationella organisationen LIS – Lokalrevyer i Samverkan. Även efter att Sara gjort entré i vårt liv fortsatte vi revyandet, när hon var liten var hon med på repetitionskvällar och låg och sov mellan bänkraderna i aulan där vi repade. Jag tror att hon fortfarande kan alla texter och låtar utantill från revyerna i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet!

Bosse höll i engagemanget längre än jag, antagligen avslutade jag det i samband med att jag började jobba i Stockholm och därmed började pendla. I så fall var det i ungefär samma veva som det här kortet togs.

Bilden är från 1991.