Tidsresa i släktens fotspår

Efter att mormor lämnade det här jordelivet i våras har min mor och morbror ägnat en del tid åt rensning av hennes saker. All gammal dokumentation la de i en låda till mig, eftersom det är jag som är den i familjen som släktforskar, dokumenterar och försöker bevara det gamla för eftervärlden.

En vag ambition jag har är att någon gång göra en sorts släktkrönika, ett dokument som är gripbart och lättläst även för den som kanske inte är så intresserad att hen vill fördjupa sig på egen hand i dammiga papper och foton. Vi får väl se, men jag har både en önskan och en skyldighet att behålla det jag vet, kan och minns i efterkommandes medvetande. Så länge vi pratar om personer lever de, hur länge de än varit borta från det vi kallar livet! Som Emil Jensen formulerat det så fint (ungefär, jag har plockat det ur minnet): ”De vill inte bara somna, de vill finnas. Därför måste vi minnas”.

Denna söndag ägnar jag åt att sortera allt i den här magiska lådan jag fick. Mormor har verkligen sparat det mesta i alla år, och prydligt förvarat det i askar och plastfickor. Allt ska varsamt läsas och gås igenom, varenda papper – från sköraste tidningsurklipp till bröllopstelegrammen från 1944. De ska sorteras på person, för att sen utgöra viktiga pusselbitar i personernas levnadsmönster. Allt kommer att digitaliseras, om jag får vara med tillräckligt länge.

Vilken skatt, vilken resa, vilken upptäcktsfärd!



Morfars inskrivningsbok från andra världskriget.


Luftskyddsknappen fungerar fortfarande, den lyser i mörkret efter mer än 70 år!


Gammelfarmors och gammelfarfars nödmynt och ransoneringskort.


Morfars fackföreningsböcker.


Räkning från morfars 50-årsfest 1969. Jag minns den väl (har till och med bloggat om den här). Jag borde väl egentligen inte vara förvånad över att det här finns kvar, men ändå… En helkväll för 38 personer, 2.300 kronor!


Och se här då – morfar var tydligen livräddare också! Notis ur Norrtelje Tidning.

8 tankar på “Tidsresa i släktens fotspår

  1. Jag började för ett antal år sedan att ”kolla runt” lite. Tack vare andras hjälp kunde jag konstatera att det fanns konstnärer, kriminella och nazister i släkten. Men också utvandrare, oäktingar och en ”fallen quinna”. Jojo, man har lite att brås på… 😉

  2. Jag blir helt lycklig av det här. Jag älskar familjehistoria. Min farfar sparade på ALLT och allt finns bevarat. En stor skatt enligt mig. Min farfars historia behöver jag inte dokumentera det gjorde han så bra själv på 800 maskinskrivna sidor.

  3. Oj vad spännande att gå igenom allt detta! Min pappa har släktforskat en hel del. Väldigt fascinerande, det lilla jag har tagit del av.

    Har läst ikapp lite här nu. Visst är det spännande att besöka Hallwyllska palatset. Har varit där flera gånger och återkommer gärna. Och vad klokt av dig att hoppa av dina tunga uppdrag!

    Tack snälla du för fina ord hos mig! Jag lovar, jag försöker att ta det lugnt. Och jag sållar hårt bland det jag gör. Nu är jag precis i starten på tre veckors semester och har massor med tid att göra ingenting!

    Kram Lena

Lämna en kommentar