Solhälsningarna får vänta ett tag till

2016-09-09-07-49-20

Jag har praktiserat yoga i någon form och med olika frekvens sedan hösten 2004. Egentligen började jag yoga första gången redan 1996 under ett par år, men det upphörde när jag bytte arbetsgivare. Sedan 2004 har det dock varit konstant, om än oregelbundet. Jag har också provat på flera varianter; kundaliniyoga (samt medicinsk yoga som härstammar från kundalinin), hahtayoga, ashtangayoga, poweryoga, yinyoga, vinyasayoga…

Tidigt fastnade jag för ashtangayoga, och orsaken är enkel – den är släkt med poweryogan (som var den form som gjorde att jag kom igång på allvar) och den är logisk; består av en given serie rörelser, det var lätt att lära sig och jag kunde mäta mina framgångar eller bakslag på ett tydligt sätt. Helt sjukt att jag gjorde det, för det finns varken framgångar eller bakslag inom yogan! Det har jag lärt mig sen dess, men på den tiden var jag fortfarande så tävlingsinriktad att jag jämförde mina egna resultat från den ena gången till den andra. Jag överarbetade och överansträngde mig. Efter det har jag haft sån himla tur att hitta hem till min yogaguru och förebild Mariancila på yogastudion Lila shala i Visby, och hon har lärt mig så mycket. Så mycket om yoga och inte minst om mig själv (för det lär en sig faktiskt genom yogan, om en är lite lyhörd och vidsynt). En av de saker jag har lärt mig är att den perfekta yogaformen för mig just nu – om en måste etikettera och välja kategori – är yinyoga. En extremt lugn yoga, där du sitter i flera minuter i varje position. Det är en utmaning, du andas där och lever där, och det händer samtidigt saker i både kropp och knopp. Det är meditativt och vansinnigt skönt i min kropp. Sen ska jag ärligt säga att mina egna yogaprogram är ett hopkok av flera teorier och asanas (positioner), i kraft av min erfarenhet av yoga och mina behov klarar jag i dag att sätta ihop egna program. Det känns fint!

Regelbundenheten ökade markant i somras när jag (här vet jag aldrig hur jag ska beteckna det som hände. Insjuknade? Nä. Kraschade? Nä.) fick en påminnelse om att förändra livsstil, för då började jag yoga dagligen och har så gjort sedan dess. Varenda morgon, utan undantag rullar jag ut min matta i vårt gästrum, som numera förvandlats till mitt yogarum. Jag tänder ljus och rökelse som får brinna under passet som består av meditation och yoga. En fundamental del av mina yogapass – inte minst på morgonen – är solhälsningen. Om du inte hinner/orkar/kan någon annan yoga, kan du göra solhälsningen. Den är universell och genomgripande. Den gör skillnad, om du gör den varje dag.

2016-09-09-07-48-35

Men just nu får solhälsningen vila i mitt liv. När min yrsel kom tillbaka i rätt svår form för några veckor sedan, blev det helt uteslutet att både praktisera solhälsningen och andra former som kräver mer än att sitta ner. Så nu består min morgonyoga enbart av inslag av kundalini-/medicinsk yoga; lite suficirklar, lite ryggflex m.m. Senast i morse provade jag en försiktig solhälsning, jag tycker ändå att yrseln har avtagit, men det funkade inte. Den får vänta.

Tack yogan, för att du finns och för att jag fått lära mig att använda dig. Du är en fin del av livet, du!

 

Lämna en kommentar