För några dagar sedan roade jag mig med att gå in och se på 2016 års statistik för bloggen, för att bilda mig en uppfattning om vad som har hänt under året och hur status var vid årsskiftet. Det har ju varit ett år då jag under andra halvåret bloggade väldigt intensivt, ja vare dag faktiskt, och där intresset också ökade eftersom jag skrev om min sjukdom, mitt mående och det arbete jag påbörjade för att bli frisk.
Så nu tänkte jag att i stället för att bara hålla siffrorna för mig själv, så delar jag med mig helt enkelt. Det är också roligt för mig att ha det dokumenterat på bloggen. Så här såg 2016 ut enligt Google Analytics:
Sidvisningar
I början av året tuffar det på med väldigt lite, i januari var vi i Thailand och rapporterade därifrån och det väckte kanske lite intresse. Annars ligger siffrorna på en nivå att en kan tro att det bara är närmast sörjande som läser, och så var det nog också. Jag publicerade inlägg bara när jag kände för det, hade skrivlust bara i perioder och ingen särskild plan med bloggarbetet. Så hade det hållit på länge. Men sen i juni, publicerade jag ett inlägg (som också är ett av de fem mest lästa som syns i listan nedan) där jag ”avslöjade” hur jag mådde, och då hände något drastiskt. Intresset blev enormt, helt otippat, jag fick också draghjälp genom att media hakade på och skrev om det. Det fortsatte öka under sommaren, då jag började att blogga dagligen, för att toppa i början av augusti då jag skrev årets mest lästa inlägg.
Unika besökare
Kurvan är av rätt naturliga skäl rätt lika den förra, även om siffrorna är lägre.
Ålder
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jag är en tvärt om-bloggare. Ser en sig om i bloggvärlden så är det i regel yngre såväl bloggare som läsare, även om jag vet att vi är flera i mitten av livet också som skriver. Men vi syns inte på samma sätt, och därför kan en förledas att tro att vi inte är så många. Naturligt blir ju, att läsarnas ålder speglar publicistens ålder, så det här resultatet är inte konstigt alls.
Kön
Det här är också rätt naturligt, att kvinnorna dominerar läsarskaran, eller hur? Jag skriver ju trots allt mycket om hur det är att vara kvinna mitt i livet. Jag tycker det är jättekul att det ändå är nästan en fjärdedel av mina läsare som är män!
Återkommande och nya läsare
Jag är lika glad för att ha en så stor andel trogen läsarskara, som jag är över att så många har kommit nya. Det är överväldigande, det gör mig glad!
Lästeknik
Det är intressant att veta på vilket sätt du som läser bloggen gör det, eftersom jag ju hela tiden strävar efter läsarvänlighet. Den här bilden visar tydligt att det är gränssnittet i mobilen jag ska koncentrera mig på, därför att hela 61% läser blogginläggen där.
De mest lästa inläggen under 2016
- Ett semesterbokslut – den osminkade verkligheten
- Hon är inte hel enkel att ha att göra med, den där Maria
- Akta dig för långflygningar med Norwegian!
- Saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom – artikel ur Topphäsa med egna reflektioner
- Livets alla märkliga vändningar
Nu känns det fint, att ha koll på 2016! Nu vet jag att i december hade jag sisådär 1.300 besökare, och kan jämföra det med januari samma år då det var 132 stycken… Jättemycket har hänt, och jag är så tacksam för att du kommer hit och läser, tacksam för varenda en som vill följa mig i vått och torrt, i ur och skur. Följa mig mellan jobb och politik, glädje och tröttma, uppgångar och nedgångar, hemmavid och på resor. Det känns fint att ha dig med!
Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull så har det ändå blivit så, i takt med att läsarskaran ökat, att jag lagt mig vinn om att försöka producera mer läsvärda inlägg under hand. Det är både roligt och krävande, men det är meningsfullt eftersom jag vet att 1.300 personer per månad läser mig. Att ha många läsare ger mig också bredare perspektiv, fler kontakter, mer interaktion. Även om kommentarsfältet ofta gapar tomt, så är ni flera som hör av er direkt till mig med frågor, tankar och synpunkter. Du som gör det – tänk på att det du har att komma med kanske fler skulle ha glädje av att läsa och veta. I så fall kan du också använda kommentarsfältet. Det som dock varit dominerande har varit personer som velat vara privata för att berätta om sin situation som alltför mycket liknar den jag har varit i och delvis är kvar i. Utmattning – varför ska det vara så skämmigt att prata om?!
Jag skulle vilja utmana dig och mig själv, och fortsätta utöka läsarskaran. Tänk om jag kunde dubbla den på ett år! Vill du hjälpa mig med det? Tipsa en vän, som kanske också blir en trogen följare! Tack för att du läser!
Lämna ett svar