Förutfattade meningar

Fick del av ett klipp från Youtube i dag, som kräver eftertanke. Vi människor – jag tror ingen kan svära sig fri – är fulla av fördomar och förutfattade meningar. När vi ser en person, ”vet” vi hur hon eller han är. Vi har varit med om det mesta tycker vi, så vi vet nog hur det ligger till. Vi refererar till våra erfarenheter, och faktum är att ofta stämmer teserna. Så ofta att vi ständigt får bekräftelse på att vi har rätt.

Men så händer det där som gör att allt ställs på ända. Att det jag ”visste” var fel. Att den personen som jag har dömt på förhand står för något helt annat än vad jag ”visste”. Och man häpnar. När sånt händer mig blir jag lycklig, för det visar att det finns så mycket mer att upptäcka i världen!

Ta sju minuter av ditt liv och kolla in det här klippet. Du kommer att skämmas å mångas vägnar, och häpna.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

Tacksamhet!

Nu har även Sara åkt hem, efter ett par dagars extra vistelse hos oss efter påskhelgen och Affes hemresa på annandagen. Först kände jag en stor tomhet när jag lämnat henne vid båten, men den känslan gav snabbt vika för en annan – tacksamhet.

Kan man annat än känna tacksamhet när man tittar på bilden av Shiva och Sara…?

Jag är så tacksam över de här dagarna vi har haft tillsammans, och över att jag har henne på det sätt jag har. Och när jag nyss satt i bilen på väg hem från dagens Friskispass och funderade över tacksamhet, överfölls jag av massor av saker jag är tacksam över.

Jag är så tacksam över att min familj är frisk och mår bra (om man bortser från Bosse som just i dagarna är så förkyld som bara en man blir).

Jag är så tacksam över att Sara har ett bra liv med en livspartner hon älskar. Att det kanske inom en snar framtid ser ut att lösa sig för dom med egen bostad m.m.

Jag är så tacksam över min kropp (ja, det är sant!). Den är sannerligen inte världens vackraste, och till åren börjar den bli, men den HÅLLER och är frisk. Jag har två friska stadiga ben att gå och springa med, kroppen njuter av att göra yoga och huden av att sola. Jag kan använda min kropp, det är jag mycket tacksam över.

Jag är så tacksam över vårt fina badrum och vår glasveranda med altan. De är de mest ljuvliga livsrum man kan tänka sig, i ett i övrigt mycket trivsamt litet hus!

Jag är så tacksam över solen. Tänk att den har fått skina hela långa påsken, och bara fortsätter att vara generös! Fantastiskt.

Jag är så tacksam över prakten i naturen just nu. Blåsippor och fagningsblåmmer (vitsippor på svenska) står som spön i backar och ängen tillsammans med svalört och spirande ramslök. Man bara baxnar över skönheten.

Jag är så tacksam över att få vara hemma och arbeta i min egen takt den här veckan. Tänk så mycket jag får gjort, på ett lustfyllt sätt!

Jag är så tacksam över att vi har en ordnad ekonomi.

Jag är så tacksam över skönheten och vidderna utanför vårt köksfönster.

Jag är så tacksam över den frihet jag och de mina har.

Jag är så tacksam över att jag har ett bra arbete!

Jag är så tacksam över de trippande tassarna och den kalla nosen som möter mig varje gång jag kommer hem, den viftande svansen och glada pussarna, den oförställda och ovillkorade glädje och kärlek jag möter i de nötbruna cockerspanielögonen!

Jag är så tacksam över att få ha Bosse som livskamrat, och kärleken mellan oss.

Jag är så tacksam över att ha upptäckt yogan, och att yogan tar emot mig!

Jag är så tacksam att få leva här och nu.

– – –

Vad känner du tacksamhet över i ditt liv? Berätta. Och framför allt, uttala det för dig själv!

Dottersamvaro

Påsken är över, och i går skjutsade Sara och jag Affe till båten för hemresa. Han måste jobba. Sara blir kvar ett par dagar till, det tycker jag är riktigt roligt!

I morse släpade jag iväg henne på mitt morgonyogapass, och hon tyckte det var jätteskönt. Hon är inte helt obekant med yoga, eftersom hon har dansat mycket så har hon också kommit i kontakt med både yoga och pilates. Men glädjande nog kände hon sig lite mör i benen efteråt, jag hade nog varit helt knäckt om hon inte märkt något alls! Visserligen 23 år yngre än jag, men ändå…

Just nu smygjobbar jag lite, eftersom hon tillbringar resten av dagen i stan med att träffa goda vänner över lunch och fika. Skönt att stöka undan lite, även om jag har föresatt mig att inte vara så sträng mot mig själv den här veckan. Har några saker som MÅSTE göras, men det är en oerhörd frihet att få göra det när man själv vill.

Dessutom är arbetsmoralen rätt låg just nu eftersom jag har påbörjat Elizabeth Georges senaste bok. Härligt tjock, 700 sidor. Mums!

Datorglest…

Nu är det påsk, och i dag självaste påskafton. Jag har TVINGAT på datorn, dels för att mata in de steg jag har gått de senaste dagarna, dels för att överföra lite pengar till Kerstin för garn hon har köpt åt mig och dels för att ändå ge livstecken i från mig här! Men det är motvilligt. Solen flödar och det är alldeles fantastiskt utomhus. Vad gör jag vid köksbordet med datorn??

Sara och Affe gästar oss över påsken, och det är jättemysigt att ha dom hemma. I går var vi på en kort bilutflykt och spanade in lite grejor, och Sara fick samtidigt köra lite bil. Bor man i Stockholm blir det inte så mycket av den varan. I dag ska de göra stan, strosa i Visby och göra ett besök på bl.a. Glassmagasinet. Men deras viktigaste ärende i stan är nog att köpa en ny stegräknare åt mig, jag tappade min i går! Nu får jag chansa på ungefär hur mycket jag gick i går och i dag, men jag hart lärt mig ungefär efter den här tiden vad som går åt.

I dag är det godisfrossa, påskäggen är utdelade. Mums. En långpromenad med make och hund väntar, sen blir det några lata timmar i solen på altanen. Dubbelmums!

Jag märks här igen efter påsk, förvänta er inget innan dess!

Varma glada påskhälsningar!!

Jag yogar på riktigt igen!

Hurra, min yogalärare är tillbaka på ön! Ordningen återställd, så även min arma kropp. Visserligen har jag varit DUKTIG de här tre veckorna och faktiskt kämpat på själv två gånger i veckan, men det är som sagt inte riktigt samma sak.

Morgonens pass (vi börjar klockan 07:00 på tisdagar, jag åker 06:10 hemifrån) var härligt tufft. Jag blev riktigt svettig, vilket inte är så vanligt! Varm, men sällan svettig. Nu vet jag inte om det beror på att det verkligen var extra fysiskt ansträngande eller om det berodde på mina numera rätt vanliga vallningar… Fast jag tror faktiskt på det första. Jag tog i så väldans, i glädje över att vara på banan igen.

Nästa gång är på torsdag, men då prioriterar jag annat. Då ska vi hämta Sara och Affe vid flyget, de ska tillbringa påskhelgen hos oss. Vilken lycka! Så – det blir ett yogapass hemma på kammaren på torsdag morgon i stället.

I morgon bitti ska Bosse och jag upp i spåret och lufsa lite. Jo, vi har börjat med det så smått. Jag vet inte vem som stöttar vem egentligen – jag inbillar mig att jag är ett moraliskt stöd för Bosse som säger sig vill börja, men möjligen är jag grundlurad. Det kanske är så att han låtsas vilja börja för att stötta mig att komma igång på riktigt igen. Egentligen spelar det ingen roll, bara vi GÖR. Vi har bara varit ute en gång, men vi ska försöka två gånger i veckan framöver.

Mina mål i år är att genomföra Vårruset och Tjejmilen. Dessförinnan ska jag gå Let´s walk med Kerstin och Sara, ska bli kul.

– – –

Jag är med på Facebook, för det ska man vara. Finns man inte på Facebook så finns man inte, som någon ur den yngre generationen informerade mig om. Där skaffar man sig vänner av olika slag, gamla och nya, nära och fjärran. Men det är rätt trevlig att räkna in alla vänner, jag hade ingen aning om att jag hade så många!

En av de saker som jag gillar med Facebook är att det är rätt opretentiöst, du kan lägga in små kommentarer då och då och ibland får du reaktioner från dina vänner. Man får en lätt inblick i vad ens vänner pysslar med om dagarna. Småtrevligt, tycker jag.

Flera av mina cybervänner är från arbetarrörelsen, såna som jag känner sen min mer aktiva tid i centrala sammanhang. Och hos dessa vänner ser jag ett mönster, tydligt och också lite skrämmande. Medan jag och andra kan vara extatiska över att ha hört koltrasten eller att solen skiner, så kan en arbetarrörelsecybervän till mig vara lika lycklig över att bevista en partikongress årets första soliga helg. Eller uttrycker jubel över en ledarartikel eller kanske ett rådslagsmaterial man just ska kasta sig över.

Jag fördömer inte, absolut inte. Jag har nog varit precis likadan själv. Men i skenet av andra reflektioner från andra vänner, ter det här sig lite… inskränkt? Trångt? Tråkigt…? Ja, tråkigt! Jag är så glad att jag har kravlat mig ur det träsket, faktiskt. Jag tillhör fortfarande arbetarrörelsen, jag tror på alla människors lika och unika värde och framför allt på människors inneboende kraft. Rättvisa är ett vackert och nödvändigt begrepp.

Trots det blir jag mer lycklig över att se småfåglarna bygga bo i våra holkar, över att skåda en knallblå scillamatta i vårt gräs, eller att känna den ljumma vinden på bara ben den första varma vårlördagen. Jag blir mer lycklig av såna saker än att fundera över hur vi ska vända opinionssiffrorna.

Visst är det tur att det finns alla sorter av människor!!

En hel helg utan arbete!

Sen jag skrev sist har mycket hänt – våren har parkerat här, Wanja Lundby-Wedin har bestämt sig för att stanna på sin post (BRA!) och Annika Östberg lär vara på väg hem från kaliforniskt fängelse.

Själv har jag njutit en hel helg utan arbete; fredagkväll, hel lördag och hel söndag. Jag inte ens smygjobbade på söndagkvällen, öppnade knappt datorn på hela helgen. Jo förresten, googlade lite som ibland krävs när man löser kniviga korsord, men annars – nada! Hållit koll på mailen via min iPhone förstås, men ändå…

Kändes konstigt när jag åkte till jobbet i morse, det kändes som om jag varit borta jättelänge. Verkar ju helknäppt i själva verket. Men faktum är att arbete och fritid alltmer går ihop, och jag tycker nog det är rätt bra. Därför att det innebär en stor frihet, jag kan göra vad jag vill när jag vill. Behöver jag åka och handla påskägg en måndagseftermiddag och kanske tar en långlunch och gör lite annat som roar mig, så kan jag göra det. Det är värt sitt pris, tycker jag.

Nu börjar jag verkligen längta till skärtorsdagen, då Sara och Affe kommer ”hem” några dagar. Jösses, vad jag ska njuta av deras sällskap! Vi ska ha kul – äta gott, göra utflykter, ta promenader, prata, spela spel… Bara mysa. Och då blir det sannerligen inte mycket arbete heller, men det är ett enkelt val!

Kort njutrapport

Man tror knappt det är sant. För bara en dryg vecka sedan körde jag fast med bilen i meterhöga drivor, i dag, har jag suttit i linne och svettats på altanen. Ljumma vindar har smekt mina bara ben och solen har stått som ”spön i backen”. Tur man är flexibel!

Har hängt tvätten ute för första gången i år, ljuvligt. Men tvättlinan fick nog, den brast. Har gått en långpromenad, klippt hunden och suttit ute och stekt mig i solen. Druckit goda drinkar som Bosse bjöd på när han kom hem från golfbanan. Har helt enkelt – njutit!

Jag har förstått att de flesta har sånt här väder i dag, och alla är lika lyriska. Inläggen på Facebook är mer eller mindre poetiska, tänk vad vi är väderberoende!

Nej, att sitta här framför datorn känns helt fel, även om jag har krupit in för dagen. Ljuset lockar mig, jag tror jag tar ett korsord och sätter mig på glasverandan.

Återkommer hit när konkurrensen inte är lika hård!

I morgon blir en bra dag!

Hemma efter årsmötet. Skönt att det är över, nu vidtar nästa del av arbetet; efterbörden. Protokoll, ny styrelselista, sammanträdesplan, åtgärder att vidta etc i all oändlighet. Den här delen av jobbet är kanske inte själva favoriten…

Nu känner jag mig helt slut, så det ska bli skönt att krypa till kojs. Bosse sitter på båten hem, kryper väl ner i sängen nån gång efter 01:00 Han har varit över dagen i Riksdagen med en studiecirkel nya (S)-medlemmar.

I morgon är fredag = guskelovdag. Den är späckad med viktiga möten för mig; först ska jag i egenskap av vice ordförande i Gotlandsmusiken vara med och träffa Statens Kulturråd på kommunens ledningskontor. Sen ska jag och en medarbetare träffa en person på Gotlands Turistförening om en jättebra idé som vi har. Sist och slutligen denna dag – men inte minst – ska jag och min ordförande ses hos mäklaren för att äntligen skriva på pappren och lämna över vår fastighet till nya ägare. Hurra!

En bra dag, således. Det vet jag liksom redan på förhand, det känns tryggt. Har jag tur kommer solen att skina också, och värmen stiga över 10 grader. Och kanske hinner Bosse och jag åka till Hemse och simma några längder.

Sen mina vänner, är det helg!

Bläckun har kommit till Stånga!

I morse både hörde och såg Bosse bläckun, eller tofsvipan som den heter på svenska. Den brukar hålla till på våra åkrar, och är mycket karaktäristisk och vårrelaterad. Jag blev glad, men såg själv inte till den tio minuter senare när jag var ute med jycken. Fast det räcker att han har sett den, då vet jag att den har kommit. I dag har det dessutom doftat vår i luften, något som Sara också vittnade om från Bagarmossen per telefon.

Det är en stor dag på fler sätt; vi har betalat in anmälningsavgiften till vår malaysiaresa som äger rum i januari. Nu närmar det sig; målet för våra gigantiska canastainsatser de senaste två åren eller vad det kan handla om. Vi har varit lusfattiga efter spelen de senaste gångerna, men jädrar vad kontot har växt! Och om vår gode vän Leifs prognoser håller och vi fortsätter i den här takten så räcker pengarna gott och väl när det blir dags. Kanske blir det några ringgit över att betala någon drink för vid poolen eller havet också.

Jag riktigt hör palmrasslet och vågbruset. Aaaahhh!!

Och i morse gjorde jag yoga, precis som jag lovade mig själv. Undrar om jag inte tog i lite mer än vanligt trots allt…

Att vara nöjd med sig själv

Sommartiden bjöd på en ljus kväll, trots att det mulnade på. Glatt överraskad blev jag när jag klev ur Friskis & Svettis-lokalen och noterade att jag skulle hinna hem innan jag behövde sätta på heljuset på bilen. Härligt underbart!

 

Men hur kan en timme betyda så mycket? Jag menar, rent kroppsligt. Både Bosse och jag var helt slut i går kväll, och båda två sov vi oroligt hela natten. Konstigt, tycker jag. Jetlag har man ju både hört talas om och upplevt, men då snackar vi 6-7 timmar. Det här måste vara nån sorts jetlag också, jag tycker det är lite fascinerande hur våra kroppar är konstruerade!
Jag är så NÖJD med mig själv varje gång jag har varit på jympa. För att inte tala om min yogastatus just nu. Hör på den här; min yogalärare är borta i tre veckor, och kan således inte hålla några klasser. Jag har kompenserat det med att göra egna yogapass de dagar jag skulle ha gått hos henne! Jag är så NÖJD!!! Superduktig, är vad jag är. Jag lyckas inte komma upp i en hel timme, men mitt program spänner i alla fall över 45 minuter. Jag lyckas av någon anledning inte heller ta i lika mycket som när jag är hos henne. Det fattar jag inte, för jag vill verkligen. Men det är något annat att sitta ensam på kammaren faktiskt. Alldeles uppenbarligen är det så.

 

Nu vet jag att nästa vecka när hennes klasser börjar igen, behöver jag inte börja från början. Jag har inte tillåtit kroppen att glömma yogan utan den sitter kvar där den ska. Hurra!!

 

Jag är så glad över att min bästa vän Kerstin gillade yoga när vi gick på intensivkurs i Nynäshamn förrförra helgen. Hon tänker fortsätta säger hon, och det gläder mig. Bara därför att jag VET hur bra det är för kroppen. Nu kan hon inte börja än, för hon går på bokbindarkurs… Om nån tycker det låter trist vill jag bara säga – ni vet inte vad ni pratar om! Försök själva bara, att göra en bokpärm och sätta fast alla bladen i. Inte så lätt! Men Kerstin kan det. Hon är jätteduktig, och jag blev fängslad av hantverket på sätt och vis. Har liksom aldrig tänkt på hur bladen kommer dit…

Lika bra jag sätter in en bild på det när jag ändå är i farten. Hoppas inte Kerstin tar illa upp, jag har inte bett henne om lov. Kerstin: hojta till i så fall, så tar jag bort den! Men visst ser det snitsigt ut?

 

Nu har jag arbetat en stund. Nu väntar en skön dusch, eller möjligen ett bad. Sen väntar spikmattan och sen ska jag faktiskt slänga mig i soffan för att titta lite på en film eller så. I alla fall börja, jag hinner nog inte se en hel. Är lite sömnig redan…