Min finaste titel är ”mamma”

mors dag

I dag är det mors dag, och många är de mödrar som ska hedras, äras, bli ihågkomna och känna sig uppmärksammade. Det är många år sedan min dotter fanns så nära att hon kunde förära mig med sin fysiska närvaro på mors dag, men jag blir alltid ihågkommen av henne. Av alla tituleringar jag haft genom åren är ”mamma” den jag är mest stolt och glad över!

Jag fick en mors dagspresent i dag, av käre maken. En solsäng, som jag önskat mig! Nu kan jag ligga där hela semestern och läsa och se på naturen. Precis så som jag vill ha det.

Och inte att förglömma min egen mor – ha en bra dag i dag, finaste Kerstin!

mors dag

Bloggande förtjänar respekt

bloggande

Sitter i vår stuga ute i skogen och njuter försommar samtidigt som jag arbetar och ägnar mig åt lite bloggande. Funderar mycket på det här med bloggen, ägnar ju rätt mycket fritid åt den för att jag tycker det är roligt och för att jag gillar att uttrycka mig. Jag gillar också att ha min egen plats i sajberspejs, och den behöver ju vårdas och uppdateras.

Bloggande en egen bransch

Bloggandet har blivit en helt egen bransch på senare år, och många är de som slutar sina anställningar och bildar företag som de bygger runt sin blogg på olika sätt. Det är en jättespännande utveckling som jag följer intresserat. Jag märker också – både av sånt jag läser och i min egen omgivning – att det inte är helt enkelt att förstå detta med bloggandet i allmänhet, och kanske framför allt inte att det för många blivit ett yrke. Det som för många också är svårt att förstå är nödvändigheten av ett mycket personligt anslag.

Vi människor är i grunden väldigt intresserade av varandra och varandras liv. Tänk bara så mycket vi pratar om andra människor! Och tänk så mycket läsare våra skvallertidningar har, många älskar att läsa om kändisar.  Och tänk så svårt det vore att utvecklas utan att ha medmänniskor att spegla sig i. Att följa personer i sociala medier och på bloggar är ju ett relativt nytt fenomen, men bara ett tiotal år på nacken. Det är som att läsa skvallertidningar, fast med den stora skillnaden att här bestämmer personerna själva vad som ska skrivas och vilken bild som ska ges.

Att veta att det är många som följer en, är helt klart en sporre när en skriver. Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull, har jag fått en trogen läsarskara som återkopplar till mig och som jag förstått också inspireras av mig i olika sammanhang. Det gör mig väldigt glad, men det förpliktigar ju också. Jag behöver vara extremt ärlig, för annars genomskådas jag. Men att vara ärlig behöver inte betyda att säga allt, jag väljer själv vad jag berättar. Jag skrev ett inlägg om det tidigare våras, som går att läsa här.

Många yrkestitlar

Jag anser att vi måste ha respekt för alla de bloggare som faktiskt producerar läsvärt innehåll med jämna mellanrum och som på det sättet lyckas upprätthålla ett intresse och en läsarskara. De är skribenter, redaktörer, fotografer, grafiska designers och it-tekniker vid sidan av en eventuell specialnisch som de skriver om.

Jag vill gärna rekommendera ett intressant blogginlägg av Maryem Nasri om just detta, som heter ”Fotograf är väl inget riktigt jobb, eller hur?”. Läs och begrunda!

”…det var i maj när göken gol”

maj

Det är maj, och egentligen behöver en inte skriva om någonting annat än det.

Maj månad är grejen

Funderade på att sammanfatta min vecka här i dag, arbetsveckan har varit extremt kort men intensiv för mig och mycket bra och roligt har hänt, men sen insåg jag när jag skrollade igenom mina foton att det ju är maj jag måste koncentrera mig på. För även om jag inte kan vara ute i naturen så mycket som jag önskar, så försöker jag ändå fånga dessa ögonblick så mycket jag kan. Det är så mycket intryck, både visuellt och i dofter!

På landet där vi var i helgen, fanns i söndags en gök som fått fullständigt fnatt. Hen gol från kl 4 på morgonen, i stort sett oavbrutet till vi åkte hem på eftermiddagen. Det ekar så fint i skogen runt om oss, och det var precis som om han tyckte det också. Synd att säga, men vi höll faktiskt på att bli skvatt galna efter några timmar…

Sammanfattar de senaste dagarna med några bilder på det som varit vackert i min värld!

maj
Vår balkong är en oas den här årstiden. Vi får överdoser av ljus, luft, sol och hav!

 

maj
På cykelturen mellan två arbetsplatser, kunde jag inte motstå att knipsa ett par av dessa favoritblommor för att sniffa på. Jag älskar häggens doft!

 

maj
En glimt av Norderport, i min magiska stad.

 

maj
En vanlig vardagskväll hemma hos oss i maj.

Vore kul om du vill presentera dig, i all enkelhet!

presentera dig

Presentera dig – digitalmingla!

Lite här och där ser jag nu så kallade nätverkstrådar, där du kan presentera dig och liksom digitalmingla. Presenterar sig enkelt med namn, vad en sysslar med samt intressen vid sidan av jobbet om en har ett sånt. Senast såg jag det hos Clara, på Bossbloggen. Det är ett roligt sätt som läsare av bloggar och andra forum att kanske hitta nya bekanta med liknande intressen, och jag tycker det vore fantastiskt roligt att få en sådan presentation av dig här för att veta vem du är som läser. Så om jag börjar, så hoppas jag du vill fylla på med presentation av dig i kommentarsfältet! Deal? (Visserligen vet du kanske en del om mig redan, men nån måste ju börja…)

Hej! Presentera dig!

Jag heter:
Maria Björkman

Jag gör:
Är chef på studieförbundet ABF på Gotland, samt den här mandatperioden även Socialnämndens ordförande i Region Gotland. Räknar också in bloggandet som min sysselsättning, även om jag inte tjänar några pengar genom den.

När jag inte jobbar:
Oj oj, jag har MASSOR av saker jag gör alldeles för lite av, eftersom mina två jobb tar en väldans massa tid . Men släktforskning och att berätta släktens historia i ord och bild är en passion, meditation och yoga, sociala medier och bloggen gillar jag att hålla på med, och att lära mig mer om möjligheterna på Internet och ny teknik. Jag gillar att virka och läser gärna böcker. Att kolla på TV-serier tycker jag är den bästa avkopplingen. Ungefär så.

Så – vem är du?

Fotonostalgi – kusin och gammelfarfar

fotonostalgi Jonas och Kalle

Vill först be om ursäkt för dålig kvalitet på fotot i det här inlägget om fotonostalgi – det är taget för 43 år sedan med en Kodak Instamatic. Minns du den kameran? Med fyrkantiga blixtar en kunde köpa till? Jag fick en sådan i 10-årspresent, och var faktiskt en rätt intresserad fotograf. Men det kostade ju pengar att framkalla filmrullarna, så trots intresset så var jag nog rätt sparsam med vad jag fotade.

Filosofen i gungan

Men kusin Jonas var ju ett tacksamt objekt, och den här bilden tycker jag är så härlig. Året är 1974, Jonas var två år, och i bakgrunden ser vi gammelfarfar Kalle i sin gunga. Han skrev dagbok under många år, och jag är mitt uppe i arbetet att bloggsätta hans dagbok (den går att se här). Just nu är jag faktiskt på sommaren 1974, precis när det här fotot är taget. Han skriver ofta om att han tar igen sig i ”slänggungan”, och ett av mina starka barn- och ungdomsminnen är hur han kunde sitta i timmar där och filosofera. Han var på sitt 87:e år den här sommaren, men det hindrade inte att han spelade fotboll med Jonas eller lekte på andra sätt.

Vi är ett par generationer som haft lyckan att tillbringa våra barndoms somrar här ute i Lunda först tillsammans med gammelfarfar Kalle och gammelfarmor Elsa, och senare med min morfar och mormor, Seved och Märta.

Det är möjligt att det här fotot inte ger dig så mycket, du som inte tillhör familjen. Men ibland tar jag mig just den friheten, eftersom det är min alldeles egen blogg!

Du som var född då – har du några egna minnen från mitten av 1970-talet?

 

En stöttande omgivning är A och O

en stöttande omgivning

Jag har insett att den stöttande omgivning jag har, är en väsentlig del av min väg mot balans.

Alla behöver en stöttande omgivning

Med små myrsteg går min väg mot balans framåt. Även med stormsteg ibland, men sen backar det lite och det är bara att acceptera. Senaste veckorna har det känts riktigt skapligt på det hela taget, en hel del energi har kommit tillbaka, jag känner igen mig själv på ett befriande sätt som gör att det känns hoppfullt. Orsakerna är flera – en bättre kemisk balans i kroppen med hjälp av rätt kost och kosttillskott, att jag blir allt bättre på att hantera och balansera mig själv, och – inte minst – tiden som går och läker.

Som sagt – ibland lägger någon (universum?) i backen och jag glider lite utför. Då har det antagligen gått lite för fort framåt ett tag, och det är alldeles nödvändigt att jag går tillbaka för att i stället skynda långsamt i rätt riktning. Det går helt enkelt inte att skynda på en sådan utveckling, det talar mot sig självt.

Lyckligt lottad

Jag är oerhört lyckligt lottad, med en frihet i arbetet och en stöttande omgivning som ger mig de allra bästa förutsättningarna att hamna på rätt köl så småningom. Den senaste veckan har jag känt mig lite extra sliten. En av förmiddagarna som jag skulle tillbringat på kontoret, stannade jag helt enkelt hemma och jobbade i stället. Här träder då medarbetarna in och ser till att det är fullt möjligt för mig att göra det. Guskelov för Lotta och Synnöve, de är mina klippor och mitt stora stöd! Samma goda stöd har jag i käre maken, utan vars omsorger jag inte kan föreställa mig var jag skulle vara i dag.

Jag har alla förutsättningar att bli en bättre version av mig själv tack vare en frihet i jobb och uppdrag och tack vare er alla omkring mig, men jädrar vilken tid det tar!

Gotlands guld

gotlands guld

I gullvivetider är det dags att plocka den. Gotlands guld. Som är så himla god att använda i kryddsmör eller soppa. Käre maken har varit och plockat på vårt ställe, hackat och fryst in i lagom stora portionsförpackningar.

Vi är rika, som har bara att gå ut och hämta det som inte finns på särskilt många ställen i Sverige. Och jättegott blir det!

gotlands guld

 

Det kom ett brev…

Det kom ett brev

…lastat med något fint!

Inte så ofta en får brev

Personlig post har ju blivit lyx, det är inte ofta jag får brev som är personligt adresserat utan att det är myndighetspost eller reklam. Men i går låg det och väntade på mig. Vinsten – den fina fotoprinten – från Jonna som jag vann. Ett fantastiskt foto som jag nu ska hitta den perfekta ramen till, och sätta på en plats där jag ser det ofta.

det kom ett brev
När jag brutit mig in i det mycket ordentligt inslagna brevet, fann jag detta vackra innanmäte. Silkespappersinslaget med sidenband och ett tackkort. Jonna tackade mig, fast det var jag som fick present!

 

det kom ett brev
Jag hade ju sett det på bild, men det är ändå inte samma sak som att hålla det i handen. Visst är det vackert, fotot som låg inslaget i silkespappret? Alldeles drömskt… Jag funderar på en silverfärgad ram, vad tror du om det?

Vardag igen

Tillbaka hemma efter en omtumlande helg så tar min vardag vid, nästan som om ingenting hänt. Måndagen ägnade jag åt Regionfullmäktige; jag är inte ledamot men jag brukar ändå vilja hänga där och bevaka Socialnämndens intressen. Som dess ordförande är det bra – för att inte säga nästan nödvändigt – att lyssna till debatten i fullmäktige eftersom frågor berör vårt område. Och jag är dessutom ledamot i Regionstyrelsen, ännu ett viktigt skäl.

Resten av veckan ser synnerligen blandad ut;

Tisdag

Förmiddagen blir kontorstid på ABF då jag räknar med att arbeta en del med hemsidan, och sen har vi personalmöte över lunchen då vi ska diskutera vårt behov av IT- och teknikstöd. På eftermiddagen är jag kallad till Region Gotlands koncernmöte, där ett budgetförslag för 2018 ska presenteras.

Onsdag

Även denna förmiddag blir det kontorstid och ABF-arbete, hemsidan och Kulturbanken, och eftermiddagen bjuder på ett spännande kunskapsseminarium om samverkan mellan förvaltningar inom Region Gotland kring till exempel frågor som rör barn och ungdomar. 

Torsdag

Ännu en förmiddag på ABF (då jag bland annat räknar med att fördjupa mig i uppdatering av vårt videokonferenssystem, samt börja kika på lite broschyrproduktion), efter lunch kliver jag in i politikerrollen för att delta i ett möte om Region Gotlands och Polisens medborgarlöften. Sen tillbaka i ABF-skorna för att delta i studieutskottssammanträde med en av våra medlemsorganisationer, och till kvällen tar jag på mig politikerkappan igen! Då ska jag delta i en ledarskapsutbildning som Socialdemokraterna och ABF anordnar. Där är jag deltagare i egenskap av S-gruppledare.

Fredag

Fredagarna brukar jag hålla som de dagar då jag fångar upp frågor och arbetsuppgifter som inte hunnits med under veckan. Det handlar ofta om att gå till botten i mina olika mejlkorgar, ringa samtal och annat som eftersatts av olika skäl. Då har jag alla kappor och skor på mig, blandar mina roller och uppgifter hej vilt. Den här gången blir det bara förmiddagen, för på eftermiddagen deltar jag (som politiker) i ett möte inför sommaren i Visby som handlar om ”God ordning på stan”.

Helgen 

Vädret ser lovande ut till helgen, så jag tror bestämt det blir ett par dagar på landet!

Hur ser din vardag ut den här veckan? Det är jag lite nyfiken på.