Har suttit hemma hela dagen för att arbeta, eftersom den uppgift jag för tillfället har tilldelat mig kräver min odelade uppmärksamhet och arbetsro. Att då sitta på kontoret blir bara ett skämt, liksom.

Uppgiften är så TRIST, och trots att jag har rätt god disciplin så blir det att man samtidigt surfar lite, kollar runt och kommenterar på Facebook, kommer på andra saker man absolut måste göra, etc. Så särskilt effektiv har jag inte varit, känner jag. Ångest!!

I morse var jag på yoga, och kände att kroppen inte riktigt hängde med. Det kan bero på två saker; antingen känner den av att jag har börjat köra lite hårdare med den på sistone (den så kallade löpträningen, ni vet) eller också är det verkligen en begynnande förkylning på gång. Har mina små varningstecken i halsen, men har hittills valt att ignorera dom. Det brukar kunna hjälpa några dagar i alla fall. Men med tanke på att Bosse den senaste veckan har mått riktigt dåligt och spridit både det ena och det andra omkring sig, vore det nog ett under om jag klarar mig. Dock – under har skett förr!

För rätt exakt ett år sen hade jag lunginflammation, och använde då det som svepskäl att sluta träna resten av året. DEN minan tänker jag i alla fall inte gå på igen (vare sig lunginflammation eller taskiga ursäkter)!