Igår kväll hämtade vi Zoya på hunddagis. Zoya är en äldre fröken av sorten dvärgpinscher, vars husse och matte har annat för sig i några dagar, och du som följer min blogg vet att hon bor hos oss ibland vid såna tillfällen.

Jag ser fram emot det, det ska bli en skön helg. Pälsmys, ledighet, göra-vad-jag-vill-dagar. Behöver det, har en lite tuff tillvaro just nu där jag inte kan annat än ta bara en dag i taget. Jag har några få veckor kvar av mitt politiska åtagande innan jag kan släppa det, men redan nu finns en efterträdare i kulisserna och det gör att jag skönjer horisonten och anar slutet. Den känslan är nästan överväldigande, och gör att tröttheten och allt i dess kölvatten vågar sig fram på ett annat sätt än tidigare.

Det finns inget annat än acceptans till det här. Det är den enda jag kan göra – acceptera sakernas tillstånd, att lyssna på kroppen varje dag och försöka göra den till viljes, att släppa fram tårarna när de kommer (är ofta ledsen ”utan anledning”), att skratta åt mig själv när jag glömmer det mest elementära, när huvudet är tomt och jag inte ens kommer ihåg vilken dag det är, att sakta ner när yrseln visar sig… och så vidare. Att kämpa emot går inte och skulle dessutom vara lönlöst. Det jag kan göra är att försöka gilla mig själv ändå, och vara tacksam över att kropp och knopp vill föra över mig på rätt bana, ett annat sätt att leva och vara.

Eftersom inga andra signaler under sisådär 30 år har nått fram till mig, så har nu universum tagit till ett lite grövre artilleri. Jag accepterar och böjer mig i någon sorts tacksamhet trots allt. Det kunde ha varit mycket mycket värre.

I mitt gamla sätt att vara skulle en sån här helg utan saker i kalendern fått mig att släpa hem en massa arbete som skulle göras, och hänga över mig. ”Perfekt med två dagar att få jobba undan lite”, skulle gamla Maria automatiskt resonera. Den Maria jag nu försöker bli, tar i stället först fredagen off, och låter lördag och söndag bli som de blir. Jag försöker lära mig att det är ok. Den här helgen har jag dessutom hjälp av en liten fröken som behöver gå ut ibland, som sover under mitt täcke och som då och då kryper upp i knät för att bli kliad på ryggen.