Jag möter en och annan person som har uppfattat att jag inte längre finns på jobbet (ABF), och som därmed också dragit slutsatsen att jag slutat. Men se DET har jag inte! Däremot har jag tryckt in pausknappen ett tag eftersom jag är sjukskriven just nu för utmattningssyndrom (finns massor att läsa om det under Min resa mot balans om du är intresserad) och pausar därför lite från jobbet. Men det är tillfälligt, jag kommer tillbaka framöver. Jag har alltså bara tryckt in pausknappen ett tag.

Pausknappen kommer att göra gott för oss alla

Under tiden jag är borta håller mina fantastiska medarbetare ställningarna på ett alldeles förtjänstfullt sätt. Lotta har klivit fram och tagit en tillförordnad ledarroll och gör det med hjälp av omgivningen på ett sätt som inte kunde vara bättre. Jag har kommit på att ABF Gotland aldrig mer kommer att vara som förr. Och det är enbart till det positiva. Tack vare min sjukdom har vi alla tvingats tänka efter, ompröva och omvärdera arbetssätt och organisation. Vad vi ska arbeta med, och på vilket sätt. Medarbetarna skapar nu ett nytt förhållningssätt, och jag kommer att komma tillbaka med insikter och verktyg, och en stark vilja att agera väldigt annorlunda mot förr. Ska bli spännande, det!

Mina dagar tuffar på, och jag försöker ta dem som de kommer och också ta hänsyn till dagsformen. Otroligt lyxigt att ha den förmånen. Ägnar mig en del åt släktforskningen, äntligen har jag tid till att fördjupa den vilket jag verkligen haft en stark längtan efter. Ser en hel del på TV/Netflix, samtidigt som jag skapar det ena virkalstret efter det andra. Promenerar 5 km varje dag (om det inte regnar, och det har det knappast gjort på hela november hittills!) samtidigt som jag lyssnar på poddar, yogar och besöker företagshälsovården lite nu och då.

pausknappen

Ett av mina alster den senaste tiden. Inte för att jag behöver mera kläder, utan för att jag vill ha lättvirkat framför TVn!

Impulskontroll

Framför allt tänker jag väldigt mycket. Reflekterar. Jag gillar ju att tänka och filosofera, men tror faktiskt inte jag har gjort det så här mycket sen jag var barn. Utmaningen för mig ligger i att inte agera på alla mina tankar. Att inte tolka varenda tanke som en idé som måste utvecklas. Det är annars en väldigt stor del av mitt gamla jag, att göra så. Jag jobbar på min impulskontroll, skulle en kunna säga!