När vitsippstiden tar fart som bäst drar hon sitt sista andetag, mormor. Vitsippor i grönska var det finaste hon visste tror jag, därför känns det så rätt att det är just nu hon ska lämna jordelivet.

Mormor

Om bara någon vecka skulle hon ha fyllt 97 år, både hon och hennes kropp var trötta och hon somnade fridfullt in hemma i sin egen säng helt utan smärta eller ångest. Jag känner en så stor tacksamhet för allt det, för det gör det så väldigt mycket lättare för oss som är kvar här. Vi vet att hon var trött, inte var så intresserad av att vara kvar längre, och att hon bara längtade efter att få sova. Hon var trygg, omgiven av fantastiska människor från både sjukvård och hemtjänst som gjorde hennes sista tid bra.

Mormor var mer än min mormor, hon var också en mammagestalt eftersom hon tillsammans med min fina morfar fostrade mig och det var hos dom jag växte upp. Dom har en stor del i att jag är den jag är. Att som 55-åring få ha kvar sin mormor i livet är fantastiskt och kanske inte helt vanligt. Jag känner stor tacksamhet att få ha haft mina morföräldrar så länge, jag har goda gener att brås på!

Mormor på mjölkpallen

Mormor var född 1920. Vad kan hon vara här, kanske 3-4 år? Uppflugen på en mjölkpall med en busig blick under stor kalufs.

 

Mormor bröllop

Mormor och morfar vid sitt bröllop under slutet av andra världskriget. Jag ser på mormors vackra och kanske en smula ängsliga ansikte, och kan inte låta bli att undra om livet blev som hon drömde om och trodde, den där dagen när hon stod brud. Se på hennes enkla men fina brudklänning…

 

Mormor brudklänning

… den finns kvar! Jag är lycklig nog att ha den i min ägo, den hänger under skyddande plast i min klädkammare. Jag fick den av henne för många år sedan.

 

Mormor midsommar

Hon var tuff och häftig, min mormor. Här från midsommarnatten 2009 (hon var då 89 år), då hon – tillsammans med mig – var sist uppe av alla. Bilden är tagen 02:30, då övriga i familjen – samtliga betydligt yngre – redan gått och lagt sig!

Pragmatisk

Mormor var en fasligt pragmatisk och praktiskt lagd människa, hon hade gärna logiska förklaringar till det mesta. Ett bra och riktigt kul exempel på det är det här: För ganska precis nio år sedan gick morfar bort. En kort tid efter hans bortgång, utspelade sig följande dialog via telefon mellan mormor och min mor Kerstin (återgivet i ungefärliga ordalag):

Mormor: ”Jag drömde så konstigt i natt” (till saken hör att mormor aldrig mindes sina drömmar). ”Jag drömde att pappa satt på kökssoffan och väntade på mig, och att jag stod och packade en ryggsäck.”
Mamma (som naturligtvis genast såg symboliken, och väntade sig en reaktion på just den): ”Oj då, ja det var ju lite märkligt”.
Mormor: ”Ja verkligen. Jag har väl aldrig haft någon ryggsäck”!

Tack mormor, för allt du har gjort för mig. Nu får du sova gott, tillsammans med morfar!

Märta Linnéa Hydling (född Jansson). Född 4 maj 1920, död 17 april 2017.