Jag är inte speciellt rapp i repliken, utan mer den eftertänksamma sorten. Jag är heller inte särskilt pratglad, utan lyssnar hellre. Att kallprata väder och vind är jag urusel på, jag gillar samtal men då ska det vara med mening och substans. Det ska ge något på riktigt. Därför är jag en dålig minglare, för jag vet aldrig vad jag ska hitta på att säga till människor jag inte känner.

Det här är egenskaper som jag under årens lopp har lärt mig att acceptera, jag är som jag är. Kan vara trist ibland att inte bara ha förmågan att kasta mig ut bland nya bekanta och pladdra, ja det är rent av en BRIST då och då. Vissa situationer skulle helt klart bli enklare. Men det här betyder inte brist på social kompetens vill jag vara tydlig med, det anser jag vara något helt annat!

Något annat som jag har måst börja acceptera, är att jag har svårt att sortera bland högarna i hjärnan. Tror till och med att det har blivit värre, kanske hänger det ihop med att det börjar bli väldigt MÅNGA högar att hålla reda på. För det kan ju inte vara åldern.

Jag har en rätt skarp hjärna, använder den mycket och töjer den. Jag är analytisk och skarpsynt, och det konstiga är att ibland är jag extremt snabbtänkt, och ibland är jag så TRÖGTÄNKT! Maskineriet jobbar väldigt långsamt mellan varven, och kanske finns det ett mönster i det som jag inte ser ännu. Jag har väldigt mycket på lager i huvudet, men har svårt att plocka fram det precis på stunden när det behövs. Jag behöver oftast tänka efter ett tag. När jag får en fråga om något som jag bör kunna, måste jag bläddra runt bland mina mentala pappershögar, brevkorgar, notislappar och tidskriftssamlare och leta efter uppgiften. Jag har galet många högar som har samlats under årens lopp, och får allt svårare att snabbt hitta bland dom!

Det kan ta sig uttryck som att jag kanske har jobbat fram en plan för något där en viss person är tänkt att ingå, till exempel. Det står helt klart för mig medan jag jobbar med just den planen. Nästa dag kanske jag träffar den tilltänkta personen till min plan, men i ett helt annat sammanhang. Då kan det faktiskt hända att jag inte kopplar ihop det, och missar tillfället att prata med personen om min plan.

Ett annat exempel kan vara om du och jag möts, och du börjar prata om något som det hörs att jag bör vara högst involverad i. Om du då ser mig blicka tomt tillbaka på dig, håller jag antagligen på och letar i minnet efter vad i fridens dagar du står och pratar om. Kanske anser jag till och med att jag aldrig har hört talas om det, men det kommer oftast fram efter ett tag. När jag fått bläddra i mina högar.

Det kanske är förmätet, men jag tycker själv att jag är en rätt smart person. Ändå känner jag mig ibland helt dum i huvudet.

Jag vet inte hur det ser ut i era huvuden, men i mitt ser det som ett fruktansvärt ostädat skrivbord!