Min släktforskning är en riktig glädjekälla

Alltså – jag har verkligen en passion, och det är släktforskning!

Frågar någon mig vad som får mig att glömma tid och rum, där tiden flyger och jag inte ens behöver äta blir svaret släktforskning. Om någon frågar mig vad jag helst av allt vill göra, blir svaret släktforskning. Jag har skrivit om det förut, men det blir liksom allt tydligare för mig att det är dit min längtan går. När jag tycker jag har för mycket omkring mig på jobb och uppdrag och jag längtar efter något annat – ja, då är det Arkiv Digital, Ancestry och Dödboken jag längtar till.

Tänk om det gick att försörja sig på detta, då skulle jag absolut byta karriär.

En gång när jag var hos en samtalsterapeut av något slag, det börjar bli några år sen nu, så fick jag naturligtvis de här frågorna. Det tragiska minne jag har är att jag vid det tillfället inte hade en aning. Jag hade verkligen inte svar på frågan vad jag tycker är roligast i livet. Jag kom inte på en enda grej jag tyckte var rolig! Stackars mig då. Men sen dess har det hänt mycket och jag har ju vänt lite ut och in på mig själv och kan nu svara på frågan.

Släktforskning tar aldrig slut

Släktforskning tar aldrig slut, tvärt om så grenar det ut sig och sväller och den stora konsten är att begränsa sig. Jag vet inte hur många gånger jag har bestämt mig för att följa en linje konsekvent bakåt i tiden, men sen hittar jag någon intressant person som gifte sig med någon som hade något spännande att utforska… och så hamnar jag långt ute i periferin ändå! Mitt släktträd är stort och omfattande vid det här laget, och jag har miljoner spår kvar att utforska. Nåja, kanske inte miljoner men det känns nästan så.

Jag har bara på tok för lite tid att syssla med det här.

Några fakta ur mitt släktträd:

  • Mitt släktträd omfattar i dag 1.648 personer (men då har jag spårat ur lite mot käre makens släkt också…)
  • Det längsta spåret bakåt i tiden är 59 generationer bort, i Skottland. Här hittar vi både riddare och kungar som till och med återfinns i uppslagsverken. Kändisar, alltså! Men just den tråden är efter sisådär 25-30 generationer bort svår att greppa, jag har inte undersökt den ordentligt utan bara ”ärvt” den av andra släktforskare. Så den måste jag fortsätta utforska innan jag kan säga säkert att den stämmer.
  • Jag är släkt med Gustav Vasa i rakt nedstigande led (något jag definitivt inte är ensam om i Sverige). Och DET stämmer!
  • Förutom kungligheter ryms också idel ädel adel i släktträdet, t.ex. Lilliehöök af Fårdala, Gyllenmärs, Hand, von Mentzer, Stårck, Drake af Intorp, Hård af Segerstad, Belfrage…
  • Valloner finns också, vilket inte heller är ovanligt; Dubois och Pousette bland annat.
  • De vanligaste förnamnen i mitt träd är Johan, Erik, Anna och Marta.
Släktforskning Björktorp
Grabben till höger, med en kniv hängande vid bältet, är min morfar. Hans far håller armen om honom, och hans farfar står tvåa från höger. Övriga personer är också släktingar, de står utanför Björktorp i Upplunda, den plats där min släkt i flera generationer tillbringat barndom och ledigheter. Huset ser i stort sett likadant ut i dag. Bilden är tagen ca 1930.

Bönder och torpare

Men i ärlighetens namn är det förstås en majoritet ”vanligt” folk; mycket bönder och torpare. Och dessa är det också mest givande att forska på, där får du leta och söka lite djupare, där får du ta del av människoöden genom sirligt handskrivna kyrkböcker. Lyckan är fullkomlig, när du efter timmars skrollande i lunta efter lunta med grusiga ögon plötsligt dyker på namnet du letar efter! Sen är det en utmaning i sig när männen i tio generationer bara heter Per Ersson och Erik Persson om vartannat… eller kvinnorna med sina -dotter i efternamn, efter fadern. Ibland känns det som om alla heter Brita Andersdotter, eller Catharina Jansdotter!

Har du någon egen erfarenhet av släktforskning? Berätta gärna!


Kvinnan på bilden högst upp? Hon hette Nelly, föddes år 1900 och var min morfars moster.

Lämna en kommentar