Maja-Stina Persdotter var min morfars mormorsmor, hon hette egentligen Maria Kristina och föddes den 11 december 1840 på Singö i Roslagen som dotter till båtsman Petter Grundberg och Cajsa Jansdotter. Som fyraåring miste Maja-Stina sin far, och strax innan hon skulle fylla åtta år blev hon helt föräldralös då hennes mamma dog i lungsot. Hon flyttade då till sin moster Majagreta där hon växte upp. Jag har ännu inte tagit reda på om hon hade några syskon och vad som i så fall blev av dessa.

Nyss fyllda 21 år gifte hon sig på nyårsafton 1861 med elva år äldre bonden Matts Westerlund. Maja-Stina och Matts fick fyra barn, varav tre överlevde; Brita-Kari, Gustaf och Anna. Sommaren 1880 avled Matts endast 51 år gammal och lämnade Maja-Stina ensam med de tre barnen som då var 16, nio och fem år. Det vi kan gissa är att Brita-Kari som var äldst, kanske inte bodde hemma längre utan ”tjänade piga” vilket var vanligt på den tiden.

Året efter att Maja-Stina blev änka, finns en anteckning att hon dömdes till nio månaders straffarbete för ”fosters läggande å lönn”, vilket kort och gott betyder barnamord. Det var det vanligaste brottet bland kvinnor på den här tiden; de som blev gravida utanför äktenskapet försökte antingen abortera fostret på egen hand eller födde barnet i lönndom för att sedan ta livet av det eller bara lägga ut det att dö. Skammen var alltför stor att bära, att föda ett oäkta barn. Detta finns mycket att läsa om, till exempel här på Släktforskarbloggen.

1882 hände det tragiska – Maja-Stina blev gravid igen, troligtvis med gårdens dräng Jan Ersson, och på sommaren försökte hon göra abort på egen hand. Abortförsöket misslyckades, och Maja-Stina blev sjuk och avled i sviterna den 30 juli av ”brand i underlifvet”.

Eftersom Maja-Stina åsamkat sin egen död fick hon inte ligga i vigd jord, utan begravdes utanför kyrkogårdsmuren i Östhammar. Närvarande vid begravningen var endast prästen, klockaren och äldsta dottern Brita-Kari, då nyss fyllda 18 år.

Vi kan bara spekulera; kanske var det Jan Ersson som var fadern även året innan, kanske gjorde hon försök även då att bli av med fostret, misslyckades och födde i hemlighet. Hur det än var med den saken, är det en sorglig historia. Vem som efter Maja-Stinas död tog hand om barnen Gustaf och Anna, elva respektive sju år, vet jag inte. Men Anna träffade så småningom Manne (Emanuel) och gifte sig 1896, 21 år gammal. Anna och Manne fick sex barn, varav äldsta dottern Elsa blev min morfars mor och den jag kallade ”farmor” under min uppväxt.

Anna och Manne

Anna gifter sig med Manne 1896, 14 år efter hennes mammas tragiska bortgång.

Med största sannolikhet finns inga foton på Maja-Stina. Hon var av alltför enkelt folk för alltför länge sen för att ha kommit i närheten av en fotograf, skulle jag tro. Men så roligt det vore att få se hur hon såg ut, denna kvinna med ett så sorgligt livsöde! Även om vi har långt kvar till jämställdhet mellan kvinnor och män, ger det här en extra dimension och manar till eftertanke kring vilka villkor kvinnor levde under för inte alltför länge sedan.

Jag kommer på mig själv med att önska och hoppas att Maja-Stina också fick uppleva lycka, mitt emellan föräldralöshet och det tragiska slutet. Att hon älskade sin Matts.