Glädje och sorg hand i hand – ankomst till Krakow

I går – annandag påsk – kom vi så iväg till Krakow, en resa vi längtat efter. En hel veckas ledighet, i en av Europas städer där vi sett fram emot att möta våren. Det verkar bli lite si och så med just den detaljen, men det spelar ingen roll. Det fanns andra skäl till vår längtan – att uppleva en stad som så många tycks ha en relation till, att få känna en kultur och historia som bär på så många minnen från inte minst andra världskriget och där det finns saker att se som hela världen borde se. Jag har i många år önskat att få uppleva Auschwitz till exempel, och nu blir det verklighet.

Dag 1 – annandag påsk 17 april

Vi anlände runt lunchtid, och mötte en vänlig stad där solen tittade fram när vi kom även om det verkade lite ostadigt på himlen. Vi hann ströva lite på gatorna, handla förnödenheter och äta gott. Under kvällen hängde vi på hotellrummet för att smälta dagen.

Denna första dag förde också med sig ett sorgebesked, som – även om det var väntat – bildade en klump i bröstet och skymde sikten för ett tag. Därför blev det en dag med extra mycket av allt. Nya intryck och en alldeles ny sorg, vilket allt behöver bearbetas. Därför tog vi det lugnt på rummet första kvällen för att bara tänka och vara. Det var gott så.

Krakow
Känslan när en sitter på flyget på väg mot ledighet tror jag många kan relatera till!

 

Hotel Wawel, med ett perfekt läge i Gamla stan. Vi är mitt i stadskärnan, men på en sidogata. Granne har vi ett nunnekloster som ringer i kyrkklockan då och då. Vi har inte riktigt lyckats klura ut när, och med vilka intervaller.
Utanför restaurang Corleone mitt emot hotellet träffade Bosse några hårdhudingar…
Stora torget, det som tyskarna döpte till ”Adolf Hitler Platz” under andra världskriget.
Praktiskt med speglar vid fotografering, på så sätt kommer vi med bägge två! Här äter vi middag på Miód Malina.
Det är gott om kyrkor och kloster, och vi slank in i Kosciol sw. Piotra i Pawla (St Peter and Paul) och tände ett ljus för den själ som flugit vidare denna dag. Kändes fint.

Dag 2 – tisdag 18 april

Vaknar upp till +1 grad och snöblandat regn. Just idag blev det inget sippande under körsbärsblommen och magnolian, den saken stod klar. En dag som gjord för inomhusaktivitet, så vi bestämde oss för att åka till Schindlers fabrik för att se den permanenta utställningen om Krakow under andra världskriget. Mycket intressant och fascinerande, och väldigt glädjande att så många skolklasser tycks åka hit. Det märkte vi även på planet ner, att flera svenska skolklasser var med. Heder åt de lärare som prioriterar en resa hit för att eleverna ska få se vad som hände för bara ett par generationer sedan, med alldeles egna ögon!

Det blöta vädret höll i sig, så när vi kommit hem till hotellet satte vi oss en stund i orangeriet för att spela lite kort och beta av mejl. Därefter en skön lässtund på rummet.

Bosse hade bestämt sig för att äta anka – något det polska köket lär vara riktigt bra på – så vi bokade bord i restaurangen i anslutning till hotellet – Czarna Kaczka (Svarta Ankan) som är känd för sina ankrätter. Det var helt fullbokat ikväll och massor av människor fick vända i dörren. Och Bosse var väldigt nöjd med det han fick!

Jättefint hotell bor vi på. Standarden går knappast att jämför med exempelvis London och Paris, här är vi närmare den hotellstandard som vi är vana vid i Sverige. Det här är frukostmatsalen (och nej – vi var inte helt ensamma…).
Spårvagnresan funkade fint, när vi väl lyckats klura ut hur de fördömda biljettautomaterna funkade och lyckats åka åt rätt håll. Ett äventyr i sig, tur vi inte hade någon tid att passa!
Du som sett filmen ”Schindlers list” känner igen fasaden till Oskar Schindlers emaljfabrik. Den inhyser alltså numer ett mycket sevärt museum. I fönstret finns porträtt på en del av dem som arbetade här.
Ett helt rum med väggarna klädda med namnen på alla de judar som Oskar Schindler anställde för att rädda dem från att gå under i koncentrationsläger. Vid entrén till museet framgick att det var fotoförbud, och jag respekterade det. Ett tag. Sen åkte allt fler kameror upp, och folk fotade till slut helt öppet. Då kunde inte heller jag hålla mig. Förlåt.
Hotellets lilla, trevliga och ljusa orangeri med gratis kaffe. Perfekt plats för kortspel och samvaro!
Anka före, och anka efter.

Länkkärlek

Länkkärlek

Idag vill jag sprida lite länkkärlek genom att tipsa om några läsvärda blogginlägg. Tänker att du kanske har lite extra tid att läsa eftersom det är söndag.

Jag har ett gäng bloggar jag försöker följa mer eller mindre regelbundet, men jag måste erkänna att ibland är det svårt att hinna med. Har ju poddar jag vill lyssna på också, det finns så mycket INTRESSANT att en kan bli galen av att tiden inte räcker. Inte nog med att dygnet har bara 24 timmar, jag behöver sova bort nästan en tredjedel av dessa om jag ska fungera klokt. Visst är det konstigt; tre saker i livet – sova, arbeta, politika – stjäl största delen av min tid och uppmärksamhet, medan bloggar, poddar, läsning, att blogga själv, skriva, släktforska, yoga, meditera, skapa med mera annat jag tycker är kul, snällt får trängas på en pytteliten tidsyta som råkar bli över! Mycket märkligt.

Nåväl – senaste veckan har jag dock läst några blogginlägg som jag väldigt gärna vill tipsa om;

Hildas – Om att vara nöjd med mindre

Sofia med bloggen Hildas har gjort en mycket bra betraktelse över denna vår jakt på prylar. Sofia lever själv efter enkelhetsprincipen och har de senaste åren skalat ner sitt ägande och därmed frigjort tid. Hon är jättespännande att följa, jag inspireras verkligen av hennes blogg! Läs Om att vara nöjd med mindre.

Gott för själen – Utmanar mig själv att bli ett annat jag

Mitt eget mantra ”är på väg att bli en så mycket bättre version av mig själv” går verkligen armkrok med Lenas rubrik på det här inlägget. Lena är – precis som jag – en kvinna i sina bästa år som – precis som jag – har kraschat lite utmed vägen och håller som bäst på – precis som jag – att kravla sig upp. När jag läste det här inlägget log jag brett för mig själv, för det var så väldigt lika mina inlägg om min egen resa. Sen visade det sig att Lena hade garvat högt för sig själv när hon läste mina, av samma skäl. Systrar i någon mening, och igenkänning är alltid ett vinnande koncept. Läs Utmanar mig själv att bli ett annat jag.

Teknifik – den ultimata Instagramguiden

Utan att värdera ner några andra bloggar – det finns så himla många bra – så måste jag ändå få säga att Elins blogg Teknifik hör till mina favoriter. Här har vi en person som vet vad hon skriver om, som är nyfiken och kunnig och väldigt generös med sina rön och kunskaper. Hon är dessutom så pedagogisk att till och med jag känner mig smart när jag läser hennes tips. Det finns många guldkorn på hennes blogg, men det senaste i raden jag har fastnat för är hennes Instagramguide från härom dagen. Det du inte vet om Instagram får du veta här. Tack Elin! Läs Instagram; alla dolda funktioner och hacks du borde känna till.

Hoppas du kanske kan hitta någon ny favoritblogg att följa (bara det inte betyder att du sluta läsa min, förstås…)!

Är min energi verkligen på väg tillbaka?

Energi

Vågar jag tro, att jag är på väg ut ur den ständigt förlamande tröttheten och att min energi har börjat komma tillbaka? Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att vara piggare då och då. Att ha energi som räcker hela dagen, och att till och med känna lust och nyfikenhet. Det var väldigt länge sen jag kände så.

Jag hann tänka tanken och till och med dela den med käre maken härom kvällen. Och så nästa dag så var jag tillbaka i något slags zombietillstånd igen. Jag som inte ens ropade hej, utan bara försiktigt noterade en förändring! Så visst – det är bräckligt och det går väldigt upp och ner fortfarande, men svängningarna är större och när det är ”upp” så är det lite högre än på många månader. Jag räknar det helt klart som en framsteg.

Utdelning och återinvestering

När det gäller detta med energi, har jag en strategi som jag lagt fast. Jag ska betrakta energi och lust på samma sätt som jag tänker om utdelningar på aktier. Det är smart att återinvestera aktieutdelningar, för att pengarna då förmerar sig med ränta på ränta-effekten. Smart, sa Bull! På samma sätt har jag bestämt mig för att hantera utdelningen av energi. När utdelningen kommer, ska jag återinvestera den i mitt eget välmående. Ta-da!! Inte lägga energi på att arbeta mer och packa på fler uppgifter, utan lägga den på det som ger ännu mer energi, d.v.s. ännu mer utdelning.

Är jag inte ett geni, så säg? Jag tycker det själv, som faktiskt kommit på det här. Sen att största delen av mänskligheten förmodligen alltid har vetat att det är ett smart förhållningssätt, förtar inte min glädje. För att jag har kommit på det, är en stor sak. Fatta det! Sen är det ju en helt annan sak att praktisera det i verkliga livet, men jag ska nog klara det också. Behöver bli lite påmind mellan varven, men är rätt duktig på egen hand också.

Den här helgen ska jag ägna åt återinvestering.

Städning – inte min kopp te

Jag gillar verkligen inte att städa. För mig är det högsta graden av slöseri med tid, och det suuuger energi av mig. Big time! Varken käre maken eller jag är heller så petiga med att ha det jättefint omkring oss jämt, men ibland MÅSTE en ju ta sig i kragen. Så trist att behöva slösa tid på sånt, när det finns så mycket kul att göra!

Internationella dagen för tolerans

Det finns många företeelser som har egna dagar nu för tiden. Kanelbullen, ostbågen, yogan, far och mor, kvinnan och mannen… En del dagar är lite kul att uppmärksamma, andra känns mer krystade i min värld. Sen finns det dagar att fira som hamnar i skymundan men som kanske ändå borde lyftas upp på grund av ett viktigt budskap. Dagen i dag – 16 november – tycker jag är en sån dag; internationella dagen för tolerans.

Det är så grundläggande egentligen – respekten och toleransen för varandras olikheter. Men det verkar som om vi måste hjälpas åt att påminna om det, nu när världen håller på att bli allt mer skruvad, med god hjälp av ännu mer skruvade världsledare. Och ibland räcker det med att bara se sig omkring i sin egen omgivning – hur tolerant är jag själv mot mina närmaste och det som händer hemma och på arbetsplatsen?

Jag undrar – vad lägger du in i ordet tolerans? Har du funderat på det någon gång?


Texten har jag hämtat från Unescos svenska hemsida

Mångfalden av kulturer, språk och religioner i världen är en tillgång som berikar oss. Idag den 16 november uppmärksammas Unescos Internationella Dag för Tolerans världen över.

Tolerans handlar inte om överseende eller om likgiltighet; tolerans handlar om att respektera och uppskatta mångfald och människors individuella och kulturella olikheter.

För att motverka intolerans behövs lagar som respekterar mänskliga rättigheter, förbjuder och bestraffar hatbrott och diskriminering. Dessutom krävs utbildning för att motverka den okunskap, rädsla och brist på självinsikt som ofta ligger till grund för intolerans, och för att bana väg för öppenhet och nyfikenhet.

En fri press och tillgång till mångsidig information är också viktigt för att motverka propaganda som ger upphov till intolerans, fördomar och misstankar mellan människor och folkgrupper i politiska syften. Detta kan också hjälpa oss att skilja fakta från åsikter.

Även utbredda problem med intolerans har sin lösning i individers attityder och agerande. Genom kritiskt tänkande och etiska förhållningssätt kan vi bekämpa stigmatisering och diskriminering.

På Unescos 50-årsdag, 16 november 1995 antog medlemsländerna ”the Declaration on principles on tolerance”. Detta år instiftade Unesco också ett pris för aktiviteter som främjar tolerans och icke-våld, i och med att det var FNs internationella år för tolerans och 125-årsjubiléet för Mahatma Gandhis födelse.

» Läs mer om internationella dagen för tolerans.

Skärmidiot

TV-brus

De senaste månaderna har jag tittat väldigt mycket på TV; dels hör det hösten till för mig, dels har det blivit ett jättebra sätt för mig att INTE arbeta på kvällarna, utan i stället belöna mig med ett TV-program, en film eller en serie. Det är inte bara gammel-TV som gäller, utan även Netflix och annat on demand. Just nu följer jag Idol, Kockarnas kamp, Midnattssol, Så mycket bättre, Det sitter i väggarna, och det slinker också ner ett och annat lättsmält såsom Lyxfällan och Svenska Hollywoodfruar… Netflixserie just nu är Outlander, men i går släpptes en ny serie som jag absolut måste se – The Crown. Tidernas hittills mest påkostade kostymdrama påstås det, om det engelska kungahuset.

(Måste skjuta in en parentes här. När jag läser igenom det jag skrivit ovan, får jag nästan andnöd. Hur hinner jag…?)

Ett favoritprogram på gammel-TV är Allt för Sverige! Ser du på det? Det är ett måste för den som är det minsta släktforskningsintresserad, synd bara att de inte kan låta bli det fåniga tävlingsmomentet i den här serien. Varför måste vi nödvändigtvis tävla om ALLT??

Men att se dessa glada, känslosamma, ibland lätt hysteriska svenskättlingar från väst, är kul. De är så entusiastiska, så hängivna och så… gråtmilda! De gråter för precis allt. Jag roas av dom, av Anders Lundins skickliga programledarskap, av produktionens drift med det typiskt svenska ibland, och jag njuter av allt vackert som visas upp från den svenska försommaren. Det är något visst med att se sommarprogram så här års, jag liksom glömmer hur fint det kan vara i juni!

Kollar du på TV, nåt? Vad ser du då?

Min spikmatta är en riktigt god vän

Det börjar bli rätt många år sen nu, som jag köpte spikmattan. Möjligen tänkte jag att det kanske blir med den som med en del andra grejor en köper utan att riktigt veta hur stort behovet egentligen är, att jag använder den ett tag och sen blir den bortglömd.

Men jag kan med gott samvete hävda att min spikmatta aldrig blivit bortglömd. Jag ligger inte på den varje kväll, men då och då, och under vissa perioder kan det bli dagligen. Det är fantastiskt avslappnande och värmande, och jag blir otroligt sömnig. Perfekt avslut på dagen, att ligga och läsa en stund på spikmattan!

Härom veckan fick jag en finfin kompletterande present av Lotta – en värmekudde att lägga över ögonen med avstressande doftspray. Det blev faktiskt den perfekta kombon – en varm, väldoftande kudde på ögonen under tiden en ligger på spikmattan.

2016-08-30-07-43-05

 

Jag har alltid varit en human doing

Uttrycket för människa på engelska är human being. En varande människa, alltså. Visst låter det som en dröm!

Själv har jag alltid varit en human doing, och det är också det jag kämpar emot nu. Att vara den görande människan. Jag har så himla svårt att inte göra. Hela tiden ska det göras och presteras. Det borde baske mig klassas som en funktionsnedsättning att vara så här, för detta beteende gör ju att jag inte fungerar riktigt. Alfons Åberg är nog också en human doing, för hans mantra är liksom mitt: ”…ska bara”. Jag ska bara göra det här, så kommer jag sen. Jag ska bara göra det där, så kan jag sätta mig med boken sen. Jag ska bara göra ditten, så kan jag åka hem. Jag ska bara göra datten, så kan vi dricka kaffe sen.

Sen, sen, sen. Ska bara först.

Det här är definitivt ett av mina största problem, att sudda ut det gamla mönstret att jag ska bli klar först. Ett av mina nya klokord jag håller på att försöka nöta in i min tröga skalle är ju just: ”Vänta inte med det du vill, tills du är klar med det du måste!” (det vet du som läste mitt semesterbokslut i början av augusti).

Nu fick jag en idé! Jag ska designa något snyggt med detta nya mantra, och låta trycka upp på en tygkasse eller nåt. Då bär jag det alltid med mig och kan inte slippa undan. Det vore väl själva tusan om jag inte ska kunna bryta upp det gamla beteendet och starta ett nytt, mer hälsosamt, så småningom. Det vore väl själva tusan om jag inte skulle kunna bli en human being jag också!

dreamstime_m_123054

Längtan börjar redan

Så här års brukar vi börja ratta in vintersemesterfrekvensen. Vi är så oerhört lyckligt lottade att vi har haft möjlighet att tillbringa några veckor i Asien flera vintrar i rad, det har varit Malaysia och Thailand. Redan i mars brukar vi boka, sen ”glömmer” vi bort det tills att hösten gör sitt intåg, då vi brukar börja smålängta, planera och läsa på.

Men den här vintern blir det inget, för vi vill spara pengar till nästa vinter i stället. Då ska vi bjuda med dotter och svärson, för att fira en hel massa saker (födelsedag, examen och sånt). 

Det konstiga är att längtan ändå börjar sätta in, fast vi vet att det inget blir. Det är som att det sitter i våra kroppar. Vi är så otroligt bortskämda!

Så – istället för att längta till andra sidan jordklotet, så ska jag koncentrera mig på här. Nu är det fredag, och vi åker ut till vår stuga i skogen och andas lite. Det är sannerligen inte kattskit det heller!