Jag har hittills aldrig känt mig hotad i min politikerroll

Foto: Pixabay

En av dagstidningarna på ön, Gotlands Allehanda, hade i förra veckan en artikelserie om lokalpolitikernas villkor. Artiklarna baserades på en enkät med hyggligt bra svarsfrekvens, en enkät som även jag har svarat på. Artikelserien är ett utmärkt initiativ, det är bra att sätta sökarljuset på att de lokala politikerna är vanliga människor av kött och blod, med familj, intressen och ett liv utanför politiken. De allra flesta är fritidspolitiker och har detta uppdrag av ett brinnande intresse vid sidan av sina ordinarie arbeten. Även om jag vill tro att de flesta känner till våra – det vill säga fritids- och lokalpolitikernas – förutsättningar, finns en utbredd vanföreställning om att politiker är välbetalda heltidsanställda. Det är fel. Vi har ingen anställning som politiker, vi har ett arvode. De allra flesta endast för de sammanträden de deltar i, en liten del – som jag tillhör – har ett fast arvode för ett särskilt uppdrag. Det kan vara nämndordföranden och regionråd, till exempel.

Eftersom jag är en av dessa lokalpolitiker har jag följt serien och läst artiklarna med stort intresse. Men jag måste säga att jag känner förvåning över hur stor andel av mina politikerkompisar som känner sig hotade på olika sätt. Mina egna svar på enkäten var nästan enbart ”nej” – jag och min familj har aldrig känt oss hotade, vare sig IRL eller i sociala medier. Jag känner heller inte igen diskussionen om det hårda klimatet eller att det skulle vara tuff stämning i nämnderna. Jag kan bara tala för min egen nämnd, Socialnämnden, och där är allt annat än en hård och tuff samtalston. Tvärt om vill jag påstå att vårt samtalsklimat präglas av respekt för varandra och en känsla av ansvar för de frågor vi har att hantera och tillsammans hitta hållbara lösningar på. Som ordförande skulle jag aldrig acceptera ett hårt samtalsklimat, och faktum är att jag i egenskap av den som leder mötena och det politiska arbetet också kan sätta ribban för tonläget. Jag är övertygad om att vi fattar bättre beslut om vi har ett tillåtande och vänligt klimat i gruppen, och det går att ha även med olika politiska åsikter. Det handlar bara om att lägga prestige och stolthet åt sidan ibland, inte ta sig själv på så stort allvar, ha roligt tillsammans och se på vad som är bäst för dem som besluten berör. Ofta har vi samma mål trots olika politiska åsikter, det som skiljer oss åt är möjligtvis synen på vilken väg vi ska välja för att nå målet. Med det inte sagt att vi alltid är överens, inte alls. Men vi visar respekt för varandras olika åsikter.

Och när det gäller biten med att känna sig hotad av medborgarna på Gotland; jag kanske är naiv, jag kanske är både blind och döv. Men jag har verkligen aldrig varit i närheten av den känslan. Kanske är det också så att vi ser på begreppet på olika sätt. Det är klart att jag har varit ansatt av människor med andra åsikter än mina och som har ifrågasatt mina och nämndens beslut. Det har synts i insändare och det har jag hört på telefon ibland, men jag har aldrig betraktat det som att någon varit hotfull mot mig. Vi tvingas ibland fatta beslut som är obekväma och som upplevs som försämringar för somliga. Jag har stor respekt för det, och vi som är beslutsfattare måste kunna ta emot missnöje och motsatta åsikter än våra egna. Däremot tar jag självklart avstånd från personliga påhopp och rena dumheter som jag vet att en del varit utsatta för, det bottnar ofta i okunskap och leder ingen vart.

Jag vill verkligen inte förringa mina politikerkompisars upplevelse av att känna av otrygghet eller känna sig påhoppade/hotade, jag kan bara konstatera att jag själv kan skatta mig lycklig som (än så länge) aldrig behövt uppleva det eller känna så.

Förstärkt familjehemsorganisation och julglitter i blick

Sista sammanträdet för året i Socialnämnden – det var i går, det. Det var ett möte fyllt av mycket information, och inte så många beslut den här gången. Men det är viktigt det också – det är kunskapande och lägger en bra grund för framtida beslut. Socialnämnden har så många verksamhetsområden att det är nästan omöjligt för oss politiker att ha kunskap om allt, och det behöver vi inte heller eftersom vi har skickliga tjänstepersoner som sköter den dagliga driften. Däremot behöver vi ha en överblick, ett hum, och därför är det viktigt att ha inslag av lärande på varje sammanträde. En av ledamöterna sa i går, lite frustrerat, att ju längre hen är med desto mindre förstår hen. Det tycker jag är ett väldigt gott tecken, att inse hur mycket det finns att lära! Det är dessutom en bra beskrivning av hur jag själv kan känna ibland.

Jag är ungefär halvtidspolitiker, och så har jag mitt ”vanliga” arbete på ungefär halvtid. Det gör att jag behöver byta fokus ofta, och det kan mellan varven vara riktigt frustrerande. Ofta känner jag behov av att få ägna mer tid åt politiken, att leda en nämnd som Socialnämnden med ett så brett fögderi innehållande så många och komplexa verksamheter, skulle behövas en heltid för. Det är min absoluta uppfattning. Som det är nu klarar jag det hyggligt, men jag önskar göra så mycket mer. Jag vill inte bara reagera på det jag får till mig, jag vill ha tillräckligt med utrymme för att då och då ligga steget före. Att vara mera proaktiv för att få tid att diskutera frågor ur ett politiskt perspektiv och för att ta initiativ. Viljan till det i kombination med otillräckligt med tid och konkurrens med andra fokus (jobbet), sliter på mig. Efter min sjukdom i somras har jag också fått svårare att ställa om och tänker långsammare, vilket gör att det tar extra lång tid för mig att plocka fram mina kunskaper.

I alla fall var det ett jättetrevligt och rent av roligt möte i går, med högt i tak och många skratt. Med skumtomtar på bordet (vår fantastiska nämndsekreterare Helena är värd sin vikt i guld, hon tänker på allt!) och julglitter i blick, var det engagerade ledamöter som tillsammans med mig fick lyssna till duktiga tjänstepersoner och tillsammans fatta några riktigt bra beslut.

Det som känns bra inför nästa år är att vi har fått en förstärkning av vår rambudget som ger oss lite bättre förutsättningar än vi haft i år. Vi får till exempel 5 mkr för att förstärka vår egen familjehemsorganisation, något som stått högt på nämndens önskelista en tid då vi ser att det finns saker att göra där som vi inte orkat med riktigt med nuvarande resurser. Med de nya pengarna kommer vi att få chansen att rekrytera fler egna familjehem samt bygga en stabilare stödfunktion kring våra familjehem för långsiktigheten och kontinuitetens skull. Det blir bra, det!

Vi fick också en mycket intressant dragning av vår kommunikatör Thomas Zielinski kring hur mediebilden ser ut, och var och i hur stor utsträckning våra frågor synts i media under hösten. Lokaltidningar, lokalradio, sociala medier, Aftonbladet… våra frågor har nått fler än 3,5 miljoner potentiella läsare under en tioveckorsperiod!

Är du nyfiken på intervjun med mig efter sammanträdet så finns den här:

Nu byggs ett nytt särskilt boende i Visby

I fredags i förra veckan togs det symboliska första spadtaget för ett nytt särskilt boende* på Terra Nova i Visby. Om ganska precis ett år kommer 60 nya platser att vara inflyttningsklara, och det känns riktigt gott att det nu är på rull. När dessa platser står klara är vi mer eller mindre ikapp behovet av platser på särskilt boende under ett par år.

Tyvärr kunde jag själv inte vara med vid första spadtaget, det hade annars varit roligt och känts väldigt högtidligt. Nedanstående film är en lajvsändning som Socialförvaltningen gjorde på Region Gotlands Facebooksida, och de som tar första spadtaget är Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson och Annika Billström från Svenska Vårdfastigheter. Det blåste ordentligt den här dagen, vilket påverkar ljudkvaliteten, men det är ändå roligt att kunna få vara med på ett hörn.

Jag är en stolt och glad ordförande i Socialnämnden på Gotland!

*Särskilt boende är i Sverige det gemensamma namnet för flera boendeformer, som anpassats för exempelvis äldre med stort behov av omsorg. Dessa boendeformer ser olika ut i olika kommuner. Källa: Wikipedia

I går var det Socialnämnd

Socialnämnden Gotland

Sisådär 9-10 gånger per år sammanträder Socialnämnden (SON), där jag är ordförande. Dessa dagar ser i stort sett alltid ungefär likadana ut, utom ärendena på dagordningen då, förstås. Och rutinerna innan är också desamma;

Ett par veckor före nämndsammanträdet, har vi arbetsutskott. Det innebär en lite mindre krets av ledamöter ur nämnden, som utgör ett beredande organ. Där plockas de flesta frågor upp och bearbetas en gång först, med förslag till beslut för nämnden att förhålla sig till. Kvällen före arbetsutskottet har alla Socialdemokratiska ledamöter och ersättare möte, så kallad S-grupp, för att tillsammans gå igenom dagordningen och ärendena, och resonera kring dom. Kvällen före nämnd sedan träffas vi i en utökad grupp med alla ledamöter och ersättare från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är vi som tillsammans har den politiska majoriteten inom Region Gotland.

Själva mötesdagen börjar jag på morgonen med att titta upp på förvaltningen för att prata med förvaltningschefen, nämndsekreteraren, kommunikatören och kanske någon annan som också vill stämma av före mötet. Vi börjar nämndmötet klockan 09:00 och håller på till ungefär klockan 15:00, med avbrott för lunch. Nämndsekreteraren har gjort i ordning ett tidsschema som jag ska försöka hålla mig till, för att alla ärenden verkligen ska hinnas med och för att alla föredragande ska få komma in på den tidpunkt som det är sagt. Det är mitt ansvar som ordförande att se till att allt detta fungerar, jämte att jag också ska knyta ihop säcken efter varje diskussion och leda nämnden fram till beslut. Jag skulle aldrig klara det utan duktigt folk omkring mig, det är en del att hålla reda på.

Vår nya nämndsekreterare Helena välkomnade oss till mötet så här!
Vår nya nämndsekreterare Helena välkomnade oss till mötet så här!

Efter en sån kanske 5-timmars sammanträdesdag är jag rätt mör, det kostar på att hålla i trådarna och vara på tårna utan avbrott så länge för mig numera. Men det är inte slut med det, för efter mötet sen är det presskonferens. Då kommer representanter från öns medier (Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda, helagotland.se, Radio Gotland, Östnytt) och ställer frågor om mötet och om våra beslut. Alla medier kommer inte, det är lite olika varje gång.

När presskonferensen är över, startar nästa moment. Då gör förvaltningens kommunikatör Thomas en filmsnutt med mig där han intervjuar och jag svarar, för att lägga ut på YouTube och Region Gotlands hemsida, etc. Det är ett bra sätt att bredda kommunikationskanalerna och kanske få fler att ta del av vad Socialnämnden beslutat.

Har jag tur, är dagen slut efter det. Och jag med den.

Igår fick vi bred mediabevakning, eftersom vi fattade beslut om att införa digital nattillsyn för äldre som bor hemma. Det var av stort intresse, därför kom båda våra tidningar samt nättidningen och Radio Gotland till presskonferensen, och dessförinnan blev jag också intervjuad av Östnytt i frågan. Så här blev de olika inslagen:

Förvaltningens egen film efter sammanträdet:

Fler medielänkar från gårdagens sammanträde:

SVT Östnytt 2016-10-19
Radio Gotland om digital nattillsyn 2016-10-19
Radio Gotland om Socialnämndens ekonomi 2016-10-19
helagotland.se 2016-10-19

Min måndag i bilder

Tog ett foto i timmen ungefär, i måndags. Tänkte det var ett kul sätt att illustrera min dag, fast jag vet inte om det blev så varierande som jag trodde. Bedöm, du!

06:30 morgonkaffe på sängen

06:30 – vaknade ovanligt sent, men det gjorde ingenting eftersom jag inga möten hade på morgonen, inga tider att passa förrän kl 10:00. Passar mig utmärkt, inte minst så här års. Fick en kopp citronvatten på sängen, som brukar följas av kaffe. Detta ackompanjeras av läsning på padda och tidning.

2016-10-17-08-01-50

07:30 – jag sitter kvar i sängen. Har betat av diverse nyheter på paddan, skannat igenom sociala medier, grattat på Facebook, bläddrat igenom tidningen och börjat kasta mig över det jag ännu inte hunnit läsa av handlingar inför Socialnämndens möte på onsdag. Käre maken har åkt och spelat golf, och jag är således ensam kvar hemma.

2016-10-17-08-46-35

08:30 – har masat mig upp. Bäddar, äter frukost, säger hej till duschen och piffar till mig efter bästa förmåga. Har en tendens att söla något alldeles gräsligt när inte käre maken är hemma och ser till att jag skaffar mig lite tempo…

2016-10-17-09-38-12

09:30 – efter att ha grävt mig ner en bit i mejlkorgen, så är jag redo för världen. Nu tar jag bilen ner på stan, för möte.

2016-10-17-10-27-19

10:30 – förmiddagen bjöd på ett möte där ”God ordning på stan” utvärderades. Det är ett samarbete mellan Region Gotland, Polisen och näringsidkare bland annat, som går ut på att gemensamt ha en strategi och målbild inför kommande sommar hur vi vill hjälpas åt att hålla god ordning på stan. Nu utvärderades sommaren, och det gavs en positiv bild. Sommaren har varit relativt lugn!

2016-10-17-11-32-03

11:30 – mötet slutade tidigare än beräknat, varför jag fick en stund över. Jättekonstigt, jag vet sällan vad jag ska göra när det blir såna situationer. Men nu kom jag på att det på min att-göra-någon-dag-lista stod att jag skulle köpa en liten lampa och ljusslingor till jobbet, och det fanns det tid till nu. Perfekt!2016-10-17-11-59-12

12:30 – jag passade på att äta asiatiskt till lunch när jag ändå var i krokarna. Buffé på Chili blir sällan fel. Fick sällskap vid lunchbordet också, av Lennart som även han var där ensam för att äta. Trevlig stund!

2016-10-17-14-44-04

13:30 – möte på Regionkontoret med en aktör som vill bygga äldreboende i Visby. Därefter ett möte med ”min” förvaltningschef på Socialförvaltningen, det är ständigt ditt och datt som behöver stämmas av.

2016-10-17-14-47-38

14:30 – på väg igen. Efter mötena åkte jag till mitt hemmakontor, för att sätta mig och djupdyka i mina handlingar. Tidigare har jag skummat dom, nu behöver jag sortera både dom och mina tankar, och förbereda mig ordentligt inför nämndmötet och ett annat möte senare i veckan.

2016-10-17-15-19-50

15:30 – full rulle vid köksbordet. Inläsning pågår.

2016-10-17-17-00-56

16:30 – medan det pågår ett rasande vackert skådespel utanför fönstret, fortsätter arbetet vid köksbordet…

2016-10-17-17-16-32

17:30 – solen behagade titta fram lagom till det var dags för den att gå ner i havet, och då brukar vi få såna här färger i vårt vardagsrum. Själv sitter jag kvar vid köksbordet och arbetar.

2016-10-17-18-13-06

18:30 – mörkret sänker sig över Flundreviken och jag börjar bli färdig för i dag, men har ändå inte hunnit med allt jag ville och tänkte. Det är ofta så för mig, men det beror oftast på att jag är överambitiös och tycker att jag ska hinna mer än vad som är rimligt. Blir lika förvånad varje gång, och lite frustrerad. Undrar om jag någonsin kommer att lära mig att ge mig en normal dos arbetsuppgifter åt gången?

2016-10-17-20-13-35

19:30 – vid det här laget har jag ”dumpit” ner i soffan för att kolla på ”Halv åtta hos mig” och därefter ”Kockarnas kamp”. Välförtjänt lättja, om jag får säga det själv.


Snipp, snapp, snut – så var denna dagen slut! En dag som bara beskriver en del av min vardag, politikdelen. Däremot beskriver den rätt bra att jag inte arbetar på ETT ställe, utan på många; hemma, i sängen, vid köksbordet, på Regionkontoret, på stan… Jag gillar den friheten, att alltid ha tillgång till mina arbetsuppgifter där jag för tillfället befinner mig. Det är ett arbetssätt som passar mig.

Ska försöka hitta en dag att göra något liknande, när jag har mer jobbrelaterade grejor också, för att få lite balans.

Från gårdagens Socialnämnd – ett Youtubeklipp!

I går hade vi sammanträde i Socialnämnden, och ett nytt grepp är att inte bara bjuda in till presskonferens efter nämndmötet, utan vår kommunikatör tycker också det kan vara en poäng med att göra ett kort filmklipp där jag redogör för de viktigaste punkterna från sammanträdet. Jag tror det är smart. Inte för att jag precis älskar att se mig själv med trött blick stå och blinka frenetiskt och leta efter orden (jag var förbi av trötthet och helt tom i bollen vid det här laget!), utan därför att det kan vara ett ytterligare sätt att nå ut. Alla läser inte tidningen i pappersform eller på nätet, alla lyssnar heller inte på radio. Att därför ha ett kort klipp som kan spridas via nätet och inte minst i sociala medier kan som sagt vara ett smart komplement.

Nåväl – här är 3,5 minuters sammanfattning av gårdagens femtimmarssammanträde!

Hur mycket är vår välfärd värd?

dreamstime_m_6884323

Jag har förtroendet att få leda Socialnämnden på Gotland, som dess ordförande. Ett hedersamt men just nu mycket svårt uppdrag. Region Gotland står inför jättestora besparingskrav under innevarande och närmast kommande år, vilket gör att vi ute i nämnderna alla måste dra våra strån till stacken.

Många av socialtjänstens verksamheter lyder under olika lagar, och reglerar på så sätt vad vi som region/kommun är ålagda att erbjuda våra medborgare. I Socialtjänstlagens portalparagraf står att läsa:

”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

  1. ekonomiska och sociala trygghet
  2. jämlikhet i levnadsvillkor
  3. aktiva deltagande i samhällslivet.”

Under våra vingar ska bland andra barn som far illa, missbrukare, gamla, familjer utan löneinkomst, personer med funktionsvariation finna hjälp, stöd och skydd. Det är vår skyldighet att tillhandahålla, och naturligtvis också en självklarhet i vårt välfärdssamhälle. Varenda människa – oavsett behov – ska kunna känna sig trygg med samhällets stöd.

Detta har vi i den ena vågskålen. I den andra vågskålen tronar kraven på kostnadsminskningar. Dessa är så högljudda, påstridiga och tunga att det är omöjligt att ens för en stund glömma dem eller lägga dem åt sidan. De pockar på ständig uppmärksamhet, och får till följd att varje gång vi fattar ett beslut om att hjälpa en medborgare i behov, så häftar vi samtidigt på oss starka skuldkänslor för att vi överskrider vår budgetram.

Men saken är den, att vi har inget val. Alla har rätt till – och ska självklart ha – nödvändigt stöd.

I vissa tider kan det vara budgetramen för försörjningsstödet (eller ”socialbidrag” som det slarvigt kallas ibland) som inte räcker till. Andra perioder har det hänt att det är äldreomsorgens kostnader som rusar lite för fort. Just nu är det inget av detta, utan nu ser vi hur kostnaderna för omhändertagande av barn stiger alldeles för mycket i förhållande till vilken ram vi har. Dels ökar andelen som har behov, dels ökar kostnaderna för placeringar.

Vi politiker i Socialnämnden har ett fullständigt mission impossible, under rådande omständigheter. Vi gör allt vi kan; granskar vilka verksamheter som inte är lagstadgade, bedömer om dessa skulle gå att skala ner eller bort UTAN att det kostar pengar i någon annan ände eller i en framtid, vi jämför kostnader i olika driftsformer… Förvaltningens tjänstepersoner gnetar. Medarbetare i de olika verksamheterna arbetar som galningar för att hålla kostnader nere. Men det väger lätt, för i den andra vågskålen hojtar besparingskraven öronbedövande.

Jag efterlyser en diskussion om vad vi anser att vår välfärd är värd. Hur mycket får den kosta? Vad är vi beredda att förändra, för att varenda unge, varenda gammal, varenda sjuk, varenda person med funktionsvariation, varenda arbetslös ska kunna känna sig trygg och omhändertagen?

Hur vill vi prioritera?

Alla ni som inte hörs, men ändå förtjänar att höras!

Sen jag då och då började skriva om hur jag mår och min situation, har jag fått så väldigt mycket gensvar. Från början hade jag alls ingen ambition med detta, jag gjorde bara ett inlägg bland alla andra inlägg sedan sju år tillbaka, men just detta första inlägg engagerade uppenbarligen, liksom efterföljande. Då insåg jag att det som jag hittills bara sett som mina egna funderingar och min känsla av att inte räcka till och inte må bra var det många som identifierade sig med. Då förstod jag också att jag borde fortsätta skriva om min resa framåt, genom och ur det som då – tidigt i somras – var min verklighet.

Det är en balansgång – att dels fortsätta berätta och med jämna mellanrum återkomma om hur det går för mig, vad jag gör för att komma vidare och hur jag gör det, och dels att undvika fastna i det och manifestera det. Jag vet att det inspirerar många som läser bloggen, det får jag åtskilliga bevis på. Men mitt liv är så mycket mer och jag vet att där en vattnar, där växer det! Jag vill inte få en eländesstämpel på mig. Jag hoppas bloggen speglar att den delen som speglar mitt mående och min resa till ett bättre sådant, är bara en del av mitt liv!

All cred och uppmärksamhet jag fått, har också fått mig att fundera på alla de som inte hör av sig eller läser bloggen. Jag är ordförande i Socialnämnden på Gotland, och vet att jättemånga inom vår verksamhet – och andra verksamheter för den delen – sliter oerhört hårt och mår dåligt, inte minst av känslan av otillräcklighet. Det gör mig sorgsen och ger mig en stark känsla av vanmakt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa, och göra situationen annorlunda. I min roll gör jag vad jag kan, men det känns som en droppe i havet. Det är så mycket som spelar in, som jag som politiker inte kan påverka.

Jag vill med det här betona att jag vet att ni finns. Jag tänker mycket på er, och jag brottas med frågan hur vi ska göra er situation drägligare. Är du en av dessa, eller känner du någon som är en av dessa, och vill berätta något för mig så är du välkommen att höra av dig. Jag lyssnar gärna, och kanske kan jag få smarta idéer för att vara med och skapa en bättre framtid.

2016-07-20 13.31.13

———————————-

Exempel på tidigare blogginlägg om detta:
Hon är inte helt enkel att ha att göra med, den där Maria
Jag är inte sjuk – bara lite o-i-form
Ett semesterbokslut – den osminkade verkligheten

Vi behöver anpassa samhället för fler äldre

Vi blir allt äldre i Sverige och Gotland är inget undantag. Vi lever längre bland annat tack vare god vård och omsorg, men med åldern kommer också nya behov och sjukdomsbilder. Det vi ser en tydlig ökning av är demenssjukdomar, till exempel.

På Gotland kommer på 10 år personer över 65 år att öka med ungefär 20 % jämfört med i dag. Ser vi på åldersgruppen 80 år och uppåt, pratar vi om mellan 40 och 45 %.

Det ställer nya krav på samhället och inte minst oss politiker, att rusta för framtiden. Som jag ser det räcker det inte längre med att enbart planera för mer hemtjänst (skriver några rader särskilt om hemtjänsten nedan) och fler platser inom särskilt boende. När vi nu vet hur det ser ut för framtiden – om än inte i detalj så åtminstone i stora drag, det går inte att bortse från att vi får fler invånare i åldersspannet som räknas som äldre – menar jag att det inte längre är bara socialtjänstens ansvar utan det är hela samhällets ansvar. Inom socialtjänsten ska vi se till att det finns hemtjänst och särskilt boende, men det finns mycket att göra innan människor har behov av sådana tjänster. Vi kan minska trycket på dessa verksamheter och samtidigt underlätta för människor genom att till exempel bygga annorlunda i fortsättningen. Att till exempel anpassa nybyggnation på ett sätt så att det är enkelt för äldre personer att bo kvar i sitt eget hem så länge som möjligt. Vi behöver tänka nytt och ha nya strukturer när det gäller bostäder, tror jag. Bra boende för gamla – eller för personer med funktionsvariation för den delen – är väl bra boende för alla? Kanske ska vi våga ta bort lite etiketter och sudda ut lite gränser, tänker jag.

Det sköna är att Regeringen nu har fattat beslut om nya pengar, JUST i det här syftet. Stödet avser ny- eller ombyggnation av så kallade klassiska äldreboenden, av hyresrätter för äldre på den ordinära bostadsmarknaden såsom trygghetsboenden, samt för anpassning av gemensamma lokaler i anslutning till bostadshus. Jag blir så glad över det! Nu hoppas jag att alla byggföretag på Gotland tar chansen och söker en massa pengar för att bygga nytt och bygga om!

Länk till Regeringens hemsida om det nya stödet.

Äldreboende

Hemtjänsten är på ett sätt ett alldeles eget kapitel – det jobbet har börjat ändra karaktär. Det handlar i dag mycket mer om hemsjukvård än om städning och matlagning, vilket gör att det ställs helt nya krav på personalen. Vi har nog – handen på hjärtat – inte riktigt rustat personalen för dessa nya förutsättningar, vilket också visar sig i höga sjuktal. Det är illa, och jag beklagar verkligen varenda en som av skäl som till exempel känsla av otillräcklighet och alltför hög arbetsbelastning måste sjukskriva sig.

 

Möten med media

Socialnämnden där jag är ordförande sammanträdde härom dagen, och som vanligt var det pressträff efteråt. Det går till så att hugade journalister kommer och lyssnar till vad jag har att säga om dagens sammanträde. Jag är tveksam till formen. Försökte i början införa att de i stället skulle ställa frågor som uppstått när de läst handlingarna eller föredragningslistan, men det funkar inte. De vill att jag ska berätta, oftast för att de inte läst handlingarna av en eller annan anledning. Det kan ju så vara, när till exempel flera nämnder haft möte samma dag, att de helt enkelt inte hunnit. 

Sen lyfts sällan det jag tror ska vara det mest intressanta. Det den ena av öns tidningar som var med på pressträffen fokuserade på den här gången var de höga sjukskrivningstalen i hemtjänsten (som förvisso är ett stort problem). 

Här finns artikeln att läsa.