Vardag igen

Tillbaka hemma efter en omtumlande helg så tar min vardag vid, nästan som om ingenting hänt. Måndagen ägnade jag åt Regionfullmäktige; jag är inte ledamot men jag brukar ändå vilja hänga där och bevaka Socialnämndens intressen. Som dess ordförande är det bra – för att inte säga nästan nödvändigt – att lyssna till debatten i fullmäktige eftersom frågor berör vårt område. Och jag är dessutom ledamot i Regionstyrelsen, ännu ett viktigt skäl.

Resten av veckan ser synnerligen blandad ut;

Tisdag

Förmiddagen blir kontorstid på ABF då jag räknar med att arbeta en del med hemsidan, och sen har vi personalmöte över lunchen då vi ska diskutera vårt behov av IT- och teknikstöd. På eftermiddagen är jag kallad till Region Gotlands koncernmöte, där ett budgetförslag för 2018 ska presenteras.

Onsdag

Även denna förmiddag blir det kontorstid och ABF-arbete, hemsidan och Kulturbanken, och eftermiddagen bjuder på ett spännande kunskapsseminarium om samverkan mellan förvaltningar inom Region Gotland kring till exempel frågor som rör barn och ungdomar. 

Torsdag

Ännu en förmiddag på ABF (då jag bland annat räknar med att fördjupa mig i uppdatering av vårt videokonferenssystem, samt börja kika på lite broschyrproduktion), efter lunch kliver jag in i politikerrollen för att delta i ett möte om Region Gotlands och Polisens medborgarlöften. Sen tillbaka i ABF-skorna för att delta i studieutskottssammanträde med en av våra medlemsorganisationer, och till kvällen tar jag på mig politikerkappan igen! Då ska jag delta i en ledarskapsutbildning som Socialdemokraterna och ABF anordnar. Där är jag deltagare i egenskap av S-gruppledare.

Fredag

Fredagarna brukar jag hålla som de dagar då jag fångar upp frågor och arbetsuppgifter som inte hunnits med under veckan. Det handlar ofta om att gå till botten i mina olika mejlkorgar, ringa samtal och annat som eftersatts av olika skäl. Då har jag alla kappor och skor på mig, blandar mina roller och uppgifter hej vilt. Den här gången blir det bara förmiddagen, för på eftermiddagen deltar jag (som politiker) i ett möte inför sommaren i Visby som handlar om ”God ordning på stan”.

Helgen 

Vädret ser lovande ut till helgen, så jag tror bestämt det blir ett par dagar på landet!

Hur ser din vardag ut den här veckan? Det är jag lite nyfiken på.

Ny ordförande i Gotlands Regionfullmäktige

Gotlands Regionfullmäktige

I går var det dags för Regionfullmäktige igen, och den här gången var det lite speciellt ur mitt perspektiv att sitta där längst bak i salen.

Förutom att budget 2017 behandlades – en fråga jag var mån om att bevaka debatten kring – så valdes käre maken till ordförande i Regionfullmäktige för resten av mandatperioden. Känns jätteroligt, och jag är förstås stolt å hans vägnar. Han är en driven mötesordförande, vilket behövs i detta sammanhang som innefattar regionens högst beslutande folkvalda, men uppdraget kommer också att innebära en del representation i olika sammanhang.

Mediaintresset var stort inför tillträdet, och Radio Gotland hade ett försnack med honom redan på morgonen innan mötet. Jag kan belåtet konstatera att dagen och sammanträdet förlöpte galant. Snyggt jobbat, älskling!

2016-11-21-08-39-44
Radio Gotlands Anton Kalm intervjuar Bosse i direktsändning.
2016-11-21-08-40-45
”Här kommer jag att sitta!” ser han ut att deklarera…

Regionfullmäktige

Igår måndag, var det alltså regionfullmäktige. 71 valda företrädare från olika partier, ersättare och åhörare samt representanter från media befolkade salen inledningsvis. Eftersom det blev ett rätt långt sammanträde, var det mot slutet knappt 71 valda och så jag kvar, ungefär…

Jag var där av tre skäl; dels hade Socialnämnden ett ärende där vi begärde tilläggsanslag eftersom vi kommer att ha stora problem med att hålla den budgetram vi är tilldelade i år. Förra året fick vi en revisionsanmärkning när vi inte lyckats hålla budget men heller inte uppmärksammat fullmäktige på det. Visa av den skadan gjorde vi därför hemläxan i år, helt utan illusioner att få några nya pengar. Och så blev också beslutet – avslag.

Eftersom jag inte är invald i fullmäktige, så avstod jag också från att be om ordet i det här ärendet. Det funkar så att jag kan göra det, och ordförande frågar då fullmäktige om jag kan få ordet. Säger de ja, går jag upp. (Tänk om de skulle säga nej, intressant tanke…). I stället hade jag bett några andra kamrater från nämnden att äntra talarstolen för att berätta om vårt läge, och passa på att för en stund sätta sökarljuset på Socialnämnden. Det kändes varmt och gott i hjärtat att se och höra olika partiföreträdare tala för vår gemensamma sak, det kändes verkligen att vi är fler om ansvaret för Socialnämndens frågor. Jag tycker det är riktigt bra att det inte bara är jag som hörs och syns i Socialnämndssammanhang!

Två andra skäl till min närvaro i går var två olika interpellationer jag fått, det är alltså när någon fullmäktigeledamot ställer en eller flera frågor i ett ämne till en nämndordförande. Den ena handlade om varför vi begär tilläggsanslag trots att det är beslutat att vi måste hålla budget, och den utgick eftersom interpellanten (ledamoten som frågar) var frånvarande i går. Den andra handlade om de höga sjuktalen i hemtjänsten. Den fick jag vänta i sex timmar på att besvara, klockan var nästan 19:00 när vi kommit dit. Och svaret tog 30 sekunder att leverera…

Tänk att det finns såna här små rackare i fullmäktigesalen också…

Till regionfullmäktige kan vem som helst komma och lyssna. Det är ett uttryck för den demokrati vi är lyckliga att leva i, och jag skulle rekommendera fler som finns på Gotland att ta en stund på Visborg någon gång när du har möjlighet. Och du som bor någon annan stans har samma möjlighet i din kommun. Välj ett tillfälle när det är någon fråga som intresserar dig, på dagordningen. Ärendelistan annonseras i media!

Lyckolandet

Jag vet – ALLA delar den på sociala medier. Men jag vill också dela den, jag vill vara om så bara ett uns delaktig i att sprida det goda.

Niklas Strömstedt använder sin position som artist och känd person till att sprida det alldeles nödvändiga motbudskapet mot den ynkedom som en liten grupp människor ägnar sig åt just nu. Vi bör hjälpas åt att visa att vi som hyllar kärlek, medmänsklighet och solidaritet är miljoner gånger fler.

Hissa flaggan och förstå – den kan va´mer än gul och blå!

Trygghet och förtroende åt båda håll

För någon vecka sedan förekom en konversation på Twitter mellan mig och P4 Radio Gotland (med några andras inlägg också) som startades av att jag ogillade ett grepp de tagit. Det handlade om en intervju i studion där den intervjuade personen gjorde misstaget att efter intervjun – när en kan tro att mikrofoner är avslagna och inspelningen har upphört – ge en lite annan version av svaret på frågorna än under själva intervjun. När det sedan visade sig att inspelningen fortsatte rulla och uttalandena var fångade, valde radion att sända också delar av den ljudupptagningen. Resultatet blev att en lätt uppfattade den intervjuade som en person som antingen inte riktigt visste vad hen höll på med, eller också visade prov på att slira på sanningen.

Jag hade synpunkter på det omoraliska i att sända den delen av ljudupptagningen, när den intervjuade personen uppenbarligen trodde hen var i en trygg situation och därmed förleddes att tala mer ”förtroligt” med journalisten.

Självfallet är det olyckligt att ge olika versioner, det ger ett intryck av att vilja mörka sanningen. Det smartaste är att vara så ärlig som möjligt i en intervjusituation, det handlar om förtroende. Men jag anser att det som också handlar om förtroende är radions val att sända en ”smygbandning”. Radion själva menar att de inte spelade in i smyg, och det tror jag inte heller var deras uppsåt. Men när en hör vad som sägs är det så uppenbart att den intervjuade inte vet om att även detta uttalande spelas in, och då blir det ju de facto en ljudupptagning i smyg. Att sedan utnyttja situationen och sända detta, ser jag som ett fult grepp.

Radio Gotland menar att det är deras skyldighet att lyfta allt som sägs, så bilden blir så fullständig som möjligt. Absolut, det håller jag med om. Men i just det här fallet hade det räckt att de refererat till uttalandet, för att den intervjuade personen skulle slippa hamna i en rätt pinsam situation.

Jag som offentlig person och stundom intervjuobjekt, vill ha en förtroendefull relation med Radio Gotland och dess journalister, såväl som med öns övriga media. Alla tjänar på det, inte minst mediakonsumenterna. Hittills har jag heller inte haft några problem med det, jag har känt en tillit till att vi – båda parter – vill spegla saker på tydligast och bästa sätt för lyssnare, läsare och allmänhet. Men efter det här gnager det lite hos mig. Förtroendet har naggats lite i kanten. Jag kan inte befria mig från en oroande känsla av att en och annan journalist vill få oss som blir intervjuade att säga fel, göra bort oss, säga mot oss själva. Hur ska en annars tolka att frågor ofta ställs om och om igen, trots att de är besvarade både en, två och kanske tre gånger?

Det är otvetydigt så att ärlighet varar längst, det är inte bara ett gammalt hederligt talesätt, det är helt sant. Därför kommer min ambition även fortsättningsvis – precis som hittills – vara att alltid köra med så öppna kort som det över huvud taget är möjligt och som jag är kapabel till. Ibland går det inte att svara på det sätt som journalisten önskar, därför att min kunskap inte räcker till. Då brukar jag säga det, det tycker jag är schystast och ärligast. Meningen ”jag vet inte” borde kanske användas lite oftare, men det krävs visst mod till det.

Om både jag och journalisten går in i en intervjusituation med samma ingång och vetskap – att vi båda gör vårt allra bästa och kör med raka rör och öppna kort – så är vi båda trygga och då blir det allra bäst. Så vill jag fortsätta ha det!

Mediauppmärksamhet

Vi är begåvade med två dagstidningar på Ön; Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda. Båda har varit på hugget senaste dagarna när det gäller min utnämning, jag har känt mig mycket uppvaktad.

Härom dagen blev jag intervjuad av Ewa Israelson på Gotlands Tidningar, och fotograferad av en av de bästa fotografer jag vet. Resultatet blev en fin artikel över en helsida i dagens tidning, och jag är tacksam över att det blev ett sånt fint porträtt. Tack, Ewa och Tommy!

Idag hade jag besök av Per och Rolf på Gotlands Allehanda, och det resultatet publiceras vid ett senare tillfälle, jag återkommer om det.
Kändis över en natt. Låter som en floskel, men känns sant.

Första steget

Foto: Christer Engelhardt
I går kväll (måndag) hade socialdemokraterna på Gotland sitt representantskapsmöte och jag blev vald att representera partiet som Socialnämndens ordförande för mandatperioden. Dock börjar inte mitt uppdrag förrän Regionfullmäktige har klubbat det på sitt möte den 2/3, men redan nu kan jag ändå börja förbereda mig. Ska träffa förvaltningen, läsa in protokoll och få lite politisk inputs av mer uppdaterade politikerkollegor. Utöver ordförandeuppdraget blev jag också vald till ledamot i Regionstyrelsen.
Så det kan bli!
På bilden syns jag tillsammans med Björn Jansson (Regionstyrelsens ordförande), Filip Reinhag (ny ersättare i Regionstyrelsen) och Meit Fohlin (Regionstyrelsens vice ordförande).
Mitt liv är en smula upp och ner just nu…

Gaaah…. Vilken utmaning!

Fredagen den trettonde… Otursdag för många, men aldrig för mig. Min älskade lillasyster föddes fredagen den 13:e för några (nåja, börjar bli ganska många) år sen. Och i dag offentliggjordes det att Socialdemokraternas valberednings förslag till att bli Socialnämndens på Gotland ordförande.

Herregud! Vad hände??

Det som hände var att det blev en plats ledig. Att någon kom att tänka på mig. Att jag har lite med mig i det 53-åriga bagaget som kan vara till nytta. Att jag var mogen. Nu får vi se vad det socialdemokratiska representantskapet säger på måndag, och sen äger det formella valet rum vid fullmäktige den 2 mars. Sen brakar sammanträdesracet loss, och inte minst en stor lärprocess för mig. Det ser jag verkligen fram emot, jag kan väldigt lite om sakområdet och längtar efter att träffa alla kompetenta tjänstemän på förvaltningen och medarbetare i verksamheten.

Jag tar 50% tjänstledigt från jobbet, men ska ha kvar ekonomi- och personalansvar. Nu kommer ett par veckors omformning av arbetsrutiner och ansvarsområden att ske, och jag har FULL förtröstan över medarbetarnas vilja och kompetens.

Uppdraget har jag fått från partiet vars värdegrund är alla människors lika och unika värde. Det kommer att vara mitt pensum och rättesnöre, och det ska samsas med ansvaret för de gotländska skattemedlen. En delikat och mycket svår balansgång, och jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa.

Jag är lätt skräckslagen, och mycket ödmjuk. Samtidigt övertygad.

Wish me luck!

Här en artikel på helagotland.se

Här är P4 Radio Gotlands sida med nyheten (ber verkligen om ursäkt för den gamla och inte helt rättvisande bilden här… Antar att jag får vänja mig vid sånt?)

Toblerone och mediedrev – kvinnliga och manliga villkor

Jag läser just nu ”Tobleroneaffären – varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister” av Mikael Romero.

Egentligen är det helt absurt att boken ens har behövt skrivas, men det har verkligen behövts. Det är bra att Micke gjorde det, och fantastiskt imponerande att han minns så mycket detaljer. Det är en nödvändig bok, för den ger en annan och mer nyanserad bild av vad som hände Mona Sahlin under den galna så kallade Tobleroneaffären i mitten av 1990-talet.

Många av företeelserna i boken är jag bekant med, många personer är jag antingen bekant eller vän med, några är före detta arbetskamrater till mig. Därför kanske jag läser med särskild behållning, men jag skulle vilja att alla som på något sätt minns det här och känner sig berörda åt ena eller andra hållet, eller alla som är det minsta intresserade av hur media fungerar, borde läsa boken. Även du som okritiskt läser kvällstidningar, borde verkligen läsa den!

Allra sist i bokens efterord (jag läste det först) har Micke skrivit något jag vill citera här. Det är så bra, så framkallande av eftertänksamhet, så sant, så obegripligt. Läs detta pärlband av frågor och försök förstå:

”Hade detta hänt om Mona varit man? Vad tror du själv? 

Varför benämns kvinnor med förnamn, och män med efternamn? Vad får det för betydelse om du är Mona med någon och Reinfeldt med en annan? 

Har du någonsin sett en bild där en manlig vice statsminister mitt under en mediekris intervjuas med två matkassar i händerna? 

Varför fick bara Mona Sahlin som mamma, och exempelvis inte Göran Persson som pappa, löpa gatlopp på grund av förslaget om införandet av en karensdag för vård av sjukt barn? 

Kan en kvinna säga att hon vill söka makt, eller är det en dödssynd? 

Varför recenseras kvinnors kläder, men inte männens? 

Varför recenseras handväskor, inte portföljer? 

Varför får en kvinnlig vice statsminister frågor om barnhem inför ett statsbesök när männen får frågor om statsskick och mänskliga rättigheter? 

Varför använder tidningarna fler bilder på kvinnor? 

Frågorna man kan ställa sig är många, många fler än dessa. 

Har allt detta någon betydelse för den stora frågan: Varför har vi sedan år 1876, då statsministerämbetet inrättades, aldrig haft en kvinna som statsminister? Föreställ dig en kvinna som statsminister i Sverige. Det är inte så lätt. Det finns ingen tidigare att jämföra med.  

En enda kvinna har försökt under alla dessa år. 

I dag känns tanken oerhört avlägsen.”

 

Ur ”Tobleroneaffären – …” av Mikael Romero

Villavagnarna på Snäck

Hört på Snäck i dag, under min strandvistelse; 4-5 unga kvinnor slår sig ner med parasoll, kylväskor, badlakan och brassestolar strax intill mig.

– Här borta är de här villavagnarna, ni vet
– ???
– Ja, Pigge Werkelins.
– Jaha!
– Han är en så himla bra entreprenör.
– De är kanonfina, men nu måste han ta bort dom. Myndigheterna anser att det är fult, ligger för nära strandkanten och är farligt ur brandsynpunkt för de ligger för tätt.
– Ja, det är för jäkligt!

Själv har jag bestämt mig för att inte ha någon synpunkt åt vare sig det ena eller andra hållet om detta, men kan verkligen inte låta bli att reflektera över att alla jag hör har en åsikt i frågan, tycker det är synd att vagnarna inte får stå kvar. Därmed har jag inte gjort något inlägg i debatten, utan bara förmedlat ett överhört samtal i dag, denna underbara sommardag, på stranden granne med där jag bor.

Bilden är hämtad från camping.se