Högtidlig invigning

I fredags var jag inbjuden till invigningen av det nya äldreboendet i Visby, som jag varit med att besluta fram under min tid som ordförande i Socialnämnden. Blev alldeles väldigt glad när inbjudan ”damp ner” i mejlkorgen, så roligt att de tänkte på mig! Till och med att nuvarande ordförande, Håkan Ericsson, nämnde mig i sitt invigningstal, så generöst.

Intresset var stort naturligtvis, och när den officiella invigningsceremonin var över och allmänheten kom, blev det trångt. Så otroligt fräscht och fint, en låg långsträckt byggnad i mjuka pastellfärger och med en fantastisk gård på baksidan mot vilken rummen vetter. Den kommer att bli fin för vårens och sommarens promenader. Här hoppas och tror jag våra gamla kommer att trivas!

Nu är jag inte politiker längre

I dag den 1 oktober – när hösten är som allra ljuvligast – är jag inte politiker längre. Jag har blivit efterträdd på mina politiska poster och går tillbaka till att enbart ha en profession/uppgift; som verksamhetschef på ABF Gotland.

Jag ville bli en tillgänglig politiker

När jag för 2,5 år sedan sa ja till uppdraget som Socialnämndens ordförande hade jag några ambitioner. Bland annat ville jag bidra till att synliggöra politiken och samtidigt också avdramatisera den. Göra politiken transparent och mig som politiker tillgänglig.

Det känns som om jag åtminstone delvis har lyckats med det. Jag har bland annat använt mina kanaler i sociala medier för att berätta om vårt verksamhetsområde och om beslut vi fattat i nämnden. Det har varit en rolig väg att kommunicera dessa frågor, och jag vet att flera som annars aldrig skulle tänka tanken till och med aktivt har ställt frågor. Det ser jag som en framgång, att ha skapat nyfikenhet för politiken.

Stolt

Jag är också stolt över att jag har bidragit till att skapa synlighet för våra frågor. De s.k. ”mjuka” frågorna har en tendens att ofta komma i skymundan av infrastrukturfrågor, tekniska frågor och byggfrågor, men jag vill nog påstå att vi i Socialnämnden de senaste åren lyckats få ljuset på våra verksamhetsområden på ett bra sätt. Här har också Socialförvaltningens kommunikatör haft en stor del, med lite nya idéer.

Vi har under de här åren gått till botten med ekonomin, som är besvärlig inom vårt område. Det gjorde vi bland annat genom att tillsätta en partiöverskridande ekonomigrupp som jobbade sammansvetsat och målmedvetet, och där vi mejslade fram de ställningstaganden där vi kunde vara helt eniga. Detta för hållbarhetens kontinuitetens skull – det är en styrka om alla sidor kan vara överens. Vi har också satt ner foten och tydliggjort våra ekonomiska villkor, något som gör det enklare att förklara varför vissa saker går minus och andra plus. Även här har jag strävat efter tydlighet och transparens.

Under de här åren har vi vågat förändra inriktningen inom barn- och ungdomsvården mot ett mer förebyggande arbetssätt, bland annat genom att satsa på vår egen familjehemsorganisation och att rigga ett eget hem för familjeutredningar.

Något som jag också har tyckt varit extra roligt är att vi i så hög utsträckning har diskuterat välfärdsteknikens intåg och vi bland annat har beslutat om att införa digital nattillsyn hos äldre.

Jag har haft förmånen att leda en nämnd som har arbetat i stort samförstånd, över block- och partigränser. Förnuftet har oftast fått råda, och vi har varit bra på att lägga prestigen åt sidan till förmån för det bästa för gotlänningarna. Det finns mycket att säga och räkna upp, men jag stannar här. Jag känner stolthet när jag sneglar i backspegeln och ser vad vi gjort tillsammans de senaste 2,5 åren.

Nu har kalendern ändrat karaktär

Jag har väntat till nu med att stryka alla möten och åtaganden som är kopplade till det politiska uppdraget, men i går kväll satt jag faktiskt och tog bort allt. Det blev väldigt luftigt, om jag säger så. I mitt arbete har jag inte särskilt många fasta tider, och därmed blir det en rätt markant skillnad när de politiska mötestiderna försvann.

Nu är jag inte politiker längre
Så här såg en vecka i november ut, innan jag strök allt politikrelaterat (det som är gråfärgat). Numera är det borttaget! (För den nyfikne: ”Vallentuna” betyder att det är dem som mitt hockeylag Visby Roma möter i fredagens hemmamatch!)

Jag är så tacksam över att ha fått göra det här, och glad över att jag sa ja när jag fick frågan. Hade jag inte gjort det, hade jag undrat i resten av mitt liv hur det skulle ha blivit… Nu lägger jag den här lärorika tiden bakom mig, och ägnar mig åt att vänja tillbaka mig till ett liv med färre möten!

Mitt sista Socialnämndsmöte blev glatt och tår(t)fyllt!

Jag avslutar det ena kapitlet efter det andra nu dessa veckor, avseende mitt politiska uppdrag.

Mitt sista Socialnämndsmöte

I onsdags genomförde jag mitt sista möte som ordförande i Socialnämnden, och vilken dag det blev! Sorglig och festlig på en och samma gång. Vi har alltid trevliga möten med gemytlig stämning, men den här gången blev den till och med uppsluppen mellan varven. Jag kommer att minnas mitt sista Socialnämndsmöte som ett glatt sådant, även om jag grät på slutet. Jösses, så blödig jag är!

Mot slutet blev jag så fantastiskt uppvaktad att jag inte kan fatta det. Blommor och presenter, samt helt fantastiska ord. Jag tycker själv att jag har gjort några bra saker under min tid som ordförande, har ett och annat att vara stolt över, men allt det jag fick höra av politikerkollegor och tjänstepersoner på förvaltningen i onsdags var mer och vackrare än jag nånsin kunnat föreställa mig. Jag skrattade och grät om vartannat!

Tårtkalas

Här är vi, Socialnämnden på Gotland, förstärkt med ett par tjänstepersoner från förvaltningsledningen.

Vi avslutade dagen med tårtkalas, och sen var det dags för den traditionsenliga filmen som på ett kortfattat sätt sammanfattar vad vi beslutade. Socialförvaltningens outtröttlige kommunikatör Thomas Zielinski (som syns tillsammans med mig på bilden överst) riggade som vanligt upp med stativ, mikrofoner och lampor, testade vinklar, ljus och ljud. Han är perfektionist, men så blir det också bra i slutet. Det syns på filmen att jag är både väldigt trött och lite rödgråten, men så fick det bli den här gången. Vill du se, så ligger filmen sist i det här inlägget.

Det var inte bara jag som gjorde mitt sista möte, även sköningen till höger – Jonas Niklasson, andre vice ordförande, har valt att lämna sitt uppdrag efter detta möte. Bredvid sitter en annan klippa, Lena Stenström.

 

 

 

 

 

Efter allt, så blev jag upphämtad av käre maken som vallade runt mig på stan en stund, i fantastiskt soligt och skönt väder (det varade inte så länge, efter en stund öppnade sig himlen. Vi hann undan, dock). Avslutade sen dagen med ett perfekt yogapass.

Tack alla som gjorde min dag, jag kommer att minnas den med ett leende väldigt länge!

Det finns beslut. Och så finns det beslut.

Beslut

Jag har i åtskilliga år haft roller som beslutsfattare i olika sammanhang. Som chef och ledare har jag att fatta beslut om högt och lågt, stort och smått. Ekonomi, medarbetare, verksamhet, men också vilket träslag de nya skrivborden ska ha eller vilken maträtt vi ska bjuda årsmötet på. Som politiker fattar jag också en massa beslut men i mer organiserad form, protokollförda vid ett visst tillfälle.

Att fatta beslut

Somliga beslut är enkla att fatta, andra svårare. En del beslut kan jag fatta snabbt utan längre betänketid medan en del beslut behöver processas, såväl i mitt huvud som bland medmänniskor. Stundom kan jag känna mig ohyggligt beslutstrött, och det uppstår ofta i vardagen. Om käre maken och jag går på restaurang till exempel, och han frågar var jag vill sitta. En sån sak orkar jag inte besluta. Eller vad vi ska äta till middag. Att besluta om sånt som inte är så viktigt för en är svårt, och det kanske är mycket av den varan i professionen och därför finns ingen energi kvar till det i privatlivet. Det är min hemsnickrade teori om varför det blir så.

Det svåraste beslutet

Det är inte så väldigt ofta de beslut jag fattar har bäring på mig själv som person och ger effekter på mitt liv. Men härom veckan fattade jag ett riktigt svårt beslut som blev allmänt känt i går. Beslutet föregicks av stor vånda och mina invändningar och dubier kretsade typiskt nog kring att jag försätter andra människor i klistret. Men efter att jag fattat beslutet, kändes det paradoxalt nog som ett av de enklaste jag gjort, i meningen det mest självklara!

Från den 1 oktober lämnar jag mina politiska uppdrag, och kommer inte längre att vara vare sig ordförande i Socialnämnden eller ledamot i Regionstyrelsen längre. Du som följt mig länge har också följt min resa hit (relaterade inlägg finns under fliken Om mig/Min resa mot balans här ovan), och vet att jag under ganska exakt ett års tid arbetat i någon sorts motlut. Kropp och knopp har sagt ifrån, mer och mer bestämt i ett allt strängare tonläge.

Det syns ju inte utanpå

Och nu är jag faktiskt helt slut, helt uttömd på energi, lust och glädje. Det mesta arbetsrelaterade har blivit en kamp, jättehöga trösklar att ta sig över, jättesvåra bollar att fånga. Det enklaste möte har kunnat te sig som näst intill oöverstigligt. Rädslan över att inte ha med mig mina tankar, har ibland förlamat mig, för så har det varit och är. Vissa dagar, vissa stunder är jag inte med, jag befinner mig på en helt annan frekvens än min omgivning. Känner mig som en utomjording som inte förstår ett ord av vad som sägs fast det handlar om sånt jag själv har sysslat med länge. Tankarna flyger runt som popcorn i huvudet och är omöjliga att fånga. Jag kan bara lyssna på en röst åt gången, pratar flera samtidigt hör jag ingenting eller pratar någon för fort hinner jag inte förstå vad som sägs. Så har jag det, vissa dagar. Andra dagar är jag fullt fungerande.

Och så syns det inte utanpå. Hur ska då omgivningen kunna förstå?

Därför har jag försökt vara rätt tydlig med att jag inte är helt OK, inte alltid fit for fight. Men det är så klart lätt att glömma, när det inte syns att jag är sjuk. Eller i obalans. Eller överansträngd. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det här.

Det blev rubriker

Det finns ett allmänintresse i det här, dels är jag ”en av öns ledande politiker” som det sades i en av P4 Gotlands nyhetssändningar i går, dels är min berättelse och orsaken till mitt avhopp uppenbarligen intressant för många att lyssna till.  (Nedan länkar jag till några media, för den som är intresserad.) Intresset tror jag beror på att väldigt många relaterar till det jag beskriver. Många känner likadant. Men varför pratar så få om det? Det är verkligen inget att skämmas för. Det är inte att visa svaghet, det är att visa styrka. Det har jag i alla fall kommit fram till under den här resan, att ju mer jag har berättat om hur jag känner, desto mer styrka och hjälp har jag fått från min omgivning. Berätta din berättelse, och du får intresserade lyssnare!

Nu stundar sommaren med en hel del ledighet, och i höst tar jag mig an förberedelserna för mina sista sammanträden i politiska sammanhang. Då ska jag också ta ställning till hur jag ska gå vidare under hösten, kanske behöver jag ta hjälp för att komma upp och ut i livet igen. Vi får se, helt enkelt.

gotland.se 28/6: ”Maria Björkman lämnar Socialnämnden”

Radio Gotland 28/6: ”Maria Björkman (S): Jag lämnar all politik”

Helagotland.se 28/6: ”Hon lämnar sina politiska uppdrag”

Gotlands Allehanda 29/6: ”Maria Björkman pratar ut om varför hon slutar”

Det skrevs även dagen efter det här inlägget:
Eva Bofrides ledare i Gotlands Tidningar/Gotlänningen 30/6: ”Politiken drog kortaste strået”

Medveten klädkonsumtion

medveten klädkonsumtion

Härom dagen – i ett inlägg om min företagande familj – skrev jag om bland annat företaget Hands Up Luke som saluför kläder med en tanke bakom. Både avseende tillverkning och material, allt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Att se över sin klädkonsumtion

Att nu ha en bror som handlar med schyssta kläder får faktiskt mig att tänka efter en smula, vad jag själv har i min garderob… Tidigare har tankarna mest gått kring HUR MYCKET jag har i mina skåp och lådor som jag aldrig eller sällan använder, och hur jag borde rensa. Men hållbarhetstanken ger ju också ett annat perspektiv. Hur är kläderna tillverkade? Av vem? Vilka villkor har de som sytt mina kläder? Vilka material har jag i garderoben? Vilka material är mest skonsamma ur ett hållbarhetsperspektiv?

Det är en djungel det här, men det går ju att läsa på lite om en vill. Föreningen Medveten konsumtion har en hemsida med mycket matnyttig information, och där kan du specifikt också läsa om vad du ska tänka på när det gäller kläder. Den ska jag definitivt läsa på lite om, känner att jag har en hel del att lära mig!

Läs här Medveten konsumtions råd och tips när det kommer till klädkonsumtion.

Nyfiken, jag. Hur tänker du när det kommer till klädkonsumtion?

Gårdagens sammanträde med Socialnämnden

En smula slut som artist efter mötet med Socialnämnden i går, det syns på bilden! Vi hade ett par avslappnade timmar på balkongen käre maken och jag, där vi pratade igenom dagen. Guld värt!

Socialnämndens sista sammanträde före sommaren

Det blev en lång dag igår för en som jag, som har lite svårt med energin. Vi hade ett långt och mastigt sammanträde med Socialnämnden, som behandlade massor av viktiga och stundtals lite kluriga frågor, därefter följde presskonferens och filmning som brukligt är. Det blev någon halvtimmas paus sen innan nästa två möten under kvällen.

Frågor som avhandlades var ekonomi – prognos för 2017 och hur minskar vi kostnaderna nu och på sikt. Förkortad arbetstid i någon verksamhet inom Socialförvaltningen diskuterades också. Vi fick information om löneläge och sjuktal, och om plan för handling för barn- och ungdomsvården. En salig och viktig blandning.

Det sista mötet för dagen var extra roligt; då valde Socialdemokraterna på Gotland sin första kvinnliga regionstyrelseordförande. Känns dags, och helt rätt.

Om du är intresserad så är filmsnutten efter Socialnämndens sammanträde här:

 

Vardag igen

Tillbaka hemma efter en omtumlande helg så tar min vardag vid, nästan som om ingenting hänt. Måndagen ägnade jag åt Regionfullmäktige; jag är inte ledamot men jag brukar ändå vilja hänga där och bevaka Socialnämndens intressen. Som dess ordförande är det bra – för att inte säga nästan nödvändigt – att lyssna till debatten i fullmäktige eftersom frågor berör vårt område. Och jag är dessutom ledamot i Regionstyrelsen, ännu ett viktigt skäl.

Resten av veckan ser synnerligen blandad ut;

Tisdag

Förmiddagen blir kontorstid på ABF då jag räknar med att arbeta en del med hemsidan, och sen har vi personalmöte över lunchen då vi ska diskutera vårt behov av IT- och teknikstöd. På eftermiddagen är jag kallad till Region Gotlands koncernmöte, där ett budgetförslag för 2018 ska presenteras.

Onsdag

Även denna förmiddag blir det kontorstid och ABF-arbete, hemsidan och Kulturbanken, och eftermiddagen bjuder på ett spännande kunskapsseminarium om samverkan mellan förvaltningar inom Region Gotland kring till exempel frågor som rör barn och ungdomar. 

Torsdag

Ännu en förmiddag på ABF (då jag bland annat räknar med att fördjupa mig i uppdatering av vårt videokonferenssystem, samt börja kika på lite broschyrproduktion), efter lunch kliver jag in i politikerrollen för att delta i ett möte om Region Gotlands och Polisens medborgarlöften. Sen tillbaka i ABF-skorna för att delta i studieutskottssammanträde med en av våra medlemsorganisationer, och till kvällen tar jag på mig politikerkappan igen! Då ska jag delta i en ledarskapsutbildning som Socialdemokraterna och ABF anordnar. Där är jag deltagare i egenskap av S-gruppledare.

Fredag

Fredagarna brukar jag hålla som de dagar då jag fångar upp frågor och arbetsuppgifter som inte hunnits med under veckan. Det handlar ofta om att gå till botten i mina olika mejlkorgar, ringa samtal och annat som eftersatts av olika skäl. Då har jag alla kappor och skor på mig, blandar mina roller och uppgifter hej vilt. Den här gången blir det bara förmiddagen, för på eftermiddagen deltar jag (som politiker) i ett möte inför sommaren i Visby som handlar om ”God ordning på stan”.

Helgen 

Vädret ser lovande ut till helgen, så jag tror bestämt det blir ett par dagar på landet!

Hur ser din vardag ut den här veckan? Det är jag lite nyfiken på.

Två dagar av möten och kunskapande

möten och kunskapande

Onsdag och torsdag den här veckan har varit fyllda av diverse, kan en väl lugnt säga. Möten och kunskapande är de ord som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på de två senaste dygnen.

Kunskapade om särskilt boende och välfärdsteknik

Under onsdagen deltog jag i en workshop som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, anordnade med anledning av nya rekommendationer kring ökad kvalitet nattetid i särskilt boende för äldre. Jätteintressant, där jag fick mycket kunskap om hur personalen arbetar idag på våra särskilda boenden och hur de skulle vilja göra det ännu bättre. Också mycket teknikprat – välfärdsteknik är riktigt hett!

möten och  kunskapande
Mycket personal från våra säbo:n (särskilda boenden) tillsammans med andra tjänstepersoner från förvaltningen samt en och annan politiker på SKLs workshop.

När vi var klara för dagen, tog jag en promenad ner på stan. Att få ett par timmar över är en lyx jag knappt vet hur jag ska hantera, men jag kom på att jag kunde passa på att leta efter ett par skor till nästa veckas begravning och köpa ett mobilfodral. Typiskt sådana saker som är svårt att klämma in annars. Sprang genast på ett par passande och billiga skor, och hittade också ett bra fodral. Nöjd till tusen gick jag och satte mig på en uteservering med ett glas vin. Jodå.

ABF-kollegor från Region 2

Sen skiftade jag om till mitt arbetsjag, från politikjaget. Kvällen tillbringade jag tillsammans med ABF-kollegor från Jönköping, Blekinge, Kronoberg och Östra Småland/Öland, över en god bit mat på G:a Masters. De hade konfererat hela dagen, jag borde ha varit där också men det är svårt med kloning… Kollegan Lotta och ordförande Sonia roddade mötet så allt flöt så himla bra utan mig. Trevligt att få ansluta på kvällen!

möten och kunskapande
Tummen upp tyckte Johan, kanske både för maten och för dagen som gått.

 

möten och kunskapande
Dag 2 på regionkommittémötet. Här kluras på stadgar och annat.

I dag fortsatte sedan ABF-konferensen på förmiddagen, och jag kunde vara med. Väldigt bra och konstruktiva samtal. Vi rör oss framåt, kan jag säga. Heja Region 2 Sydöstra Götaland!

ABF Gästrikebygden

Tillbaka på jobbet på eftermiddagen anslöt jag till ett annat ABF-gäng som råkade vara på Gotland samtidigt, från Gästrikebygden! Väldigt roligt att de ville komma till Gotland, och det är alltid givande att möta kollegor från andra avdelningar för att utbyta erfarenheter och stjäla goda idéer av varandra.

möten och kunskapande
Ledningsgruppen på ABF Gästrikebygden. Ett härligt gäng som det var riktigt kul att få prata med ett tag.

Ikväll var det meningen att vi skulle haft ett nytt utbildningspass i Socialdemokraternas och ABFs pågående ledarutbildning, men den fick ställas in med kort varsel p.g.a. att vi skulle bli för få. Så plötsligt blev det en ledig kväll! Ska ägna den åt något trevligt Netflix-tittande, tror jag. Lagom hjärnsemester efter två dagar av intryck och goda samtal.

Vad gör Region Gotland egentligen?

Region Gotland RSau

På bilden ovan syns Regionrådet Meit Fohlin (som fick hoppa in som ordförande då Björn Jansson, som är Regionstyrelsens ordförande, var bortrest) och Regiondirektören Peter Lindvall vid sammanträdet med Regionstyrelsens arbetsutskott i veckan som gick.


Det blev en hel del sammanträdande för mig den här veckan. Det blir så ibland, att det klumpar ihop sig. Sen har jag märkt, att det råder viss förvirring när jag pratar om alla möten och vad som är vad inom Region Gotland där jag är förtroendevald. Och det är inte konstigt! Det är inte självklart att veta hur den regionala organisationen ser ut. Därför tänkte jag reda ut det här, helt kort.

Region Gotlands organisation

För det första, är Gotland inte bara en kommun, utan en egen region. Bara det kan ställa till det ibland, men det är därför det hos oss heter Regionfullmäktige i stället för Kommunfullmäktige, till exempel. Vi har det regionala, men också kommunala, ansvaret. Och det speciella är att vi även har det uppdrag som på de flesta andra håll innehas av ett landsting, till exempel sjukvården. Allt ligger inom regionens hägn.

I korthet går organisationen att beskriva så här: Region Gotland består av sex förvaltningar där verksamheten drivs, och varje förvaltning har minst en politiskt styrd nämnd;

  • Socialförvaltningen (SOF) – Socialnämnden (SON)
  • Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) – Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN)
  • Utbildnings- och arbetslivsförvaltningen (UAF) – Barn- och utbildningsnämnden (BUN) samt Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN)
  • Teknikförvaltningen (TF) – Tekniska nämnden (TN)
  • Samhällsbyggnadsförvaltningen (SBF) – Byggnadsnämnden (BN) samt Miljö- och hälsoskyddsnämnden (MHN)
  • Kultur- och fritidsförvaltningen (KFF) – Kultur- och fritidsnämnden (KFN)

Dessa förvaltningar med sina politiskt styrda nämnder, täcker hela servicekartan för medborgarna på Gotland, från vaggan till graven. Barn- och ungdomsvård, äldreomsorg, sjukvård, infrastruktur, vuxenutbildning, exploateringar, vattenförsörjning, skolor, barnomsorg, ungdomsgårdar, badhus… Listan är oändlig.

 

Region Gotlands organisation
En rätt överskådlig bild över Region Gotlands förvaltningsorganisation. (Ber om ursäkt för att den är lite suddig, jag har lånat den från RSF)

Nämnderna – politiken – står för visionerna, strategierna och vägvalen i alla olika frågor vi har att hantera inom Regionen. Förvaltningarna med sina tjänstepersoner är sedan de som verkställer besluten som nämnderna fattar. Långt ifrån allt beslutas i nämnderna, många frågor ligger på s.k. delegation hos tjänstepersonerna, annars skulle allt ta alldeles för lång tid. Men de stora frågorna kring ekonomi, vägval, satsningar, indragningar etc. är politikens ansvar.

Politikuppdraget är ett fritidsuppdrag

”Ovanför” nämnderna finns Regionstyrelsen (RS) , som förstås då också är en politiskt styrd församling med sin egen förvaltning; Regionstyrelseförvaltningen (RSF) . Vissa frågor kan inte nämnderna ensamma besluta om, utan dessa ska också gå via Regionstyrelsen kanske ända upp till Regionfullmäktige (RF) , som är Region Gotlands högst beslutande organ.

I nämnderna, Regionstyrelsen och Regionfullmäktige tjänstgör till största delen fritidspolitiker, det vill säga det politiska uppdraget utförs vid sidan av arbete eller studier till exempel. 97 % av Gotlands förtroendevalda politiker är fritidspolitiker, enligt SKL. Ibland märker jag en felaktig föreställning, att alla politiker har kontor på Visborg där vi sitter och bestämmer hela dagarna. I själva verket finns en handfull politiker som har sitt säte där, resten av oss – sisådär 230 stycken tror jag – sköter uppdraget hemifrån och vid sidan av ordinarie sysselsättning, så att säga.

Varje nämnd, inklusive RS och också RF, består av ett (olika) antal ordinarie ledamöter samt ersättare. Som ersättare deltar du i alla möten, men tjänstgör – det vill säga har rösträtt – bara om du går in för ordinarie ledamot som är frånvarande. De sex nämnderna samt Regionstyrelsen har också var sitt arbetsutskott (AU) som bereder ärenden inför nämndsammanträdena.

Var befinner då jag mig i det här nätet? Dels är jag ordförande i Socialnämnden, och förutom det också ordinarie ledamot i Regionstyrelsen samt ersättare i Regionstyrelsens arbetsutskott (RSau).

Nyfiken på mer?

Och jag som planerade ett kort inlägg…

Jag har verkligen bara skummat på ytan och givit en rätt förenklad version. Det här hade kunnat bli hur långt som helst! Men om du är nyfiken på mer kan du gå in på gotland.se och klicka dig runt, under fliken ”Politik och påverkan” kan du till exempel se vilka vi politiker är. Alla förvaltningar och alla verksamheter finns också väl beskrivna, det finns hur mycket som helst att lära sig där! Och är du nyfiken på hur det är att vara fritidspolitiker, hör av dig till något av de politiska partierna på ön. Det är åtta partier som i dag finns representerade i Regionfullmäktige; Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.

Socialnämnden har en god stämning

Socialnämnden

Så har vi lagt ännu ett möte i Socialnämnden bakom oss, och jag vill gärna lämna lite spår från det här.

Ett möte i Socialnämnden kan vara roligt

Tror jag har sagt det förut, men vi har rätt roligt på våra möten faktiskt. Ja, en FÅR ha roligt fast det är formella, politiska möten. Att lätta upp omständigheterna ikring allvarliga och ibland svåra frågor, gör att diskussionerna blir mer lättsamma och besluten också blir lättare att fatta. Vi är ju människor alla vi som sitter där runt bordet, människor med allt vad det innebär. Vi behöver prata, interagera och skratta. Till och med när vi pratar något så allvarligt som politik!

Våra frågor engagerar

Det är oftast 25-30 ärenden på våra dagordningar, många informationsärenden och några formaliaärenden. Sen finns det ofta en handfull ärenden som genererar mer diskussion än andra, och som också är mer intressanta för allmänheten än andra. Dessa ärenden den här gången var budget 2018 och beslutet om vilka som skulle få driva det nya särskilda boendet i Visby. Båda besluten tycks väcka känslor, ett kvitto på att det vi gör engagerar. Skulle kunna breda ut mig här kring båda dessa beslut, men väljer att inte göra det nu. Kanske sen, vi får se. Nöjer mig med att lägga med klippet som Socialförvaltningens kommunikatör envisas med att göra efter varje möte. Är inte helt bekväm med det, men har förstått att det är värdefullt för många. Är du intresserad av vad mer som avhandlades vid mötet, står det lite mer på Region Gotlands hemsida som du kan läsa här.

Ha en skön dag i vårsolen!