Västervik-Visby

Det är fredag kväll höll jag på att skriva, men det är ju bara torsdag även om helgen börjar i morgon. Vi sitter på landet och summerar dagen, som varit innehållsrik.

När klockan var 12:30 hade vi hunnit åka till Västervik en sväng och tillbaka. Till och med att vi stannade en stund och minglade medan käre maken höll ett kort tal under en ceremoni.

Det var Destination Gotland som premiäråkte sin nya rutt mellan Västervik och Visby, och som vi var inbjudna till. Jättetrevligt!

Resan tar bara 2,5 timme, vilket är perfekt. Skärgården vid Västerviks inlopp är jättefin, just skärgård är något jag och Bosse kan sakna sedan vi flyttade till Gotland. Sen är det väl inte världens roligaste hamn, men vem har sagt att en hamn ska vara rolig?

På returresan hem fick vi göra besök på bryggan och träffa intendenten och kaptenen bland andra. Väldigt intressant!

Turlistan är så fiffigt uttänkt, att Västerviksborna har möjlighet att åka över till Visby över dagen utan att ens behöva gå upp i svinottan. Vid lunchtid är en i Visby, och sen går båten tillbaka kl 21:00. Fatta så smart under till exempel Almedalsveckan – du kan bo i Västervik om det kniper med sovplatser i Visby!

När vi kom tillbaka till Ön åkte vi hem och duschade, handlade och så vidare ut till landet. Skööönt!

En del intresserade Västerviksbor stod på kajen när vi anlöpte.

Västerviks kommunstyrelseordförande Tomas Kronståhl och Destination Gotlands VD Christer Bruzelius klipper högtidligen bandet!

Smygehuk och Ales stenar

Ales stenar

Sista dagen på vår vistelse i Skåneland bjöd på riktigt bra väder. Inget vi varit bortskämda med under veckan i övrigt, men som vi nu firade med att ta en utflykt till både Sveriges sydligaste plats Smygehuk och Ales stenar vid Kåseberga.

Vi har besökt båda platserna tidigare, men de är väl värda att besöka flera gånger. Ales stenar är ju en på många sätt magisk plats, med vidderna, havet och den imponerande skeppssättning som väl ingen egentligen vet vad den finns för. Den lär vara uppförd någon gång mellan 500 och 1000 e.Kr. Här finns mer att läsa om Ales stenar om du är intresserad.

Vid Smygehuk tog åt vi lunch på en uteservering, det var fantastiskt skönt. Kändes riktigt lyxigt, efter några dagar med ostadigt och lite kallt väder.

Det är en njutning med alla blommor som prunkar och doftar omkring oss den här årstiden. En av mina favoriter har nu börjat blomma – vallmon!

Smygehuk och Ales stenar

Det kräver en smula kondition att vandra upp mot Ales stenar nerifrån Kåseberga, men det är väl värt det.

 

Smygehuk och Ales stenar

 

Smygehuk och Ales stenar

 

Smygehuk och Ales stenar

 

Smygehuk och Ales stenar

 

Smygehuk och Ales stenar

 

Smygehuk och Ales stenar

En lokal öl till lunchen, i junisolens glans. En riktig lyx!

 

Skillinge levererar – men vädret kunde varit bättre

Skillinge

Vi har varit bortskämda nästan alla år vi varit här i Skillinge på försommaren, att ha haft bra väder. Strålande sol och havsbrisar är det vi oftast brukar begåvas med när vi sitter utanför huset med morgonkaffet och studerar båtlivet.

Vädret i Skillinge känns inte riktigt igen

Men den här gången har det hittills varit klent med den varan. Mycket regn och blåst, och inte så långa stunder i solen. Väldigt lite båttrafik att se på också, vilket förstås hänger ihop med vädret.

Det gör ju inte att vi deppar ihop, för det finns andra värden. Bara att vara här i lugnet är skönt tycker jag. Att sen ha goda vänner med som berikar tillvaron, och utflyktsmål som väntar på våra besök (och gårdsbutiker som väntar på våra pengar!) gör att vistelsen ändå är härlig.

Skillinge

På bröllopsdagens morgon fick vi jordgubbar och champagne, minsann! Omtänksamt av vännerna som är med oss här, och väldigt uppskattat!

 

Skillinge

Det är aldrig svårt för oss att hitta någon form av festlighet på bröllopsdagen, även om vi inte ordnar det själva. Nationaldagsfirandet pågår överallt, och i Ystad var det full rulle på torget.

 

Skillinge Ystad

Ystad har många vackra gatuvyer och gårdsmiljöer.

 

Skillinge

Österlen erbjuder många härliga gårdsbutiker, och härom dagen tog i en repa till några stycken. Här på Olof Viktors…

 

Skillinge

…vidare till Gunnarshög…

 

Skillinge

…för att slutligen hamna på Ingelsta Kalkon. Det blev en kostsam resa, det är svårt att motstå närproducerade produkter med hög kvalitet!

 

Skillinge

Våra dagar slutar alltid likadant – med några partier trevlig canasta. Än så länge leder jag ligan den här veckan, men det är flera dagar kvar…

 

Skillinge

Att få krypa in i huset på kvällskvisten när regnet smattrar på rutan, är ganska oslagbart.

Tillbaka i ”vårt” hus i Skillinge

Nu är vi sedan ett par dagar tillbaka i Skillinge, i det hus som vi hyrt nästan varje försommar i tio års tid. Vi är hemma här, vi kan rent av längta hit. Den här gången har vi dessutom goda vänner med oss att dela upplevelsen med. Samvaro, canastaspel och utflykter står på agendan.

Vädret i Skillinge

Vi brukar vara bortskämda med bra väder när vi är här, men den här gången fick vi vackert finna oss i att börja med regn och lite kyla. Vi har till och med eldat i spisen, det är första gången. Men det höjer ju faktiskt bara mysfaktorn! I dag lyser dock solen från en blå himmel med fina sommarmoln, käre maken har styrt kosan till golfbanan och vännerna har åkt på en egen bilutflykt. Själv är jag kvar hemma tillsammans med boken. Behöver vila.

Skillinge

Vi tog båten till Oskarshamn, och sen en biltur på lite drygt 30 mil innan vi var framme i Skillinge.

 

Skillinge

Första kvällen ville vi inte laga mat, utan vi besökte Skillinge Hamnkrog som ligger ett stenkast från vårt hus. Kolla in den här gratinerade blomkålen med rostade rotfrukter och grönsaker, det smakade riktigt gott. När vi gick därifrån efter maten, stöter vi på en bekant från Gotland som var på väg in på restaurangen för att äta. Så märkligt!

 

Skillinge

Turistbyrån i Skillinge. I love it!

 

Skillinge

Blåregnet prunkar runt hus och gårdar på Österlen. Så vackert!

 

Skillinge

Morgnarna brukar vi tillbringa utanför huset, så även denna första morgon. Men det var mulet och lite ruggigt, och det blev den enda stunden på hela dagen utan regn. Sen tog vätan över!

 

Skillinge

Vi kröp in och eldade i kaminen, jätteskönt. Och spelade några partier canasta, förstås!

 

Skillinge

Kär vy från rumsfönstret i ”vårt” hus. Så tacksamma att vi får möjligheten att hyra detta, år efter år.

En vecka har gått – tack Krakow!

Den kändes oändlig när vi kom, veckan vi skulle tillbringa i Krakow. När jag skriver det här är det söndag kväll, och vi reser hem i morgon. Tiden ilar, trots att vi tagit vara på varje stund. Jag har verkligen njutit av veckan, självklart av alla upplevelser men kanske mest av att vara på vift med käre maken, att upptäcka saker tillsammans, vara tysta tillsammans och vara fria att göra vad som faller oss in tillsammans.

Förutom det jag redan bloggat om – de första två dagarna med bl a Schindlers fabrik samt senare också Auschwitz-Birkenau och saltgruvan i Wieliczka – så har vi ätit och druckit gott, promenerat mycket, irrat runt i spårvagnssystemet (sista dan kom vi på att den karta vi hade visade fel spårvagnsnummer, vilket förklarar att vi då och då misstänkt att vi båda är lite bakom flötet…), läst böcker, eftermiddagsvilat, besökt Wawels slottskyrka, finkammat stånden i klädeshallen på Stora torget, lyckats ta en öl utomhus under en KORT solglimt, vandrat i den judiska stadsdelen Kazimierz (och också ätit middag där), vandrat över floden Wisla, njutit av stadens intensiva grönska (inte minst i Planty, parken som omgärdar Gamla stan), tittat in i en och annan kyrka, hamnat mitt i en uppsluppen flash mob med vitklädda barn uppblandat med en och annan katolsk präst på Stora torget, besökt ett par marknader och nyttjat hotellets jacuzzi och ångbastu för oss själva. Bland annat. Paraplyet vi hade med oss är flitigt använt, och vi fick till och med köpa ett till för att ha var sitt. Det har faktiskt varit rätt dåligt väder, om jag ska vara ärlig…

Prisläget i Krakow, då? Tja. I Gamla stan i allmänhet och runt Stora torget i synnerhet är det nog de högsta priserna. Där är maten en smula billigare än hemma, medan öl, vin och drinkar är rätt mycket billigare. Ju längre från turistkvarteren du kommer blir prisbilden förstås lägre.

Sara och Alfred som tipsade oss att åka hit hade alldeles rätt – vi gillar stan. Välordnad, lätt att greppa, rent och snyggt, god mat, vänliga människor, vackert, fullt av historia, mycket att se och uppleva. Kommer gärna tillbaka någon gång när det är några grader varmare och inte regnar (med inslag av snö) varje kvart.

krakow
Det här hette raraka, och KAN vara den godaste råraka jag ätit ever!

krakow

krakow
krakow
krakow
krakow
krakow

krakow
Jag har svårt att se och ta in att sånt här säljs på antikvitetsmarknaden i Kazimierz, den judiska stadsdelen i Krakow.

krakow
krakow
krakow

krakow
Jättetrevlig och alldeles lagom stor frukostbuffé på hotellet.

krakow

krakow

Saltgruvan i Wieliczka

Vi trivs jättefint i vårt rum här på Hotel Wavel och sover också för det mesta bra. Vi sover för öppet fönster vilket gör att vi hör vad som händer utanför, på gott och ont. Kl 04:00-05:00 joddlar koltrasten. Sen är det tyst en timme, innan nunneklostret intill ringer till väckning, morgonbön eller vad det kan vara kl 06:00. En halvtimme senaste skramlar sopbilar. Under natten ekar det också ibland av en och annan hemvändande krogbesökare. Just den här natten har vi sovit uselt båda två, så hädanefter blir det nog stängt fönster trots allt.

Onsdag 19 april

I förra inlägget berättade jag ju om vårt besök i Auschwitz-Birkenau, men redan dagen innan besökte vi saltgruvan i Wieliczka. Dock skulle det ha blivit fel att skriva om det samtidigt, besöket i Auschwitz behövde ett eget inlägg.

Gruvbesöket var häftigt! Wieliczka ligger bara 20 min tågresa från Krakow (åk till ändstationen) och som tur var – eftersom det vräkte ner extremt blött snöblandat från himlen – var det inte långt att gå från stationen till själva gruvan.

Under guidad ledning fick vi GÅ ner för trappor i omgångar, ända mer till ca 150 m djup. Jag har fortfarande träningsvärk i vaderna, tre dagar senare! Efter besöket tryckte de in oss i pyttesmå, lite rangliga hissar och vips var vi uppe i marknivå igen. Gruvan användes av tyskarna under andra världskriget till att förvara och producera krigsmateriel, och står numera på Unescos världsarvslista. Guiden påstod att det vi fick se under två timmar var bara 1% av hela gruvkomplexet, vilket är nästan omöjligt att greppa. Hur stort är det då inte!?

Bilden här ovan är från en av salarna som är uthuggna. Allt är salt, t.o.m. kristallkronorna i taket. I salarna och schakten stod fantastiska saltskulpturer överallt.

wieliczka
wieliczka
wieliczka
wieliczka

wieliczka
Ja, den är gjord av salt!
wieliczka
Ljuskronan fotograferad underifrån…

wieliczka
wieliczka

Auschwitz-Birkenau

Ända sedan tonåren har jag närt en önskan att få komma till Auschwitz. Idag blev det av; när vi planerade vår Krakowresa var det en självklarhet att vi skulle dit också.

Det är enkelt att ta sig till Auschwitz från Krakow (eller Oświecim som det heter på polska, Auschwitz är det tyska namnet). Bästa sättet är att ta bussen från Kraków Glowny (tåg- och busstationen), den går ungefär en gång i halvtimmen och kostar nu i april 2017 14 zloty/person enkel resa. Resan tar ungefär 1,5 timme. Det går också att åka tåg, men för det första tar det längre tid på grund av att det är rätt dåligt spår, och för det andra kommer du inte ända fram till lägret utan måste ändå ta buss sista biten. Därför rekommenderar jag buss hela vägen.

Som besökare kan du välja på att få en guidad tur eller att gå in på egen hand. Det finns nog fördelar med båda, men vill du ha en riktigt bra bild av vad du ser är en guidad tur att rekommendera. Nackdelen är så klart att du inte kan gå i din egen takt och stanna och begrunda det du ser hur länge du vill. Går du själv, finns bra material som visar hur du ska gå och vad du ser. Nu när vi var där så fick en gå in som individuell gäst först kl 16:00, så det kan vara värt att kolla upp så en inte åker ut för tidigt. Guidade turer på olika språk börjar emellertid tidigare, engelska var t ex kl 10:00, 13.00 och 14:30. En guidad tur omfattar både Auschwitz I och II (Birkenau), och tillsammans tar det ca tre timmar. Mellan Auschwitz och Birkenau går gratis skyttelbuss var tionde minut, det ligger inte långt ifrån varandra. Vi betalade 45 zloty/person för den guidade turen på engelska. Du får hörlurar och mottagare, så du hör jättebra även om du inte är precis intill guiden.

Det finns hur mycket som helst att berätta om ett besök på dessa hemska platser. En del känner du redan till, och du har säkert också sett en hel del bilder. Därför väljer jag här att bara dela med mig av några av mina bilder utan ord till, så som jag upplevde den här dagen. De får tala för sig själva, bilderna.

Jag är verkligen SÅ tacksam att ha fått vandra här. Jag känner också stark vördnad inför det fruktansvärda lidande som miljontals människor utstod här och på andra liknande terrorplatser för bara 75 år sedan. Det är en total obegriplighet, att vi håller på att släppa fram galenskapen igen. Till synes omärkligt, men den ligger där på lur. Låt oss aldrig, aldrig tillåta att den här delen av historien upprepar sig!

auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz
auschwitz

auschwitz gaskammare
auschwitz
auschwitz-birkenau
auschwitz-birkenau
auschwitz-birkenau
auschwitz-birkenau
auschwitz-birkenau

Glädje och sorg hand i hand – ankomst till Krakow

I går – annandag påsk – kom vi så iväg till Krakow, en resa vi längtat efter. En hel veckas ledighet, i en av Europas städer där vi sett fram emot att möta våren. Det verkar bli lite si och så med just den detaljen, men det spelar ingen roll. Det fanns andra skäl till vår längtan – att uppleva en stad som så många tycks ha en relation till, att få känna en kultur och historia som bär på så många minnen från inte minst andra världskriget och där det finns saker att se som hela världen borde se. Jag har i många år önskat att få uppleva Auschwitz till exempel, och nu blir det verklighet.

Dag 1 – annandag påsk 17 april

Vi anlände runt lunchtid, och mötte en vänlig stad där solen tittade fram när vi kom även om det verkade lite ostadigt på himlen. Vi hann ströva lite på gatorna, handla förnödenheter och äta gott. Under kvällen hängde vi på hotellrummet för att smälta dagen.

Denna första dag förde också med sig ett sorgebesked, som – även om det var väntat – bildade en klump i bröstet och skymde sikten för ett tag. Därför blev det en dag med extra mycket av allt. Nya intryck och en alldeles ny sorg, vilket allt behöver bearbetas. Därför tog vi det lugnt på rummet första kvällen för att bara tänka och vara. Det var gott så.

Krakow
Känslan när en sitter på flyget på väg mot ledighet tror jag många kan relatera till!

 

Hotel Wawel, med ett perfekt läge i Gamla stan. Vi är mitt i stadskärnan, men på en sidogata. Granne har vi ett nunnekloster som ringer i kyrkklockan då och då. Vi har inte riktigt lyckats klura ut när, och med vilka intervaller.
Utanför restaurang Corleone mitt emot hotellet träffade Bosse några hårdhudingar…
Stora torget, det som tyskarna döpte till ”Adolf Hitler Platz” under andra världskriget.
Praktiskt med speglar vid fotografering, på så sätt kommer vi med bägge två! Här äter vi middag på Miód Malina.
Det är gott om kyrkor och kloster, och vi slank in i Kosciol sw. Piotra i Pawla (St Peter and Paul) och tände ett ljus för den själ som flugit vidare denna dag. Kändes fint.

Dag 2 – tisdag 18 april

Vaknar upp till +1 grad och snöblandat regn. Just idag blev det inget sippande under körsbärsblommen och magnolian, den saken stod klar. En dag som gjord för inomhusaktivitet, så vi bestämde oss för att åka till Schindlers fabrik för att se den permanenta utställningen om Krakow under andra världskriget. Mycket intressant och fascinerande, och väldigt glädjande att så många skolklasser tycks åka hit. Det märkte vi även på planet ner, att flera svenska skolklasser var med. Heder åt de lärare som prioriterar en resa hit för att eleverna ska få se vad som hände för bara ett par generationer sedan, med alldeles egna ögon!

Det blöta vädret höll i sig, så när vi kommit hem till hotellet satte vi oss en stund i orangeriet för att spela lite kort och beta av mejl. Därefter en skön lässtund på rummet.

Bosse hade bestämt sig för att äta anka – något det polska köket lär vara riktigt bra på – så vi bokade bord i restaurangen i anslutning till hotellet – Czarna Kaczka (Svarta Ankan) som är känd för sina ankrätter. Det var helt fullbokat ikväll och massor av människor fick vända i dörren. Och Bosse var väldigt nöjd med det han fick!

Jättefint hotell bor vi på. Standarden går knappast att jämför med exempelvis London och Paris, här är vi närmare den hotellstandard som vi är vana vid i Sverige. Det här är frukostmatsalen (och nej – vi var inte helt ensamma…).
Spårvagnresan funkade fint, när vi väl lyckats klura ut hur de fördömda biljettautomaterna funkade och lyckats åka åt rätt håll. Ett äventyr i sig, tur vi inte hade någon tid att passa!
Du som sett filmen ”Schindlers list” känner igen fasaden till Oskar Schindlers emaljfabrik. Den inhyser alltså numer ett mycket sevärt museum. I fönstret finns porträtt på en del av dem som arbetade här.
Ett helt rum med väggarna klädda med namnen på alla de judar som Oskar Schindler anställde för att rädda dem från att gå under i koncentrationsläger. Vid entrén till museet framgick att det var fotoförbud, och jag respekterade det. Ett tag. Sen åkte allt fler kameror upp, och folk fotade till slut helt öppet. Då kunde inte heller jag hålla mig. Förlåt.
Hotellets lilla, trevliga och ljusa orangeri med gratis kaffe. Perfekt plats för kortspel och samvaro!
Anka före, och anka efter.

Nu är vi nästan på väg, ju!

Inte riktigt förstås, men känslan ligger nära. I går bokade jag resan Stockholm-Bangkok den 22 december, bara elva månader bort, tjoho! Jaja, det är lite långt bort, kanske. Men tiden går fort, och jag tycker det är så himla skönt att ha det att se fram emot. 

Och det här ingen resa vilken som helst – vi åker inte själva den här gången utan får med det käraste av sällskap. Extra mycket att se fram emot, alltså. Vi kommer att flyga med Thai Air, och kostar på oss lite lyx genom att flyga i Premiumklass. Hemresan väntar vi med att boka – vi vet inte riktigt när det blir än.

Nu plockar jag fram bilderna från i fjol och drömmer mig bort lite. Yay!

Längtan börjar redan

Så här års brukar vi börja ratta in vintersemesterfrekvensen. Vi är så oerhört lyckligt lottade att vi har haft möjlighet att tillbringa några veckor i Asien flera vintrar i rad, det har varit Malaysia och Thailand. Redan i mars brukar vi boka, sen ”glömmer” vi bort det tills att hösten gör sitt intåg, då vi brukar börja smålängta, planera och läsa på.

Men den här vintern blir det inget, för vi vill spara pengar till nästa vinter i stället. Då ska vi bjuda med dotter och svärson, för att fira en hel massa saker (födelsedag, examen och sånt). 

Det konstiga är att längtan ändå börjar sätta in, fast vi vet att det inget blir. Det är som att det sitter i våra kroppar. Vi är så otroligt bortskämda!

Så – istället för att längta till andra sidan jordklotet, så ska jag koncentrera mig på här. Nu är det fredag, och vi åker ut till vår stuga i skogen och andas lite. Det är sannerligen inte kattskit det heller!