Vintern kom tillbaka

I går – tisdag – överfölls vi handlöst av en aggressiv och hetsig vinter här på Gotland. Det var inte måttligt, jag snackar alltså naturkatastrof nästan. Force majeur. På bara någon timme rådde full snöstorm, och jag överdriver inte. Dörrar smällde upp, snön drev igen, bilar for av vägen, sikten var NOLL. Samtidigt åskade det i Hemse. ÅSKADE! Jag brukar skämta om åska och drivis, men det var verkligen så här i går. Helt sanslöst.

Ett par av mina möten blev inställda, för ingen ville ge sig ut i onödan. Räddningstjänsten uppmanade faktiskt att stanna inomhus. Det innebar att jag fick några extra timmar på kontoret jag inte hade räknat med, och det var riktigt välbehövligt.

När det var dags att åka hem, visade vägarna sig vara glashala. Det gick mycket sakta hem, bilar låg i diket längs vägen. Det gick bra, även om det var riktigt okul. Som sagt – det gick bra ända till jag hade 150 m kvar hem. Så fort jag svängt ner på vår lilla åkerkviar (bondens väg tvärs över åkern där vi bor) så körde jag fast. Rejält. Det gick alltså inte att se hur mycket snö det var, jag trodde det var någon decimeter och att jag kunde köra fram till lagårdsväggen och parkera där till morgonen därpå. Så brukar vi göra när vägen är igenkorkad, för att vara säkra på att komma ut dagen efter.

Jag tog sats för kung och fosterland – vilket gjorde att jag inte bara körde fast utan bilen liksom kanade upp ovanpå den packade snön så hjulen mer eller mindre stod i luften! Hur smart får man vara…

Bosse kom med skyffel och god vilja. Men ju mer snö han skottade undan, desto tydligare stod det klart att bilen stod som på en piedestal.

Fanns bara ett alternativ kvar, och det var att be bonden Lagerkvist snällt om hjälp. Han kom med traktor och kedja, och drog upp mig på rätt köl igen. En timme tog äventyret.

I morse kunde vi inte använda Bosses bil hemifrån, eftersom vår kviar var helt igendriven. Alltså travade vi i delvis lårdjup snö upp till lagårn och min bil med packning för en hel dag; datorväska, träningsväska samt hund. Den senare försvann i drivorna, men tyckte det var jättekul.

Det ska bli synnerligen intressant att se om Lagerkvist har plogat vår väg i dag, eller om vi får fortsätta trava ett par dagar till, tills snön smälter…

Härligt med vår.

Nu är det dags att skicka in månadens korsordstidning igen, nästan allt är löst. Lika tillfredsställande varje gång, men nu dröjer det väl fem-sex år till innan vi vinner!

Back in business

Så – är vi hemma igen efter diverse äventyr. Den senaste 1,5 veckan har varit fylld av ovanligheter och ledighet. Underbart skönt, och många steg har det blivit på vägen! I dag kommer jag dock inte upp i 10.000 ens, beroende på resdag och ont i magen. Nu drar jag ner snittet rejält!

I går kom golfboysen hem från Portugal, utmattade, bruna och nöjda. De har haft en kanonvecka med mycket intryck och lärdomar, och framför allt golfspelande. Lite väl varmt, tyckte de nog båda. Men hallå! Ha mage att klaga på värmen…

Jag kommer sannerligen att sakna Nynäs, Kertin och våra promenader. Just nu ligger mina äckliga jympadojor i tvättmaskinen!

Skymningen sänker sig över Stånga, och vi konstaterar att om en vecka ställer vi om våra klockor till sommartid. Då blir det ännu längre, ljusa, ljuvliga kvällar! Den här tiden är den bästa, med all förväntan, alla galna fåglar och naturen som väntar på att få brista ut i dubbel bemärkelse.j

I morgon ska Bosse och jag sitta i kommunfullmäktiesammanträde hela dagen. Hm. Jag gör inte vågen, i själva verket tycker jag det är lite trist. Dessutom skulle jag behöva vara på jobbet egentligen. Men – jag är förtroendevald, och det är viktigt och förpliktigande. Självklart tar jag mitt uppdrag på allvar!

Från tisdag vidtar en tuff vecka proppfull av möten, plikter, arbete och aktiviteter. Ska naturligtvis klämma in både jympa och yoga i det schemat, och kanske en liten solning också. Vid närmare eftertanke har jag nog bokat in tid även för massage om jag inte missminner mig. Torsdag tror jag… Mmmmmmm.

På återseende!

Tjejdag!

Avslutar just nu en härlig dag i Nynäshamn, med kära och goda väninnor; syster, mor och dotter.

På förmiddagen mötte vi Sara vid tåget strax nedanför där vi bor, Gröndalsviken. Något senare dök syster Tua upp med bil. Vi tog en promenad, som sträckte sig ut på Trehörningen; Nynäshamns gräddhylla. Vackra (och ovackra) stora villor, fantasifulla byggnationer och stor snickarglädje. Mycket pengar!

I en vägkrök dolde sig en trevlig liten butik som heter Blomsterhuset. Vi ”slank in”, som det heter. Skulle bara kolla lite.

En kvart senare gick vi ut med silver- och guldsmycken samt vackert inslagna tvålar. Hm. Vet inte riktigt hur det gick till.

Promenerade vidare ner genom stan, jag köpte planerat Ior-nattlinne, och Tua köpte definitivt oplanerade, gräsliga, satinnattlinnen till sig och dotter Nathalie. Och jag menar gräsliga. Osmakliga. Tua själv såg sig hasa omkring i nedgångna tofflor med ett glas vin i handen, i denna tingest. Huvaligen.

Ett apotek- och ett bolagsbesök, sen knallade vi hem till trevlig samvaro och god mat. Några timmar senare körde Tua hem, och Kerstin och jag följde Sara till tåget.

Vilken härlig dag vi har haft, tack båda tjejer!!

Tillbaka i Nynäshamn!

Ja, så var jag här igen. Ett himla rännande till Nynäs kan man tycka, men det var planerat. Har varit hemma och arbetat i tre dagar, och for tillbaka med båten tidigt i morse. Vi var 309 passagerare på färjan (!), och jag fick en särdeles lugn överfart. Läste, slumrade och åt frukost. Blev mött av Kerstin när jag kom fram, och fick pannkakor! Sen vidtog sedvanlig promenad, där jag plötsligt och oväntat fick ont i benet. Löjligt.

I kväll ska jag vara med om något annorlunda; jag ska följa med på en studiecirkel i bokbinderi! Ska bli intressant, inte minst med tanke på att det är Studieförbundet Vuxenskolan som är anordnare. Undrar om det kan klassas som spionage…?

I morgon blir en mysig dag, för då kommer båda våra döttrar så ska vi umgås. Inga särskilda planer, utan bara träffas. Hur ofta gör man sånt?

På lördag kommer golfboysen hem. Ska bli kul!

Cybervänner

Jag sitter i arbetsrummet, en trappa upp i huset. Skrivbord med dator står mot fönstret, ut mot trädgården. Just nu är det kolsvart utanför, och vinden dundrar runt knut och i skorsten. I går bjöd moder jord på det vackraste och mest löftesrika av vårväder, i dag kom en som vi på Gotland kallar starur. Den tredje, om jag har räknat rätt. Möjligen fjärde. Efter den sjunde är våren här på riktigt, det är alldeles sant.

När jag skrev dagbok för en stund sedan, noterade jag att detta datum för ett år sedan hittade vi vitsippor! Verkar ju helt sjukt, vitsippor hör maj månad till.

Regnet i dag förde i alla fall med sig att de sista smutsiga små snöhögarna försvann, och bilen blev ren.

Jag är med på Facebook, det måste man vara. Någon sa – jag tror det var min kusin – att om man inte finns på Facebook, så finns man inte. Vem vågar chansa?

Det är ett rätt kul forum, man skaffar sina ”vänner” som man sen har lite koll på, under förutsättning att de uppdaterar vad de håller på med. Sen finns det en massa annat som jag inte riktigt vare sig begriper eller har tid med, applikationer av allehanda slag. Jag tafflar mest runt lite på skoj mellan varven, slänger käft med en och annan cybervän och har lite koll som sagt.

Men i dag gjorde jag en reflektion. Många av mina vänner på Facebook är gamla bekantskaper från den tiden jag var aktiv inom arbetarrörelsen centralt. Lite för många, tror jag. För när jag är inne och kollar vad de har för sig, så är det mycket sånt här: ”Sitter och filar på mitt tal på föreningens årsmöte i kväll”, ”Har blivit ombedd av Aftonbladet att rescensera den här debatten”, ”Har just kommit hem från arbetarkommunmöte”, ”Jobbar med att läsa rådslagsmaterial” etc i all oändlighet. Och just som jag i dag satt och längtade till att jag skulle få se finalen i SVTs ”Mästarnas mästare” i kväll (det var skrivet i stjärnorna om Erika Johansson, Malin Moström eller Per Elofsson skulle vinna), så kommenterar en av mina cybervänner att ”Ska se debatten mellan Sahlin och Reinfeldt på kl 20:00. Äntligen ett riktigt TV-program”.

!!!

Jag har uppenbarligen vuxit upp, jag tycker inte längre att en partiledardebatt är det häftigaste man kan ägna sig åt en timme en tisdagskväll. Även om det är intressant, självklart. Men det är också förutsägbart. Jag har börjat ledsna.

Förresten, Per Elofsson vann. Malin Moström mycket stark tvåa, och Erika Johansson grät.

Vårgrus

I helgen när jag var i Nynäshamn (värst vad jag tjatar om det!) så promenerade vi en hel del. En lyx jag inte har möjlighet i den utsträckningen annars, jättehärligt. Då pratade vi om skoslitage och det grus som nu när snön har smält ligger i tjocka lager över asfalten och nöter ner skosulor och klackar onödigt mycket. Vi var rörande överens om att det är ett GOTT vårtecken när de här sopfordonen dammar omkring på gatorna.

Faktum är att jag upptäckte i dag att i Visby har de kommit långt med den detaljen. Gångbanorna jag gick på var soprena 🙂 och kullerstensbackarna innanför murarna likaså. Underbart!

Jag lämnade faktiskt in mina kängor för omklackning i dag, passerade ändå skomakaren på väg till mötet på eftermiddagen. Hämtas på onsdag.

Är alldeles väldigt solokvist här hemma nu när Bosse befinner sig på efterlängtad golfresa i Portugal och Shiva är på hundpensionat. Hemskt ovant! I morse hörde jag mystiska ljud när jag vaknade, och trodde någon (något?) tassade omkring på golvet på nedervåningen. Visade sig – när jag kvicknat till lite – att det var kråkor eller kanske skator på taket som skuttade omkring. De är alldeles galna nu, håller på och bygger bo i päronträdet.

Apropå det, så har en katt i vårt grannskap tydligen upptäckt att Bosse hängt ut smaskiga matrester till fåglarna i ett av våra äppelträd. En synnerligen läcker fläsksvål hänger där och dinglar, och härom dagen studerade Bosse en katt som skickligt trixat sig upp i trädet, ut på grenen och nu satt och försökte fånga svålen med tass/klo. Kattskrället lyckades!

Tidigare har jag förfasat mig över min nya dator som jag inte fick att fungera, men efter att experter har jobbat med den i 1,5 vecka börjar den bli användbar. Jag var alltså inte idiot! Men det tar tid att anpassa den efter mina behov och kopiera över grejor, så jag får nog köra med den gamla under en övergångsperiod. Nästa helg har jag lovat mig själv att umgås med och få ordning på den nya.

Alltså, inte helgen som kommer. För då ska jag till – Nynäshamn!!

Nej, det är inte min nya favoritstad. Men där bor Kerstin och Roffe, och jag ska tillbaka för att hälsa grabbsen välkomna hem på lördag. Och innan dess, på fredagen, ska vi ha härlig tjejdag i tre generationer. Jag tillsammans med mor, syster och dotter. Härligt!

Om en stund är det dags för ”Spårlöst” på TV. Ska nog försöka titta på det fast jag egentligen borde arbeta i stället. Vi får se…

Solen skiner i Nynäshamn

I dag lär jag slå personligt rekord i stegtävlingen. Jag är redan uppe i 23.000 steg, och ännu har vi kvar ett par promenader och 1,5 tim yoga innan dagen är över! Härligt.

Gick upp i svinottan i dag för att ta båten över till Sverige. I Nynäs väntade Kerstin i solen, samt god soppa. Sen blev det lite minishopping (t-shirts och vin) innan en kaffepaus i lägenheten. Därefter nästan två timmars promenad. Under tiden satt käre maken och drack öl och tittade på golfkanalen ihop med Roffe. De laddar upp inför Portugal!

I morgon bär det av, och jag unnar dom den bästa av resor.

Sara ringde och var supernöjd efter dagens prov på Musikhögskolan. Nu kan hon ta helg med ro i sinnet, och ladda inför kommande prov i början på veckan. Heja, Sara!

Känner att det här blev ett platt och ointressant inlägg. Men – man kan inte alltid vara på topp! Jag lär återkomma…

Nynäshamn nästa, och modersstolthet

I morgon bitti bär det av med morgonbåten till Nynäs och goda, goda vänners lag. Måste ju se till så käre maken och Roffe kommer iväg ordentligt på sin golfresa till Portugal på lördag.

Vi två tjejer som måste fortsätta tampas med snöslasket ska gå på yogakurs, promenera, prata, äta och dricka. Samt – inte att förglömma – se på melodifestivalfinal på lördag kväll!

Är så stolt över vår tuffa dotter, som i dag och i morgon – samt någon dag nästa vecka – söker in på Musikhögskolan. Hon är så modig tycker jag, så vinsten är redan vunnen genom att hon gör det. Kommer hon sen vidare är det bara bonus, men det viktiga är att hon gör.

Heja Sara, du är bara BÄST!!

Vårtecken och canasta

Varje morgon jag går med hunden nu, så lyssnar jag efter lärkan. Den har brukat dyka upp redan i februari ett par år i rad, men jag har faktiskt ännu inte hört den. I går morse däremot, stävade fyra strävsamma gäss kvackande över oss. Och Bosse visade mig några försiktiga snödroppar som trotsat sig upp ur den iskalla och is- och snötäckta gräsmattan. Så – visst finns det hopp! Det väntar en härlig tid – varenda dag kan man upptäcka nya tecken om man är observant. Och man vet vad man har framför sig; en lång härlig vår, och en lång härlig sommar!

Det stundar snart en helg igen, och den här gången blir det ingen latmanshelg minsann. Våra goda vänner Leif och Elisabet kommer och vi ska göra av med massor av pengar. Vi spelar Canasta, och har stora insatser och mycket i potten. Vi älskar att förlora, för då går pengarna till resan vi har beställt – Malaysia i januari 2010!

Vårt canastaspel är mycket mer än kortspel, det är en konstart. Vi började lite försiktigt 1998, och har sedan utvecklat spelet och umgänget maximalt. Vi träffas hos varandra eller på annan ort några gånger om året; äter jättegott, dricker ännu godare, dukar upp med äkta spelbord och tre kortlekar. Häller upp, och ger. Sen kör vi, till båten eller flyget går hem, ofta 3-4 dagar senare.

Men det går till välgörande ändamål (jodå!)!

Så något bloggande lär det inte bli förrän framåt tisdag, för spelet kommer att pågå ända till måndag eftermiddag. Hårda bud!

Korsordsvinst!

Hurra, vi har ÄNTLIGEN vunnit på ett korsord i tidningen Lyckokryss!!! I dag kom ett lottpaket värt 200 kronor, efter många års väntan.

Vi prenumererar sedan många år på tidningen Lyckokryss, och lockade efter ett tag även goda vännen Kerstin (min mamma, faktiskt!) att göra detsamma. Sedan dess – jag snackar flera år alltså – har vi hörts av på telefon varje månad det börjar bli dags att skicka in kryssen. Vi jämför, googlar, slår upp i SAOL och spekulerar som snillen brukar göra. Gärna över ett glas vin samtidigt. Mysigt, mysigt. Hon har vunnit fyra-fem gånger under sin tid som prenumerant, och vi aldrig.

Men nu – har det slagit till!!!

HURRA!!!!!