Saintpaulia – en liten bit av mormor

Det här är inte en bladparad vilken som helst. Det är fem sticklingar från krukväxter som stod hemma hos min mormor, som jag nöp när vi tömde lägenheten i maj. 

Mormor älskade saintpaulior, och hade såna på fönsterbrädorna så långt tillbaka jag kan minnas. Egentligen var det morfar som hade gröna fingrar i familjen, men saintpauliorna var mormors egna skötebarn.

Jag hade själv välmående saintpaulior för många år sen, men med tiden och flertalet flyttar så blev de allt färre för att till slut försvinna helt. Men nu är det dags igen, hoppas jag. Kanske vill de här sticklingarna från mormors paulior ta sig och bo hemma hos mig, jag hoppas det. Samtidigt blir det som om en liten del av mormor lever kvar!

Saintpaulia
Saintpaula. Bild: Shutterstock

Mjukstart på semestern

Ett par dagar in på semestern, kan jag konstatera att den är välbehövlig. Inte för att det kom som någon överraskning, däremot kanske min reaktion på ledigheten blev lite överrumplande. Hela måndagen försvann som i ett töcken, jag var så trött att jag liksom aldrig vaknade. Orkade knappt hålla mig upprätt, låg mest – i hängmattan, i en stol, på soffan – och slumrade och sov. Dag två blev något bättre, med en smula högre energinivå. Men mycket vila ändå, det jag orkar göra är läsa, spela larviga spel på mobil och padda (har jag väl ALDRIG sysslat med!), virka och slumra. Och vad jag drömmer på nätterna! Mycket att bearbeta, uppenbarligen.

Jag låter det vara så, och det gör även min älskade, tålmodige make som accepterar och servar. Tur att han inte har skyhöga förväntningar på vår gemensamma ledighet, utan låter mig läka och hela i min egen takt. Så tacksam för det, och för den han är. 

Min tacksamhet omfattar också att ha vår stuga i skogen att bo i så här års. En nåd att stilla bedja om, platsen erbjuder precis den frid jag behöver. Skogen med sina djur, ljud och dofter omfamnar mig och låter mig vila. Den är helt kravlös.

De krav jag brukar ställa på mig själv finns inte heller. Jag orkar helt enkelt inte. Hjärnan klarar inte av särskilt mycket, jag tycks ha släppt allt. Hittar inte ens tillbaka till bilen på parkeringen efter att ha handlat (eller hittar inte ens rätt parkering, är den verkliga beskrivningen. Lyckades irra bort mig i Hemse härom dagen, liksom). Därför tar jag nu dagarna som de kommer, och är så väldigt tacksam att jag får göra det. 

Förhoppningsvis och troligen kommer också dagar av annan karaktär under semestern, det är jag rätt övertygad om. Har en del roligt att se fram emot dessutom!

Min morgonkaffeutsikt.

Den femte och sista gardinen till stugan, i vardande.

Vilodag

Almedalsveckan är slut, och jag med den. Tror det är sista gången som jag kör in i semestern i 180 knyck, faktiskt. Nästa år ska jag försöka komma ihåg att jag ska arbeta på kontoret några dagar efter Almedalsveckan, för att hinna göra undan det där som kommit in under veckan, hinna andas och hinna njuta av den stundande semestern. Så får det bli!

Det är förstås också kombon med att jag är sliten redan på förhand, och att jag också är trött i efterdyningarna av mitt beslut härförleden (som du kan läsa om här, om du missat det) som gör att det blir extra påtagligt. 

Helt otroligt så många reaktioner jag fått på mitt beslut under den här veckan! Mer och mindre bekanta människor från alla håll och kanter har klivit fram till mig och gratulerat till ett bra beslut. Jag är överväldigad, och väldigt tacksam. Alla ni som gjort det stärker mig i mitt beslut och i min övertygelse att jag gör rätt som tänker på mig själv och mitt liv i det här läget.


Nu checkar jag ut från plikter, måsten och borden för några veckor. Nu stundar tid för vila, bokläsning, hemsidespyssel, virkning, korsordslösning, samtal med käre maken, ett och annat glas vin, grillning… Jag ska försöka ta dagarna som de kommer och leva långsamt. Göra en sak i taget, ligga i hängmattan eller på solsängen och glo rätt upp i himlen. Jag har mycket kul på agendan också; kära besök, konsert, sommarträff, saftlandsresa… och kanske ett och annat som jag inte vet om än. 

Här kommer jag i alla händelser att hänga, bloggen och dig som läsare vill jag inte lämna även om det är viloperiod i övrigt. Bloggen och du är som haml trogna vänner som jag behöver och vill vårda. Så vi hörs!

Hur ser din sommar ut?

Helgvila pågår

helgvila

Den här helgen är vi på landet, på vårt tuskulum, för återhämtning och helgvila. Jag behöver mycket av den varan, mer än jag tror märker jag. Livet består alltid av ups and downs, men mina dagsformer svänger ohyggligt mycket. Jag har dagar när jag knappt orkar med mig själv, och andra dagar som är nästan ”normala”. Vad nu det är.

Helgvila på riktigt

Skönt med en hel helg utan måsten och borden, inte ens tvättstugan behöver vi tänka på. Här ute släpper jag faktiskt det mesta, och klarar (nästan) av att bara vara. Läsa bok, t.ex. Bosse satte upp hängmattan åt mig i går, så där blev det en stund.

Måste också berätta om de magiska mornarna. Att gå ut och sätta sig med morgonkoppen kaffe på tomten är som att sätta sig mitt i skogen. Vi bor ju mitt i skogen, men det är liksom som att hälsa på hos alla djuren som bor här och bodde här långt före oss. Vi är bara gäster i deras hem, men det känns som om vi är välkomna. Det är så magiskt stilla, och vi är omgivna av skogens alla fåglar; domherre, gök, bofink, koltrast, spillkråka, halsbandsflugsnappare, talgoxe, nötväcka… Alla visar de sig för oss, och det känns som en stor ynnest. Stillheten är ibland så stor att vi hör löven raspa mot varandra i ett vinddrag. Fåglalåten ekar mellan stammarna, och vi är väldigt små i Moder Jords famn. Lyckoläge!

helgvila
Magiska mornar. Det är svårt att beskriva den stillhet vi upplever tidigt på morgonen genom att vara mitt i skogen!

 

helgvila

 

helgvila
Ett glas kallt bubbel är njutning för mig. Lägg till stillheten, ron, solvärmen och fågelsången. Gott för en lite trött själ!

 

helgvila
Vi struntar i att slå gräset än på ett tag. Det erbjuder sån vacker blomsterprakt!

 

Min torsdag – ett foto i timmen

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen – att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag – torsdag den 1 juni – tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar…

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby – min stad! – är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst…

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd – och av käre maken tillagad – vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis… Men så här blev det i alla fall. ”Tennisbollgrön”, kallar Monica färgen. ”Come summer”, säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

…och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt – att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera… Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen…

Gotlands guld

gotlands guld

I gullvivetider är det dags att plocka den. Gotlands guld. Som är så himla god att använda i kryddsmör eller soppa. Käre maken har varit och plockat på vårt ställe, hackat och fryst in i lagom stora portionsförpackningar.

Vi är rika, som har bara att gå ut och hämta det som inte finns på särskilt många ställen i Sverige. Och jättegott blir det!

gotlands guld

 

Det kom ett brev…

Det kom ett brev

…lastat med något fint!

Inte så ofta en får brev

Personlig post har ju blivit lyx, det är inte ofta jag får brev som är personligt adresserat utan att det är myndighetspost eller reklam. Men i går låg det och väntade på mig. Vinsten – den fina fotoprinten – från Jonna som jag vann. Ett fantastiskt foto som jag nu ska hitta den perfekta ramen till, och sätta på en plats där jag ser det ofta.

det kom ett brev
När jag brutit mig in i det mycket ordentligt inslagna brevet, fann jag detta vackra innanmäte. Silkespappersinslaget med sidenband och ett tackkort. Jonna tackade mig, fast det var jag som fick present!

 

det kom ett brev
Jag hade ju sett det på bild, men det är ändå inte samma sak som att hålla det i handen. Visst är det vackert, fotot som låg inslaget i silkespappret? Alldeles drömskt… Jag funderar på en silverfärgad ram, vad tror du om det?

Äntligen sol och vår!

Sol och vår

Jag känner mig bara så manad att sälla mig till skaran som just nu jublar över sol och vår och att våren har kommit på riktigt, åtminstone till en del av Sverige! Sociala mediers flöde svämmar just nu över av vårtecken och diverse hurrarop över solens och värmens återkomst, men just nu finns knappast något annat att skriva om. Det är så viktigt för oss människor detta, att njuta vår.

Sommarförberedelser

Under helgen som gick tog vi oss några timmar vid stugan, för lite praktiska bestyr. Altanen skulle oljas och möblerna laseras. Check! Dessemellan njöt jag sol, fågelkvitter och kompakt stillhet. Helt ljuvligt! Och det slog mig plötsligt – jag överlevde den här vintern också. Hurra!

Sol och vår
Medan jag laserade trämöblerna…

 

Sol och vår
…ägnade Bosse sig åt att vårda altanen.