Tystnad, film och läsning

Den här veckan är käre maken i Skottland och spelar golf, det är en väldigt ovan situation för mig att vara ensam hemma. Om vi är ifrån varandra brukar det vara jag som åker, och om jag ändå är den som är kvar hemma så brukar jag ju arbeta! Troligtvis mer än nånsin, såna tillfällen.

Men inte nu då, nej.

Nu lufsar jag omkring här hemma och förväntas göra det som faller mig in. Det är inte så mycket, uppriktigt sagt. Energin varierar, lusten likaså. Tänkte jag skulle sova mycket, men i morse vaknade jag 05:20… Och då drar mitt inre maskineri tydligen igång, för då är det jättesvårt att somna om. Boken är ett gott sällskap, lite poddar likaså. Läser fler bloggar än vanligt, och virkar en del. Till nyttoavdelningen kan väl kanske läggas att jag har börjat klura på packningen till vår Thailandsresa i december. Och gått ut med soporna. 

Jag hänger en del i soffan och betar av lite filmer och serier, får verkligen valuta för månadsavgiften till Netflix. Bilden här ovan är liksom min vardagsvy… Tar väldigt gärna emot tips på sevärt på Netflix och HBO!

Har ännu inte känt för släktforskningen, men jag vet att det kommer. Brukar ha en lång startsträcka in i dom perioderna. Jag övar mig just nu på acceptans och på att inte känna press på att få nånting gjort. Fasen, så svårt jag tycker det är. 

Även om någon fattas mig den här veckan och jag är lite vilsen i min situation; jag stortrivs i mitt eget sällskap och njuter av ensamheten och tystnaden.

Kom ihåg att ge mig film- och serietips! 

Så kom den då, min thaikudde

När vi köpte vår sommarstuga hösten 2015 såg jag framför mig alla härliga ställen det skulle gå att fixa för avkoppling på olika sätt – en stor generös altan och en skogsbacke med plats för såväl sittplatser, filtar på marken och hängmatta mellan tallstammarna.

När förra sommaren kom och vi tillbringade flera sommarveckor där, hängde vi upp den där hängmattan och satte ut möbler på såväl backen som altanen. Jag som är väldigt markbunden – älskar att sitta på golvet och marken! – jobbade också på att hitta myrfria ställen för att bre ut min filt. Då föddes tanken på att jag på altanen också vill ha en thaikudde! Jag vet ärligt talat inte om det heter så, men i min värld får det göra det.

I våras beställde jag en, till sommaren. Av en massa olika transportskäl, så kom den inte till mig förrän härom veckan, när vi mer eller mindre slutat tillbringa tid på landet för säsongen. Men vad gör det, jag har den på balkongen i stället! Nu har jag lagt mig en stund på den när jag kommit hem på kvällen, för det har också varit rätt sköna kvällar. Ska bli gott att installera den i tallskogen nästa sommar!

Skogen – den omfamnar mig

Tog en skogspromenad med lånehunden igår, och insåg hur länge sen det var jag gick här. Vi är så lyckligt lottade att vi har skogen alldeles inpå knuten även där vi bor i stan, men det var länge sen jag var i den, åt det här hållet.

Och så här års – det doftar! Färgerna förändras och fukten mättar naturen. Kombon av skog och hav – det är verkligen en ynnest att få båda världar. Den här skogen är vänlig och välkomnande, och jag kunde nästan höra hur den pratade med mig. Måste tillbaka idag!

Oplanerad bloggpaus – long time no see!

Long time no see

Det var alldeles VÄLDIGT längesen jag var här märker jag, long time no see brukar en ju säga när det var länge sen vi sågs! Livet har varit på något sätt alldeles fullt, och bloggen har fallit undan i nästan två veckor. Jag minns inte när det senast var så långt mellan mina skrivarstunder, faktiskt!

Trots att jag inte åstadkommit någon ny text på länge märker jag att jag har läsare inne på bloggen varje dag, det gör mig verkligen glad. Jag har min trogna läsarskara, det är som en vänkrets och det känns tryggt och skönt att veta. Är så glad att du läser, ska du veta!

Long time no see

Vad har livet då bestått av under den här tiden? Ditt och datt. Arbete och politik. Egenvård, som jag försöker ge mer tid än förr. Samvaro med släkt och vänner. Tänkte bjuda på några bilder i det här inlägget, i all enkelhet. Det är lätt att berätta med bilder!

luktärter
Vi tog med en liten del av landet hem till stan, förra helgen. Luktärter doftar verkligen helt ljuvligt!

 

strandpromenaden hälsans stig

S:t Göran
Hälsans stig här i Visby är något utöver det vanliga. Jag har turen att bo alldeles i anslutning till den, och promenerar den gärna i alla årstider. S:t Görans kyrkoruin och strandpromenaden är två delar av den.

 

Jag har också varit till min sköna gröna frisör, och bättrat på färgen en smula!

 

Vi hade goda vänner tillika släktingar på besök, och fick några sköna kvällar på balkongen.

 

Vi gjorde utflykter, och hälsade bland annat på alpackorna på Själagott i Fardhem. Det här är Jonathan (tror jag).

 

En annan utflykt gick norrut, till Fårö. En mulen, men varm och skön dag.

 

Min sköna stad, en kväll i sena augusti. Vilken fantastisk ö jag bor på!

Saintpaulia – en liten bit av mormor

Det här är inte en bladparad vilken som helst. Det är fem sticklingar från krukväxter som stod hemma hos min mormor, som jag nöp när vi tömde lägenheten i maj. 

Mormor älskade saintpaulior, och hade såna på fönsterbrädorna så långt tillbaka jag kan minnas. Egentligen var det morfar som hade gröna fingrar i familjen, men saintpauliorna var mormors egna skötebarn.

Jag hade själv välmående saintpaulior för många år sen, men med tiden och flertalet flyttar så blev de allt färre för att till slut försvinna helt. Men nu är det dags igen, hoppas jag. Kanske vill de här sticklingarna från mormors paulior ta sig och bo hemma hos mig, jag hoppas det. Samtidigt blir det som om en liten del av mormor lever kvar!

Saintpaulia
Saintpaula. Bild: Shutterstock

Mjukstart på semestern

Ett par dagar in på semestern, kan jag konstatera att den är välbehövlig. Inte för att det kom som någon överraskning, däremot kanske min reaktion på ledigheten blev lite överrumplande. Hela måndagen försvann som i ett töcken, jag var så trött att jag liksom aldrig vaknade. Orkade knappt hålla mig upprätt, låg mest – i hängmattan, i en stol, på soffan – och slumrade och sov. Dag två blev något bättre, med en smula högre energinivå. Men mycket vila ändå, det jag orkar göra är läsa, spela larviga spel på mobil och padda (har jag väl ALDRIG sysslat med!), virka och slumra. Och vad jag drömmer på nätterna! Mycket att bearbeta, uppenbarligen.

Jag låter det vara så, och det gör även min älskade, tålmodige make som accepterar och servar. Tur att han inte har skyhöga förväntningar på vår gemensamma ledighet, utan låter mig läka och hela i min egen takt. Så tacksam för det, och för den han är. 

Min tacksamhet omfattar också att ha vår stuga i skogen att bo i så här års. En nåd att stilla bedja om, platsen erbjuder precis den frid jag behöver. Skogen med sina djur, ljud och dofter omfamnar mig och låter mig vila. Den är helt kravlös.

De krav jag brukar ställa på mig själv finns inte heller. Jag orkar helt enkelt inte. Hjärnan klarar inte av särskilt mycket, jag tycks ha släppt allt. Hittar inte ens tillbaka till bilen på parkeringen efter att ha handlat (eller hittar inte ens rätt parkering, är den verkliga beskrivningen. Lyckades irra bort mig i Hemse härom dagen, liksom). Därför tar jag nu dagarna som de kommer, och är så väldigt tacksam att jag får göra det. 

Förhoppningsvis och troligen kommer också dagar av annan karaktär under semestern, det är jag rätt övertygad om. Har en del roligt att se fram emot dessutom!

Min morgonkaffeutsikt.

Den femte och sista gardinen till stugan, i vardande.

Vilodag

Almedalsveckan är slut, och jag med den. Tror det är sista gången som jag kör in i semestern i 180 knyck, faktiskt. Nästa år ska jag försöka komma ihåg att jag ska arbeta på kontoret några dagar efter Almedalsveckan, för att hinna göra undan det där som kommit in under veckan, hinna andas och hinna njuta av den stundande semestern. Så får det bli!

Det är förstås också kombon med att jag är sliten redan på förhand, och att jag också är trött i efterdyningarna av mitt beslut härförleden (som du kan läsa om här, om du missat det) som gör att det blir extra påtagligt. 

Helt otroligt så många reaktioner jag fått på mitt beslut under den här veckan! Mer och mindre bekanta människor från alla håll och kanter har klivit fram till mig och gratulerat till ett bra beslut. Jag är överväldigad, och väldigt tacksam. Alla ni som gjort det stärker mig i mitt beslut och i min övertygelse att jag gör rätt som tänker på mig själv och mitt liv i det här läget.


Nu checkar jag ut från plikter, måsten och borden för några veckor. Nu stundar tid för vila, bokläsning, hemsidespyssel, virkning, korsordslösning, samtal med käre maken, ett och annat glas vin, grillning… Jag ska försöka ta dagarna som de kommer och leva långsamt. Göra en sak i taget, ligga i hängmattan eller på solsängen och glo rätt upp i himlen. Jag har mycket kul på agendan också; kära besök, konsert, sommarträff, saftlandsresa… och kanske ett och annat som jag inte vet om än. 

Här kommer jag i alla händelser att hänga, bloggen och dig som läsare vill jag inte lämna även om det är viloperiod i övrigt. Bloggen och du är som haml trogna vänner som jag behöver och vill vårda. Så vi hörs!

Hur ser din sommar ut?

Helgvila pågår

helgvila

Den här helgen är vi på landet, på vårt tuskulum, för återhämtning och helgvila. Jag behöver mycket av den varan, mer än jag tror märker jag. Livet består alltid av ups and downs, men mina dagsformer svänger ohyggligt mycket. Jag har dagar när jag knappt orkar med mig själv, och andra dagar som är nästan ”normala”. Vad nu det är.

Helgvila på riktigt

Skönt med en hel helg utan måsten och borden, inte ens tvättstugan behöver vi tänka på. Här ute släpper jag faktiskt det mesta, och klarar (nästan) av att bara vara. Läsa bok, t.ex. Bosse satte upp hängmattan åt mig i går, så där blev det en stund.

Måste också berätta om de magiska mornarna. Att gå ut och sätta sig med morgonkoppen kaffe på tomten är som att sätta sig mitt i skogen. Vi bor ju mitt i skogen, men det är liksom som att hälsa på hos alla djuren som bor här och bodde här långt före oss. Vi är bara gäster i deras hem, men det känns som om vi är välkomna. Det är så magiskt stilla, och vi är omgivna av skogens alla fåglar; domherre, gök, bofink, koltrast, spillkråka, halsbandsflugsnappare, talgoxe, nötväcka… Alla visar de sig för oss, och det känns som en stor ynnest. Stillheten är ibland så stor att vi hör löven raspa mot varandra i ett vinddrag. Fåglalåten ekar mellan stammarna, och vi är väldigt små i Moder Jords famn. Lyckoläge!

helgvila
Magiska mornar. Det är svårt att beskriva den stillhet vi upplever tidigt på morgonen genom att vara mitt i skogen!

 

helgvila

 

helgvila
Ett glas kallt bubbel är njutning för mig. Lägg till stillheten, ron, solvärmen och fågelsången. Gott för en lite trött själ!

 

helgvila
Vi struntar i att slå gräset än på ett tag. Det erbjuder sån vacker blomsterprakt!

 

Min torsdag – ett foto i timmen

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen – att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag – torsdag den 1 juni – tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar…

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby – min stad! – är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst…

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd – och av käre maken tillagad – vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis… Men så här blev det i alla fall. ”Tennisbollgrön”, kallar Monica färgen. ”Come summer”, säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

…och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt – att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera… Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen…