Min torsdag – ett foto i timmen

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen – att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag – torsdag den 1 juni – tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar…

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby – min stad! – är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst…

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd – och av käre maken tillagad – vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis… Men så här blev det i alla fall. ”Tennisbollgrön”, kallar Monica färgen. ”Come summer”, säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

…och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt – att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera… Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen…

Två dagar av möten och kunskapande

möten och kunskapande

Onsdag och torsdag den här veckan har varit fyllda av diverse, kan en väl lugnt säga. Möten och kunskapande är de ord som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på de två senaste dygnen.

Kunskapade om särskilt boende och välfärdsteknik

Under onsdagen deltog jag i en workshop som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, anordnade med anledning av nya rekommendationer kring ökad kvalitet nattetid i särskilt boende för äldre. Jätteintressant, där jag fick mycket kunskap om hur personalen arbetar idag på våra särskilda boenden och hur de skulle vilja göra det ännu bättre. Också mycket teknikprat – välfärdsteknik är riktigt hett!

möten och  kunskapande
Mycket personal från våra säbo:n (särskilda boenden) tillsammans med andra tjänstepersoner från förvaltningen samt en och annan politiker på SKLs workshop.

När vi var klara för dagen, tog jag en promenad ner på stan. Att få ett par timmar över är en lyx jag knappt vet hur jag ska hantera, men jag kom på att jag kunde passa på att leta efter ett par skor till nästa veckas begravning och köpa ett mobilfodral. Typiskt sådana saker som är svårt att klämma in annars. Sprang genast på ett par passande och billiga skor, och hittade också ett bra fodral. Nöjd till tusen gick jag och satte mig på en uteservering med ett glas vin. Jodå.

ABF-kollegor från Region 2

Sen skiftade jag om till mitt arbetsjag, från politikjaget. Kvällen tillbringade jag tillsammans med ABF-kollegor från Jönköping, Blekinge, Kronoberg och Östra Småland/Öland, över en god bit mat på G:a Masters. De hade konfererat hela dagen, jag borde ha varit där också men det är svårt med kloning… Kollegan Lotta och ordförande Sonia roddade mötet så allt flöt så himla bra utan mig. Trevligt att få ansluta på kvällen!

möten och kunskapande
Tummen upp tyckte Johan, kanske både för maten och för dagen som gått.

 

möten och kunskapande
Dag 2 på regionkommittémötet. Här kluras på stadgar och annat.

I dag fortsatte sedan ABF-konferensen på förmiddagen, och jag kunde vara med. Väldigt bra och konstruktiva samtal. Vi rör oss framåt, kan jag säga. Heja Region 2 Sydöstra Götaland!

ABF Gästrikebygden

Tillbaka på jobbet på eftermiddagen anslöt jag till ett annat ABF-gäng som råkade vara på Gotland samtidigt, från Gästrikebygden! Väldigt roligt att de ville komma till Gotland, och det är alltid givande att möta kollegor från andra avdelningar för att utbyta erfarenheter och stjäla goda idéer av varandra.

möten och kunskapande
Ledningsgruppen på ABF Gästrikebygden. Ett härligt gäng som det var riktigt kul att få prata med ett tag.

Ikväll var det meningen att vi skulle haft ett nytt utbildningspass i Socialdemokraternas och ABFs pågående ledarutbildning, men den fick ställas in med kort varsel p.g.a. att vi skulle bli för få. Så plötsligt blev det en ledig kväll! Ska ägna den åt något trevligt Netflix-tittande, tror jag. Lagom hjärnsemester efter två dagar av intryck och goda samtal.

ABFs årsmöte

ABFs årsmöte

ABF Gotland räknas som en ideell organisation, även om vi har anställd personal och på flera sätt måste agera som ett företag. En rätt märklig kombo som jag har tänkt på många gånger; att vara chef i en sån organisation kräver av dig att du är BÅDE affärstänkande OCH samtidigt minns det ideella uppdraget vi har av våra medlemsorganisationer. De nationella riktlinjerna är ”Motverka klassamhället” och ”Stärka folkrörelserna”, och det ska alltså paras med att hitta intäkter som räcker till för att göra detta. Sug på den!

Årsmöte

I en förening och ideell organisation, hålls årsmöten. ABF Gotland hade sitt årsmöte i går kväll (onsdag), och det blev en jättetrevlig tillställning med flera kreativa och nyfikna frågor. Årsmötesklubban svingades av Saga Carlgren från Vänsterpartiet, en av våra medlemsorganisationer. Det var ett gäng aktiva ombud från våra medlemsorganisationer på plats! Nästa år önskar jag att någon också lämnar in en motion till årsmötet, det vore verkligen roligt. Under mina 17 år på ABF har jag aldrig fått uppleva en motion… Att motionera är ju att lämna ett förslag till förändring och förbättring av något en tycker kunde vara annorlunda. Jag skulle ju kunna tolka frånvaron av motioner som att allt vi gör redan är perfekt, men det vore ju helt förmätet. Nej, det beror på andra saker. Och efter i går borde det inte vara av bristande engagemang, tycker jag. Så – vad är det då?

ABFs årsmöte
Bengt och Nisse underhöll i foajén vid ankomst. Riktigt soft, musik är bra för människorna!

 

ABFs årsmöte
För att orka, behövs mat. En jättegod rotfruktssoppa med bröd, serverades före mötet.

 

Under mötet fick vi också lyssna till Gösta Karlsson från Synskadades förening, som berättade om deras verksamhet på ön. Fick ingen bra bild på det, så det får ni föreställa er!

 

ABFs årsmöte
Styrelseledamöterna är idel öra!

 

ABFs årsmöte
En välförtjänt blombukett som tack till årsmötesordförande Saga! Blommorna överlämnades av ABFs ordförande Sonia Landin.

 

Ny styrelse

Den nya styrelsen i ABF Gotland består av Sonia Landin (ordförande), Jessica Palmgren, Elof Pettersson, Tony Börjesdotter Mauritzon, Jonathan Carlsson, Leif Lunnan, Jan-Erik Eriksson, Inga-Maj Lundström, Gunnar Sillén, Thord Ingesson, Wiola Öst och Ulla Lindberg.

Förutom val av styrelse, revisorer och valberedning, så behandlades också 2016 års verksamhet och ekonomiska resultat. Nu lägger vi det året bakom oss och koncentrerar oss till fullo på 2017!

Som en tjuv om natten, slog han på bandspelaren

Jag kunde väl inte i min vildaste fantasi tro att den utbildnings- och arbetsresa jag gjorde tillsammans med medarbetarna på jobbet i början av månaden skulle röna ett sådant intresse! Tänk om intresset hade varit av positiv karaktär, så mycket mervärde det hade blivit. I stället har de negativa energierna cirkulerat kring den i dag, med ifrågasättanden och misstolkningar.

Relationer och respekt

Låt mig göra klart från början; jag anser mig ha goda relationer till de journalister på ön jag hittills har mött i officiella sammanhang, jag tycker att relationerna mestadels präglas av ömsesidigt förtroende och respekt. Respekt för att vi alla – både framför och bakom mikrofonen/kameran/intervjublocket – är människor som gör sitt allra bästa. Jag har nästan aldrig behövt känna mig misstänkliggjord, och därmed tvingas vara på min vakt. Jag har ibland fått svåra frågor, men de har varit ställda med en ärlig intention att få ett begripligt svar. Vi har inte alltid varit överens, men vi har visat varandra respekt.

Nu har jag en ny erfarenhet av ett möte med en journalist som jag uppfattar hade lite andra intentioner. Jag gick in i denna nya bekantskap via telefon och med min vanliga utgångspunkt att vi båda visar vederbörlig respekt för varandra. Samtalet blev långt och frågorna stundtals lite tjatiga, så det var nog så att jag en och annan gång började känna lite irritation. Han ville inte riktigt höra på vad jag sa, tyckte jag. Frågorna kom om och om igen. Vissa svar verkade han heller inte särskilt intresserad av.

Att sköta sitt jobb på bästa sätt

När det sedan i efterhand visade sig att han hade spelat in samtalet utan att berätta det för mig, blir jag både ledsen och arg. Ledsen för att känslan av respekt som jag gick in i samtalet med tydligen bara var ensidig, och han gick bakom min rygg. Arg för att en helt enkelt inte gör på det sättet, det är inte ett anständigt sätt att behandla en medmänniska även om det är ett intervjuobjekt. Varför gör en person på det sättet? Varför frågade han inte? Jag hade sagt ja. Han kan inte ha trott jag skulle göra det, varför smygbandade han annars?

Jag vet att jag under det långa samtalet någon gång skämtade om att både han och jag försökte sköta våra jobb på bästa sätt. Känns lite larvigt så här i efterhand. Jag trodde verkligen han försökte göra det på bästa sätt. Men bästa sätt kan inte vara att utgå från att intervjuobjektet försöker slingra sig undan. Bästa sätt borde vara att skapa ett förtroende, för att få de mest relevanta och vederhäftiga svaren och för att också ha möjlighet att återkomma. I stället tror jag i efterhand att han ställde frågorna om och om igen för att jag skulle ge lite olika svar som han kunde välja mellan som det passade honom. Han kan inte ha trott att jag ville säga några sanningar. Han ville liksom sätta dit mig, och han befäste denna min teori genom att han i hemlighet spelade in vårt samtal.

Nästa gång är jag ett värdelöst intervjuobjekt

Det är ett lömskt beteende, och bäddar knappast för att jag vill bli intervjuad av honom igen. Tyvärr. Hör han av sig igen i något ärende – oavsett i vilken roll jag är – kommer jag att bli på min vakt. Så till den milda grad, att jag blir helt värdelös att intervjua.

Jag skickade ett sms direkt efter nyheterna i morse, när jag sömnigt hade konstaterat att min telefonröst hördes i radion mitt under inslaget. Jag uttryckte min besvikelse över oärligheten i att inte berätta om inspelningen, men fick ett svar som var lite goddag yxskaft. Han ansåg sig ha varit så öppen det går att vara, och hänvisade till lite andra saker än det min synpunkt rörde sig om. Här är vi inte överens, kan jag säga.

 

Mitt lite yrvakna SMS till Radio Gotlands journalist.
Hans svar, och även mitt tillbaka. Efter det fick jag ett röstmeddelande där han beklagade, och föreslog att jag skulle ringa upp. Jag avböjde.

Jag skulle aldrig ha lagt ut en sån här konversation här på bloggen, om det inte vore för att det är hans eget sätt att arbeta. Jag offentliggör aldrig något utan att fråga den det berör. Utom i det här fallet.

Att sen inslaget hade lite slagsida eftersom det vinklades och uteslöt vissa fakta, det får jag leva med. All journalistik speglar inte den totala verkligheten med samtliga ingredienser, utan det hör till att lämna luckor för lyssnare och läsare att själva fylla i. Men just i det här fallet kändes det jobbigt, eftersom den extra bördan blev just det totala misstänkliggörandet som han visat prov på genom sitt agerande i lönndom. Det bekräftade med all önskvärd tydlighet att han var ute efter något, jag förstår bara inte vad. Och att sedan blanda in min politikerroll i det hela, gjorde det än mer konstigt.

Drabbar på fel sätt

En sak är att jag får stå i skottlinjen ibland, i det här fallet är jag ansvarig chef och det är jag som ska stå till svars för något som kanske väcker undran och nyfikenhet. Men att hela den här ifrågasättande situationen också fördunklar upplevelsen av utbildningsresan för medarbetarna, beklagar jag djupt. Mycket av energin och lusten vi fick med oss hem, lades det i dag en tung, våt, grå filt över. Jag kan hantera det, men det har oförskyllt sköljt över även mina medarbetare. DET är jag riktigt förbaskad över.


Det handlar om arbetssättet, inte innehållet

Jag hade kunnat göra ett blogginlägg om min syn på själva sakinnehållet i inslaget, och med min oredigerade version av det hela. Men jag ids inte. Det här inlägget är inte ett beklagande över själva granskningen i sig, jag vet att saker och ting måste granskas (men gärna lite sakligt då, kanske). Det här heller ingen hämnd, därför att jag tillhör kategorin människor som inte tycker att hämnd har något ljuvt över sig alls. Jag är en fredligt lagd person som tror gott om mina medmänniskor och som söker samförstånd. Jag gillar inte konflikter och misstroenden, tycker vi har alltför kort liv för att ägna oss åt sådant.

Nej, jag skriver det här därför att jag måste. Jag behöver få ur mig vad jag tänker, och jag vill att du som har hört de här inslagen i dag ska förstå hur det gick till. Ur mitt perspektiv.

Palma blev dagens utflyktsmål

Palma

I går blev en pausdag avseende träningen, eftersom det erbjöds en vandringsutflykt på en annan del av ön för dem som ville.

Jag och mina arbetskamrater valde bort det, och tog en dag i Palma i stället. Vi tog bussen dit från Can Pastilla där vi bor, resan tog någon halvtimme. Så typiskt – vi glömde se efter vad hållplatsen hette som vi åkte från, så när vi åkte hem blev det i någon mån en chansning när vi skulle kliva av. Men vi grejade det! En stor seger åtminstone för mig med norra Europas sämsta lokalsinne… Vädret den här veckan är som svensk försommar, ungefär. Det vill säga lite småruggigt ibland i skugga och blåst, men superskönt i solen. En bra försmak!

Palma

Det var en trevlig bekantskap, Mallorcas huvudstad Palma. Vi rörde oss enbart i Gamla stan, så resten av staden kan jag i och för sig inte uttala mig om. Det är en stadsdel som delvis påminner en hel del om Gamla stan i Stockholm faktiskt, med de slingrande shoppinggatorna med lite specialbutiker à la Västerlånggatan.

Lotta och Synnöve på bussen mot Palma.

 

Palma - katedralen
Fikastund nedanför Palmas pampiga katedral. Området kring katedralen är dock invaderat av turistfällor och krimskramsförsäljare, vilket är synd.

 

Palma - toaletter
Toaletterna var en liten upplevelse i sig. Här hade arkitekten nog haft en dålig dag, eftersom dörrarna går inåt, i stort sett ända fram till toalettstolen. Antingen måste en krypa upp intill väggen för att komma in och ut, eller också backa in. Det framkallade åtskilliga fniss hos oss, kan jag säga.
Palma - vy
Fantastiskt många vackra vyer i stan.

 

Palma Placa Major
Det går inte att vara på Mallorca utan att dricka sangria. Här i vit variant, när det var lunchdags på ”Stora torget” (Placa Major).

 

Palma - Gamla stan
Ett av stråken i Gamla stan

 

Palma - Disney
Vi hittade en Disneybutik, och jag kan GARANTERA att om denna Doriskostym hade funnits för vuxna, hade ni fått se antingen mig eller Lotta i den hemma på Gotland!

 

Palma - gatuvy

Mallisrapport

Så kommer här en mallisrapport – en liten bildkavalkad från våra första dagar på Mallorca. Vi är ju här nu, jag och mina medarbetare Lotta och Synnöve, på en kombinerad arbets-, hälso- och utbildningsresa. Det är en gruppresa fylld av föreläsningar och träning. Föreläsningarna behandlar kostens betydelse för din hälsa, samt också information om hormonell balans. Oerhört lärorikt, inte minst det senare. Träningen består i yoga, power walks och jympapass. Det finns också möjlighet att simma i poolen, en chans som Synnöve gärna tar men där jag helst står över. Inte jättevarmt, om jag säger så. Vi har ju också arbetsuppgifter med oss, en rad problemställningar som vi behöver prata om men aldrig hinner med hemma till vardags. Miljön stimulerar verkligen till nya tankar!

Mallorca bjuder på ett väder som liknar svenskt försommarväder. En skön försmak om vad som komma skall. Och jag får gå utan strumpor i flipflops, hurra!

Mallisrapport i bilder

Mallisrapport - välkomstcava
Det första som mötte oss i hotellfoajén när vi kom i lördags, var lite cava. Drycken följer oss genom veckan – vi har en stunds cavamingel varje kväll före middagen för att knyta kontakter, och det går till och med att få ett glas cava på frukostbuffén. Because we´re worth it!

 

Mallisrapport - balkongutsikt
Bor på fjärde våningen, och har härlig utsikt. Vågar jag ta ett steg ut på balkongen och vrida mig åt höger, ser jag havet. Men det är en smal balkong, och jag är höjdrädd…

 

Mallisrapport - Sunprime Waterfront
Hotellet är ett Vinghotell, men säsongen har inte börjat än så vårt sällskap på 74 gäster är ensamma på hotellet. Riktigt lyxigt, vi kan bre ut oss hur vi vill med våra yogamattor, träningspass och måltider. Här vi poolområdet hänger vi en del, det är skönt när solen är framme och i lä för vinden. Men det badas inte särskilt frekvent (utom Synnöve), så det verkar vara fler än jag som anser att det inte är alldeles för kallt.

 

Mallisrapport - Allas veckotidning
När vi kom i lördags fick vi alla några små presenter, bland annat Allas veckotidning. Bakom den till vänster döljer sig Lotta. Tror jag.

 

Mallisrapport - ruggväder
Inte jätteskönt första dagen. Blåsigt och riktigt ruggigt.

 

Mallisrapport - yoga
Varje morgon erbjuds ett skönt yogapass, i en del av hotellets foajé.

 

Mallisrapport - ostbågens dag
Och ja – vi firade faktiskt ostbågens dag i söndags trots allt. Synnöve den spjuvern hade köpt med sig en påse från Arlanda. Min lycka var gjord.

Nu åker vi!

Det bär av nu, för mig och mina fantastiska medarbetare, på kombinerad utbildnings-, jobb- och hälsosresa. I går lämnade vi ön för övernattning på Arlanda. Planet gick tidigt i morse, så vi var tvungna att åka hemifrån redan i går.

Vi hade en trevlig kväll med prat, mat och dryck på Kitchen & Table på Clarion Arlanda. Vi tänkte ta en tidig nattfösare i hotellobbyn, men blev abrupt avbrutna av en evakuering på grund av ett brandlarm på hotellet. Oklart vad som hade hänt, men det var inget farligt för vi fick snart gå tillbaka till det vi höll på med. Så nattfösare blev det!

Idag kommer vi till Mallorca, och möter våren. Det kommer fler rapporter härifrån under veckan, för en hel vecka ska vi vara här!

Lotta är flygrädd, och det kan yttra sig så här efter flygturen… Tur hon har Synnöves trygga axel att luta sig mot!

 

Goda samtal över mat och dryck.

 

Brandkillarna såg så lugna ut, att vi förstod att det inte fanns anledning att bli alltför orolig. Till slut fick vi gå tillbaka in och upp, och ta vår nattfösare!

Musikunderhållning på jobbet

Musikunderhållning på jobbet

Det är helt fantastiskt att arbeta i en folkbildningsorganisation, på väldigt många sätt. Det är häftigt att se människor utveckla sina talanger och drömmar, och hjälpa organisationer att utvecklas.

Vi har vår expedition i Arbetarrörelsens Hus i Visby, där också de flesta studielokalerna finns. Mitt kontor ligger längst ner i korridoren, tillsammans med datastudio och dansstudio. Den senare är flitigt använd av inte bara dansare, utan där märks också måleri, sång och musik, m.m. Även om jag stänger min dörr, så blir jag underhållen av diverse olika musikgenrer, sannerligen.

I torsdags förmiddag var det linedance, och jag filmade lite till vår rörliga verksamhetsberättelse som jag planerar för 2017. Håll i hatten!

Hög svansföring

Efter lördagens släktfest stannade jag ju kvar i Sverige eftersom jag hade konferens med ABF-kollegor redan på måndagen. Inte stor idé att åka tillbaka till ön då! Jag bodde på hotellet där vi även konfererade, Grand Central by Scandic, alldeles nära centralen.

Konferensen behandlade frågor ur vår vardag men vi lyfte också blicken och såg ut över vår omvärld. Vid betraktelser såväl utåt som inåt kan vi konstatera att ABF och övriga studieförbund står mitt uppe i en hel hög utmaningar. Det handlar om såväl att skapa förståelse för vårt uppdrag hos stat, landsting och kommuner som att vässa oss så våra egna medlemsorganisationer utan att tveka använder oss i sina utvecklingsprocesser. Strömningarna i samhället är också ett hot mot den fria folkbildningen, de krafter som visar sina grinande ansikten just nu är knappast intresserade av tänkande individer som har egen makt att forma sin tillvaro.

Det handlar också om att göra rätt saker på rätt sätt, vi har många regler att förhålla oss till och en stor del av vår tid tillsammans igår avhandlade det etiska perspektivet på vår verksamhet. Det är intressant att reflektera över vad volymkravet kan innebära, det vill säga om vi glömmer uppdraget och reglerna i vår jakt på fler studietimmar att rapportera. Ju färre studietimmar och arrangemang, desto lägre anslag. Inget bra system, om nån frågar mig. Men vi har bra kontrollsystem inom ABF, och samtalar mycket om det här när vi träffas. Vi vill göra rätt, och hjälps åt så mycket vi kan för att det också ska bli så. Vi har vilja, ambitioner och en hög svansföring. Vi är stolta över vårt studieförbund!

Det blev en bra dag med många goda samtal och en och annan ny idé att ta med hem till ön!

Ewa Lantz från förbundsexpeditionen påminner om några av alla saker som finns att tänka på för oss som ansvarar för verksamheten ute i landet.

 

Alltså – kaffebuffén. En del av den! Måste det ÄTAS så mycket på konferenser jämt, kan nån förstå det?

 

ABF Gotland 2017

ABF datormus

Inför varje år gör vi en verksamhetsplan på ABF, och varje år skrivs sedan en verksamhetsberättelse för att se vad vi egentligen gjorde och vad som uppnåddes i verksamhetsplanen. Det går liksom för runt, och jag upplever det som att tiden emellan dessa två blir kortare och kortare, det känns nästan som att det enda jag gör är verksamhetsplaner och budget, och strax därpå verksamhetsberättelse och bokslut!

Vi har haft några turbulenta och rätt jobbiga år på ABF Gotland, och överst på vår önskelista stod i fjol en smula lugn och ro. Inte i meningen stagnation, utan i meningen stabilitet och kvalitet. Vi fick det delvis, och vi planerar för ännu ett år i stabilitetens och tydlighetens tecken. D.v.s. ha en plan att hålla oss till för att undvika att springa på varenda boll som rullar förbi oss. Det är lätt gjort att vilja göra det, när vi har en organisation som tillåter det och medarbetare som tycker det är roligt. Men vi orkar inte riktigt med det just nu. Det märks också i såväl organisationen som hos mig personligen, att jag inte kan ägna all uppmärksamhet åt ABF eftersom jag har det politiska uppdraget som också ska skötas. Det blir ett visst avbräck, det är saker som inte längre hinns med att göras, vi måste avstå från somligt och sänka vår ambitionsnivå. Men det betyder inte att vi sänker kvaliteten, kanske blir det tvärt om eftersom det ges utrymme till större fokus på det vi gör.

Så – vad ska ABF Gotland koncentrera sig på 2017, då? Jo:

Det övergripande målet är en hållbar framtid för ABF Gotland.

De två nationella riktlinjerna är att stärka folkrörelserna och motverka klassamhället.

Strategin vi ska jobba med är dels ett aktivt arbete för att stimulera och stödja våra medlemsorganisationer, samt ett fortsatt bra samarbete med det gotländska kulturlivet.

Kvantitativt mål är att hålla 2016 års nivå på verksamhetens omfattning, och gärna öka lite om möjligt.

Kvaliteten säkrar vi genom att se till att alla medlemsorganisationer har en studieorganisatör eller annan kontaktperson för studier och kultur, att utbilda och fortbilda våra cirkelledare och att genomföra enkäter på en del av våra genomförda cirklar och utbildningar.

Vi erbjuder en hel uppsättning funktionsutbildningar för våra medlemsorganisationer, vi erbjuder ett visst offentligt utbud på öppna torget och vi utvecklar kultursamarbetet tillsammans med befintliga samverkansparter.

Vi kompetensutvecklar oss, såväl inom personalgruppen som styrelse, samt som sagt cirkelledarna.

Vi kommunicerar vårt utbud med hjälp av sociala medier, viss annonsering i dagspress, produktblad samt via hemsida och digitala nyhetsbrev. Vi utvecklar den digitala Kulturbanken genom att fylla på med fler kulturutövare och gör den känd för våra medlemsorganisationer.

Ja, det är väl i svepande drag hur det kommer att se ut hos ABF Gotland i år. Det känns att vi har en viktig uppgift att fylla, inte minst genom att stötta och hjälpa våra medlemsorganisationer att utvecklas!