Det finns beslut. Och så finns det beslut.

Beslut

Jag har i åtskilliga år haft roller som beslutsfattare i olika sammanhang. Som chef och ledare har jag att fatta beslut om högt och lågt, stort och smått. Ekonomi, medarbetare, verksamhet, men också vilket träslag de nya skrivborden ska ha eller vilken maträtt vi ska bjuda årsmötet på. Som politiker fattar jag också en massa beslut men i mer organiserad form, protokollförda vid ett visst tillfälle.

Att fatta beslut

Somliga beslut är enkla att fatta, andra svårare. En del beslut kan jag fatta snabbt utan längre betänketid medan en del beslut behöver processas, såväl i mitt huvud som bland medmänniskor. Stundom kan jag känna mig ohyggligt beslutstrött, och det uppstår ofta i vardagen. Om käre maken och jag går på restaurang till exempel, och han frågar var jag vill sitta. En sån sak orkar jag inte besluta. Eller vad vi ska äta till middag. Att besluta om sånt som inte är så viktigt för en är svårt, och det kanske är mycket av den varan i professionen och därför finns ingen energi kvar till det i privatlivet. Det är min hemsnickrade teori om varför det blir så.

Det svåraste beslutet

Det är inte så väldigt ofta de beslut jag fattar har bäring på mig själv som person och ger effekter på mitt liv. Men härom veckan fattade jag ett riktigt svårt beslut som blev allmänt känt i går. Beslutet föregicks av stor vånda och mina invändningar och dubier kretsade typiskt nog kring att jag försätter andra människor i klistret. Men efter att jag fattat beslutet, kändes det paradoxalt nog som ett av de enklaste jag gjort, i meningen det mest självklara!

Från den 1 oktober lämnar jag mina politiska uppdrag, och kommer inte längre att vara vare sig ordförande i Socialnämnden eller ledamot i Regionstyrelsen längre. Du som följt mig länge har också följt min resa hit (relaterade inlägg finns under fliken Om mig/Min resa mot balans här ovan), och vet att jag under ganska exakt ett års tid arbetat i någon sorts motlut. Kropp och knopp har sagt ifrån, mer och mer bestämt i ett allt strängare tonläge.

Det syns ju inte utanpå

Och nu är jag faktiskt helt slut, helt uttömd på energi, lust och glädje. Det mesta arbetsrelaterade har blivit en kamp, jättehöga trösklar att ta sig över, jättesvåra bollar att fånga. Det enklaste möte har kunnat te sig som näst intill oöverstigligt. Rädslan över att inte ha med mig mina tankar, har ibland förlamat mig, för så har det varit och är. Vissa dagar, vissa stunder är jag inte med, jag befinner mig på en helt annan frekvens än min omgivning. Känner mig som en utomjording som inte förstår ett ord av vad som sägs fast det handlar om sånt jag själv har sysslat med länge. Tankarna flyger runt som popcorn i huvudet och är omöjliga att fånga. Jag kan bara lyssna på en röst åt gången, pratar flera samtidigt hör jag ingenting eller pratar någon för fort hinner jag inte förstå vad som sägs. Så har jag det, vissa dagar. Andra dagar är jag fullt fungerande.

Och så syns det inte utanpå. Hur ska då omgivningen kunna förstå?

Därför har jag försökt vara rätt tydlig med att jag inte är helt OK, inte alltid fit for fight. Men det är så klart lätt att glömma, när det inte syns att jag är sjuk. Eller i obalans. Eller överansträngd. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det här.

Det blev rubriker

Det finns ett allmänintresse i det här, dels är jag ”en av öns ledande politiker” som det sades i en av P4 Gotlands nyhetssändningar i går, dels är min berättelse och orsaken till mitt avhopp uppenbarligen intressant för många att lyssna till.  (Nedan länkar jag till några media, för den som är intresserad.) Intresset tror jag beror på att väldigt många relaterar till det jag beskriver. Många känner likadant. Men varför pratar så få om det? Det är verkligen inget att skämmas för. Det är inte att visa svaghet, det är att visa styrka. Det har jag i alla fall kommit fram till under den här resan, att ju mer jag har berättat om hur jag känner, desto mer styrka och hjälp har jag fått från min omgivning. Berätta din berättelse, och du får intresserade lyssnare!

Nu stundar sommaren med en hel del ledighet, och i höst tar jag mig an förberedelserna för mina sista sammanträden i politiska sammanhang. Då ska jag också ta ställning till hur jag ska gå vidare under hösten, kanske behöver jag ta hjälp för att komma upp och ut i livet igen. Vi får se, helt enkelt.

gotland.se 28/6: ”Maria Björkman lämnar Socialnämnden”

Radio Gotland 28/6: ”Maria Björkman (S): Jag lämnar all politik”

Helagotland.se 28/6: ”Hon lämnar sina politiska uppdrag”

Gotlands Allehanda 29/6: ”Maria Björkman pratar ut om varför hon slutar”

Min torsdag – ett foto i timmen

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen – att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag – torsdag den 1 juni – tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar…

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby – min stad! – är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst…

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd – och av käre maken tillagad – vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis… Men så här blev det i alla fall. ”Tennisbollgrön”, kallar Monica färgen. ”Come summer”, säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

…och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt – att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera… Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen…

Vardag igen

Tillbaka hemma efter en omtumlande helg så tar min vardag vid, nästan som om ingenting hänt. Måndagen ägnade jag åt Regionfullmäktige; jag är inte ledamot men jag brukar ändå vilja hänga där och bevaka Socialnämndens intressen. Som dess ordförande är det bra – för att inte säga nästan nödvändigt – att lyssna till debatten i fullmäktige eftersom frågor berör vårt område. Och jag är dessutom ledamot i Regionstyrelsen, ännu ett viktigt skäl.

Resten av veckan ser synnerligen blandad ut;

Tisdag

Förmiddagen blir kontorstid på ABF då jag räknar med att arbeta en del med hemsidan, och sen har vi personalmöte över lunchen då vi ska diskutera vårt behov av IT- och teknikstöd. På eftermiddagen är jag kallad till Region Gotlands koncernmöte, där ett budgetförslag för 2018 ska presenteras.

Onsdag

Även denna förmiddag blir det kontorstid och ABF-arbete, hemsidan och Kulturbanken, och eftermiddagen bjuder på ett spännande kunskapsseminarium om samverkan mellan förvaltningar inom Region Gotland kring till exempel frågor som rör barn och ungdomar. 

Torsdag

Ännu en förmiddag på ABF (då jag bland annat räknar med att fördjupa mig i uppdatering av vårt videokonferenssystem, samt börja kika på lite broschyrproduktion), efter lunch kliver jag in i politikerrollen för att delta i ett möte om Region Gotlands och Polisens medborgarlöften. Sen tillbaka i ABF-skorna för att delta i studieutskottssammanträde med en av våra medlemsorganisationer, och till kvällen tar jag på mig politikerkappan igen! Då ska jag delta i en ledarskapsutbildning som Socialdemokraterna och ABF anordnar. Där är jag deltagare i egenskap av S-gruppledare.

Fredag

Fredagarna brukar jag hålla som de dagar då jag fångar upp frågor och arbetsuppgifter som inte hunnits med under veckan. Det handlar ofta om att gå till botten i mina olika mejlkorgar, ringa samtal och annat som eftersatts av olika skäl. Då har jag alla kappor och skor på mig, blandar mina roller och uppgifter hej vilt. Den här gången blir det bara förmiddagen, för på eftermiddagen deltar jag (som politiker) i ett möte inför sommaren i Visby som handlar om ”God ordning på stan”.

Helgen 

Vädret ser lovande ut till helgen, så jag tror bestämt det blir ett par dagar på landet!

Hur ser din vardag ut den här veckan? Det är jag lite nyfiken på.

Två dagar av möten och kunskapande

möten och kunskapande

Onsdag och torsdag den här veckan har varit fyllda av diverse, kan en väl lugnt säga. Möten och kunskapande är de ord som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på de två senaste dygnen.

Kunskapade om särskilt boende och välfärdsteknik

Under onsdagen deltog jag i en workshop som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, anordnade med anledning av nya rekommendationer kring ökad kvalitet nattetid i särskilt boende för äldre. Jätteintressant, där jag fick mycket kunskap om hur personalen arbetar idag på våra särskilda boenden och hur de skulle vilja göra det ännu bättre. Också mycket teknikprat – välfärdsteknik är riktigt hett!

möten och  kunskapande
Mycket personal från våra säbo:n (särskilda boenden) tillsammans med andra tjänstepersoner från förvaltningen samt en och annan politiker på SKLs workshop.

När vi var klara för dagen, tog jag en promenad ner på stan. Att få ett par timmar över är en lyx jag knappt vet hur jag ska hantera, men jag kom på att jag kunde passa på att leta efter ett par skor till nästa veckas begravning och köpa ett mobilfodral. Typiskt sådana saker som är svårt att klämma in annars. Sprang genast på ett par passande och billiga skor, och hittade också ett bra fodral. Nöjd till tusen gick jag och satte mig på en uteservering med ett glas vin. Jodå.

ABF-kollegor från Region 2

Sen skiftade jag om till mitt arbetsjag, från politikjaget. Kvällen tillbringade jag tillsammans med ABF-kollegor från Jönköping, Blekinge, Kronoberg och Östra Småland/Öland, över en god bit mat på G:a Masters. De hade konfererat hela dagen, jag borde ha varit där också men det är svårt med kloning… Kollegan Lotta och ordförande Sonia roddade mötet så allt flöt så himla bra utan mig. Trevligt att få ansluta på kvällen!

möten och kunskapande
Tummen upp tyckte Johan, kanske både för maten och för dagen som gått.

 

möten och kunskapande
Dag 2 på regionkommittémötet. Här kluras på stadgar och annat.

I dag fortsatte sedan ABF-konferensen på förmiddagen, och jag kunde vara med. Väldigt bra och konstruktiva samtal. Vi rör oss framåt, kan jag säga. Heja Region 2 Sydöstra Götaland!

ABF Gästrikebygden

Tillbaka på jobbet på eftermiddagen anslöt jag till ett annat ABF-gäng som råkade vara på Gotland samtidigt, från Gästrikebygden! Väldigt roligt att de ville komma till Gotland, och det är alltid givande att möta kollegor från andra avdelningar för att utbyta erfarenheter och stjäla goda idéer av varandra.

möten och kunskapande
Ledningsgruppen på ABF Gästrikebygden. Ett härligt gäng som det var riktigt kul att få prata med ett tag.

Ikväll var det meningen att vi skulle haft ett nytt utbildningspass i Socialdemokraternas och ABFs pågående ledarutbildning, men den fick ställas in med kort varsel p.g.a. att vi skulle bli för få. Så plötsligt blev det en ledig kväll! Ska ägna den åt något trevligt Netflix-tittande, tror jag. Lagom hjärnsemester efter två dagar av intryck och goda samtal.

ABFs årsmöte

ABFs årsmöte

ABF Gotland räknas som en ideell organisation, även om vi har anställd personal och på flera sätt måste agera som ett företag. En rätt märklig kombo som jag har tänkt på många gånger; att vara chef i en sån organisation kräver av dig att du är BÅDE affärstänkande OCH samtidigt minns det ideella uppdraget vi har av våra medlemsorganisationer. De nationella riktlinjerna är ”Motverka klassamhället” och ”Stärka folkrörelserna”, och det ska alltså paras med att hitta intäkter som räcker till för att göra detta. Sug på den!

Årsmöte

I en förening och ideell organisation, hålls årsmöten. ABF Gotland hade sitt årsmöte i går kväll (onsdag), och det blev en jättetrevlig tillställning med flera kreativa och nyfikna frågor. Årsmötesklubban svingades av Saga Carlgren från Vänsterpartiet, en av våra medlemsorganisationer. Det var ett gäng aktiva ombud från våra medlemsorganisationer på plats! Nästa år önskar jag att någon också lämnar in en motion till årsmötet, det vore verkligen roligt. Under mina 17 år på ABF har jag aldrig fått uppleva en motion… Att motionera är ju att lämna ett förslag till förändring och förbättring av något en tycker kunde vara annorlunda. Jag skulle ju kunna tolka frånvaron av motioner som att allt vi gör redan är perfekt, men det vore ju helt förmätet. Nej, det beror på andra saker. Och efter i går borde det inte vara av bristande engagemang, tycker jag. Så – vad är det då?

ABFs årsmöte
Bengt och Nisse underhöll i foajén vid ankomst. Riktigt soft, musik är bra för människorna!

 

ABFs årsmöte
För att orka, behövs mat. En jättegod rotfruktssoppa med bröd, serverades före mötet.

 

Under mötet fick vi också lyssna till Gösta Karlsson från Synskadades förening, som berättade om deras verksamhet på ön. Fick ingen bra bild på det, så det får ni föreställa er!

 

ABFs årsmöte
Styrelseledamöterna är idel öra!

 

ABFs årsmöte
En välförtjänt blombukett som tack till årsmötesordförande Saga! Blommorna överlämnades av ABFs ordförande Sonia Landin.

 

Ny styrelse

Den nya styrelsen i ABF Gotland består av Sonia Landin (ordförande), Jessica Palmgren, Elof Pettersson, Tony Börjesdotter Mauritzon, Jonathan Carlsson, Leif Lunnan, Jan-Erik Eriksson, Inga-Maj Lundström, Gunnar Sillén, Thord Ingesson, Wiola Öst och Ulla Lindberg.

Förutom val av styrelse, revisorer och valberedning, så behandlades också 2016 års verksamhet och ekonomiska resultat. Nu lägger vi det året bakom oss och koncentrerar oss till fullo på 2017!

Som en tjuv om natten, slog han på bandspelaren

Jag kunde väl inte i min vildaste fantasi tro att den utbildnings- och arbetsresa jag gjorde tillsammans med medarbetarna på jobbet i början av månaden skulle röna ett sådant intresse! Tänk om intresset hade varit av positiv karaktär, så mycket mervärde det hade blivit. I stället har de negativa energierna cirkulerat kring den i dag, med ifrågasättanden och misstolkningar.

Relationer och respekt

Låt mig göra klart från början; jag anser mig ha goda relationer till de journalister på ön jag hittills har mött i officiella sammanhang, jag tycker att relationerna mestadels präglas av ömsesidigt förtroende och respekt. Respekt för att vi alla – både framför och bakom mikrofonen/kameran/intervjublocket – är människor som gör sitt allra bästa. Jag har nästan aldrig behövt känna mig misstänkliggjord, och därmed tvingas vara på min vakt. Jag har ibland fått svåra frågor, men de har varit ställda med en ärlig intention att få ett begripligt svar. Vi har inte alltid varit överens, men vi har visat varandra respekt.

Nu har jag en ny erfarenhet av ett möte med en journalist som jag uppfattar hade lite andra intentioner. Jag gick in i denna nya bekantskap via telefon och med min vanliga utgångspunkt att vi båda visar vederbörlig respekt för varandra. Samtalet blev långt och frågorna stundtals lite tjatiga, så det var nog så att jag en och annan gång började känna lite irritation. Han ville inte riktigt höra på vad jag sa, tyckte jag. Frågorna kom om och om igen. Vissa svar verkade han heller inte särskilt intresserad av.

Att sköta sitt jobb på bästa sätt

När det sedan i efterhand visade sig att han hade spelat in samtalet utan att berätta det för mig, blir jag både ledsen och arg. Ledsen för att känslan av respekt som jag gick in i samtalet med tydligen bara var ensidig, och han gick bakom min rygg. Arg för att en helt enkelt inte gör på det sättet, det är inte ett anständigt sätt att behandla en medmänniska även om det är ett intervjuobjekt. Varför gör en person på det sättet? Varför frågade han inte? Jag hade sagt ja. Han kan inte ha trott jag skulle göra det, varför smygbandade han annars?

Jag vet att jag under det långa samtalet någon gång skämtade om att både han och jag försökte sköta våra jobb på bästa sätt. Känns lite larvigt så här i efterhand. Jag trodde verkligen han försökte göra det på bästa sätt. Men bästa sätt kan inte vara att utgå från att intervjuobjektet försöker slingra sig undan. Bästa sätt borde vara att skapa ett förtroende, för att få de mest relevanta och vederhäftiga svaren och för att också ha möjlighet att återkomma. I stället tror jag i efterhand att han ställde frågorna om och om igen för att jag skulle ge lite olika svar som han kunde välja mellan som det passade honom. Han kan inte ha trott att jag ville säga några sanningar. Han ville liksom sätta dit mig, och han befäste denna min teori genom att han i hemlighet spelade in vårt samtal.

Nästa gång är jag ett värdelöst intervjuobjekt

Det är ett lömskt beteende, och bäddar knappast för att jag vill bli intervjuad av honom igen. Tyvärr. Hör han av sig igen i något ärende – oavsett i vilken roll jag är – kommer jag att bli på min vakt. Så till den milda grad, att jag blir helt värdelös att intervjua.

Jag skickade ett sms direkt efter nyheterna i morse, när jag sömnigt hade konstaterat att min telefonröst hördes i radion mitt under inslaget. Jag uttryckte min besvikelse över oärligheten i att inte berätta om inspelningen, men fick ett svar som var lite goddag yxskaft. Han ansåg sig ha varit så öppen det går att vara, och hänvisade till lite andra saker än det min synpunkt rörde sig om. Här är vi inte överens, kan jag säga.

 

Mitt lite yrvakna SMS till Radio Gotlands journalist.
Hans svar, och även mitt tillbaka. Efter det fick jag ett röstmeddelande där han beklagade, och föreslog att jag skulle ringa upp. Jag avböjde.

Jag skulle aldrig ha lagt ut en sån här konversation här på bloggen, om det inte vore för att det är hans eget sätt att arbeta. Jag offentliggör aldrig något utan att fråga den det berör. Utom i det här fallet.

Att sen inslaget hade lite slagsida eftersom det vinklades och uteslöt vissa fakta, det får jag leva med. All journalistik speglar inte den totala verkligheten med samtliga ingredienser, utan det hör till att lämna luckor för lyssnare och läsare att själva fylla i. Men just i det här fallet kändes det jobbigt, eftersom den extra bördan blev just det totala misstänkliggörandet som han visat prov på genom sitt agerande i lönndom. Det bekräftade med all önskvärd tydlighet att han var ute efter något, jag förstår bara inte vad. Och att sedan blanda in min politikerroll i det hela, gjorde det än mer konstigt.

Drabbar på fel sätt

En sak är att jag får stå i skottlinjen ibland, i det här fallet är jag ansvarig chef och det är jag som ska stå till svars för något som kanske väcker undran och nyfikenhet. Men att hela den här ifrågasättande situationen också fördunklar upplevelsen av utbildningsresan för medarbetarna, beklagar jag djupt. Mycket av energin och lusten vi fick med oss hem, lades det i dag en tung, våt, grå filt över. Jag kan hantera det, men det har oförskyllt sköljt över även mina medarbetare. DET är jag riktigt förbaskad över.


Det handlar om arbetssättet, inte innehållet

Jag hade kunnat göra ett blogginlägg om min syn på själva sakinnehållet i inslaget, och med min oredigerade version av det hela. Men jag ids inte. Det här inlägget är inte ett beklagande över själva granskningen i sig, jag vet att saker och ting måste granskas (men gärna lite sakligt då, kanske). Det här heller ingen hämnd, därför att jag tillhör kategorin människor som inte tycker att hämnd har något ljuvt över sig alls. Jag är en fredligt lagd person som tror gott om mina medmänniskor och som söker samförstånd. Jag gillar inte konflikter och misstroenden, tycker vi har alltför kort liv för att ägna oss åt sådant.

Nej, jag skriver det här därför att jag måste. Jag behöver få ur mig vad jag tänker, och jag vill att du som har hört de här inslagen i dag ska förstå hur det gick till. Ur mitt perspektiv.

Ett foto i timmen – min onsdag i bilder

Så var det dags igen – i onsdags försökte jag ta en bild ungefär en gång i timmen för att illustrera min dag. Välkommen att följa med mig en helt vanlig onsdag i mars!

06:00 – det har ”plötsligt” blivit ljust på morgnarna, det är alldeles underbart när rullgardinen dras upp! Jag ligger och drar mig, och får en kopp citronvatten på sängen.

 

07:00 – jag har lååånga morgnar i sängen när tiden så medger. Det här var en sådan morgon, eftersom jag vaknade rätt tidigt. Därför dröjer jag mig länge kvar i sängvärmen, efter en stund har jag åtminstone släpat mig upp i sittande läge, med kaffe och paddläsning.

 

08:00 – det pågår ett husbygge nedanför vårt hus, mot havet. Så gott som varje vardagsmorgon sedan i början på september när de startade, har jag tagit en bild. Kan bli lite kul att kanske sätta ihop till ett bildspel när allt är klart.

 

09:00 – idag var det en speciell förmiddag, eftersom jag var inbjuden till personalmöte på Myndighetsavdelningen och Kvalitetsavdelningen på Socialförvaltningen. En hel timme fick jag tillbringa tillsammans med kompetenta och intresserade medarbetare, och presentera mig själv, berätta om det politiska arbetet i Socialnämnden och få information om deras arbete. Jätteroligt!

 

10:00 – svänger hem med bilen, eftersom käre maken behöver den. Solen flödar och fåglarna kvittrar!

 

11:00 – nu har jag landat på kontoret på ABF, där jag tänker tillbringa resten av dagen.

 

12:00 – äta bör en ju, även om jag ofta kan tycka det är ett nödvändigt ont. Jag tycker det helt enkelt är rätt trist att äta! En rejäl portion av köttfärs- och bacongratäng som Bosse lagat åt mig, stod på menyn.

 

13:00 – dags för massage! Åh, det är alltid en höjdpunkt. Särskilt den här dagen, när jag kände mig extremt trött i axlarna och väldigt sliten överlag. Vi har sån tur, att Ethel från 3libra kommer till oss på jobbet lite då och då och erbjuder massage. Så ofta jag kan hakar jag på. Hur bra får en ha det?

 

14:00 – jag jobbar med att få ihop en verksamhetsplan till ABFs styrelse inför årsmötet. Jag hade planerat att ha den i princip klar till i kväll då vi har VU, men eftersom jag hastigt fick rycka in på ett politikmöte i går då tid var avsatt, fick det stryka på foten. Nu fick VU klara sig utan, och jag får försöka planera om så jag åtminstone har en klar till styrelsemötet nästa vecka.

 

15:00 – eftermiddagsslurken är viktig, och extra god i min pug mug som jag fått av Sara!

 

16:00 – jag tog en paus från sifferarbetet och knatade över parkeringen till Coop Forum och shoppade vårgröna ljus till hemmet.

 

17:00 – VU-möte i timmarna två. Jag glömde fota under mötet, annars hade ni fått se Sonia, Ritva, Stigh och Mats på en bild här. I stället får ni se ett av de ärenden som avhandlades på mötet, och det fotot får representera två klockslag; 17 och 18!

 

19:00 – Efter VU-mötet återgick jag till kontoret för att skriva protokollet och rusta en dagordning och andra handlingar så Synnöve i morgon kan skicka ut kallelse till styrelsemötet. Same procedure as every month.

 

20:00 – tar jag en promenad ner på stan, där käre maken har parkerat bilen. Han är på ett möte med tillbehör som gör att han inte kan köra hem själv, så nu hämtade jag först bilen och sedan honom.

 

21:00 – Bosse tog med sig en kompis hem på lite eftersnack, och även jag blev bjuden på en skvätt onsdagswhisky. Tackar!

 

22:00 – vi kollade på kvällens avsnitt av ”Sveriges Mästerkock” som avslutning på dagen. Följer det programmet med glädje och intresse, i den mån vi kan.

 

23:00 – Ännu en dag är till ända, och en liten smula för sent gör jag mig redo för natten. Jag behöver egentligen lägga mig lite tidigare än så här, för att somna i tid. Mina sömnrytmer är inte helt i balans.

Tack för att du följde med mig under den här dagen!

Palma blev dagens utflyktsmål

Palma

I går blev en pausdag avseende träningen, eftersom det erbjöds en vandringsutflykt på en annan del av ön för dem som ville.

Jag och mina arbetskamrater valde bort det, och tog en dag i Palma i stället. Vi tog bussen dit från Can Pastilla där vi bor, resan tog någon halvtimme. Så typiskt – vi glömde se efter vad hållplatsen hette som vi åkte från, så när vi åkte hem blev det i någon mån en chansning när vi skulle kliva av. Men vi grejade det! En stor seger åtminstone för mig med norra Europas sämsta lokalsinne… Vädret den här veckan är som svensk försommar, ungefär. Det vill säga lite småruggigt ibland i skugga och blåst, men superskönt i solen. En bra försmak!

Palma

Det var en trevlig bekantskap, Mallorcas huvudstad Palma. Vi rörde oss enbart i Gamla stan, så resten av staden kan jag i och för sig inte uttala mig om. Det är en stadsdel som delvis påminner en hel del om Gamla stan i Stockholm faktiskt, med de slingrande shoppinggatorna med lite specialbutiker à la Västerlånggatan.

Lotta och Synnöve på bussen mot Palma.

 

Palma - katedralen
Fikastund nedanför Palmas pampiga katedral. Området kring katedralen är dock invaderat av turistfällor och krimskramsförsäljare, vilket är synd.

 

Palma - toaletter
Toaletterna var en liten upplevelse i sig. Här hade arkitekten nog haft en dålig dag, eftersom dörrarna går inåt, i stort sett ända fram till toalettstolen. Antingen måste en krypa upp intill väggen för att komma in och ut, eller också backa in. Det framkallade åtskilliga fniss hos oss, kan jag säga.
Palma - vy
Fantastiskt många vackra vyer i stan.

 

Palma Placa Major
Det går inte att vara på Mallorca utan att dricka sangria. Här i vit variant, när det var lunchdags på ”Stora torget” (Placa Major).

 

Palma - Gamla stan
Ett av stråken i Gamla stan

 

Palma - Disney
Vi hittade en Disneybutik, och jag kan GARANTERA att om denna Doriskostym hade funnits för vuxna, hade ni fått se antingen mig eller Lotta i den hemma på Gotland!

 

Palma - gatuvy

Mallisrapport

Så kommer här en mallisrapport – en liten bildkavalkad från våra första dagar på Mallorca. Vi är ju här nu, jag och mina medarbetare Lotta och Synnöve, på en kombinerad arbets-, hälso- och utbildningsresa. Det är en gruppresa fylld av föreläsningar och träning. Föreläsningarna behandlar kostens betydelse för din hälsa, samt också information om hormonell balans. Oerhört lärorikt, inte minst det senare. Träningen består i yoga, power walks och jympapass. Det finns också möjlighet att simma i poolen, en chans som Synnöve gärna tar men där jag helst står över. Inte jättevarmt, om jag säger så. Vi har ju också arbetsuppgifter med oss, en rad problemställningar som vi behöver prata om men aldrig hinner med hemma till vardags. Miljön stimulerar verkligen till nya tankar!

Mallorca bjuder på ett väder som liknar svenskt försommarväder. En skön försmak om vad som komma skall. Och jag får gå utan strumpor i flipflops, hurra!

Mallisrapport i bilder

Mallisrapport - välkomstcava
Det första som mötte oss i hotellfoajén när vi kom i lördags, var lite cava. Drycken följer oss genom veckan – vi har en stunds cavamingel varje kväll före middagen för att knyta kontakter, och det går till och med att få ett glas cava på frukostbuffén. Because we´re worth it!

 

Mallisrapport - balkongutsikt
Bor på fjärde våningen, och har härlig utsikt. Vågar jag ta ett steg ut på balkongen och vrida mig åt höger, ser jag havet. Men det är en smal balkong, och jag är höjdrädd…

 

Mallisrapport - Sunprime Waterfront
Hotellet är ett Vinghotell, men säsongen har inte börjat än så vårt sällskap på 74 gäster är ensamma på hotellet. Riktigt lyxigt, vi kan bre ut oss hur vi vill med våra yogamattor, träningspass och måltider. Här vi poolområdet hänger vi en del, det är skönt när solen är framme och i lä för vinden. Men det badas inte särskilt frekvent (utom Synnöve), så det verkar vara fler än jag som anser att det inte är alldeles för kallt.

 

Mallisrapport - Allas veckotidning
När vi kom i lördags fick vi alla några små presenter, bland annat Allas veckotidning. Bakom den till vänster döljer sig Lotta. Tror jag.

 

Mallisrapport - ruggväder
Inte jätteskönt första dagen. Blåsigt och riktigt ruggigt.

 

Mallisrapport - yoga
Varje morgon erbjuds ett skönt yogapass, i en del av hotellets foajé.

 

Mallisrapport - ostbågens dag
Och ja – vi firade faktiskt ostbågens dag i söndags trots allt. Synnöve den spjuvern hade köpt med sig en påse från Arlanda. Min lycka var gjord.

Nu åker vi!

Det bär av nu, för mig och mina fantastiska medarbetare, på kombinerad utbildnings-, jobb- och hälsosresa. I går lämnade vi ön för övernattning på Arlanda. Planet gick tidigt i morse, så vi var tvungna att åka hemifrån redan i går.

Vi hade en trevlig kväll med prat, mat och dryck på Kitchen & Table på Clarion Arlanda. Vi tänkte ta en tidig nattfösare i hotellobbyn, men blev abrupt avbrutna av en evakuering på grund av ett brandlarm på hotellet. Oklart vad som hade hänt, men det var inget farligt för vi fick snart gå tillbaka till det vi höll på med. Så nattfösare blev det!

Idag kommer vi till Mallorca, och möter våren. Det kommer fler rapporter härifrån under veckan, för en hel vecka ska vi vara här!

Lotta är flygrädd, och det kan yttra sig så här efter flygturen… Tur hon har Synnöves trygga axel att luta sig mot!

 

Goda samtal över mat och dryck.

 

Brandkillarna såg så lugna ut, att vi förstod att det inte fanns anledning att bli alltför orolig. Till slut fick vi gå tillbaka in och upp, och ta vår nattfösare!