Alpackor och loppisar

Semesterdagarna tuffar på, det händer något nästan hela tiden. Skillnaden mot vardagen är att det som händer är sånt som annars sällan händer, att jag i stor utsträckning har fria tider och att allt sker i ett magiskt sceneri med sommaren som fond.

Jag får vara i mitt eget paradis på landet, i skogen. Jag får njuta en tystnad som är svår att beskriva. De stora tallstammarna står omkring mig som en armé av beskyddande vänner. Jag brukar faktiskt prata med dom ibland… klappa lite på barken och småprata!

Älskar att vakna här ute. Kika ut bakom rullgardinen och se solen strila mellan stammarna. Gå ut med min kaffekopp och låta mig omslutas av den vänliga skogen. Lika mysigt är det om det regnar – då ligger jag bara kvar under det sköna täcket och sträckläser bok.

Den här veckan är dotter Sara på ön, med sin väninna Anna. Tisdagen spenderade vi tre på vägarna, på loppisjakt. Ett rätt lätt villebråd, på Gotland i juli!

Under vår roadtrip passade vi också på att besöka Själagott i Fardhem, boplatsen för en del av min familj numera. Syster, svåger och mor har alla kommit till Gotland, och bor nu på denna fridfulla plats tillsammans med gutefår, alpackor och höns (och en limousine!) Det är en lisa att vara här också, platsen andas ro! Här bodde förr ett traktens original – Burg-Vicku. Hans vänliga ande lever kvar på flera olika sätt, och det känns att han skulle ha godkänt och gillat det varsamma sätt som nuvarande ägare vårdar hans hem!

(Lite mer om Burg-Vicku i ett äldre blogginlägg, kan du läsa här.)

Och nej – några vidlyftiga loppisfynd blev det inte. Jag spenderade hela 10 kr på ett par örhängen, det var allt!

Får jag presentera alpackan Jonathan. En kan nästan tro han avfyrade ett leende mot kameran! Han och hans kompisar Kasper, Viktor och Jesper var väldigt nyfikna på oss, särskilt som vi kunde erbjuda lite godis.
Fler invånare på Själagott. De är fyra – Britta, Ulla, Kata och Märta, men tyvärr kan jag inte säga vilka det här är, jag har lite svårt att skilja på vem som är vem…
Även den här skönheten bor på Själagott. Jag vet faktiskt inte om hon (?) har något namn, men hennes husse heter i alla fall Joakim!
Det blev en skön fikastund också, innan vi åkte vidare på loppisjakt. Anna, Sara och min mamma Kerstin.

Intensiva och roliga dagar

Söndag kväll, och tillbaka hemma. Jag har haft några riktigt innehållsrika dagar och en jättehärlig helg med massor av kära möten och upplevelser!

I torsdags var den årliga sommarträffen hos landshövdingen, dit Bosse och jag var bjudna. Fint väder, bra miljö, intressanta seminarier, fantastisk mat och jätteroliga möten!

Välkomstdrinkarna väntar i landshövdingens trädgård.

När fredagmorgonen kom tog vi en tidig färja till ”saftlandet” för att fira allra bästa svärsonen som både fyllt 30 och avslutat sina juridikstudier nästan samtidigt. En supertrevlig eftermiddag och kväll i Bagarmossen med släkt, vänner och mycket kärlek och generositet.

Vår present till festföremålet – vi bjuder med honom och Sara ett par veckor till Thailand över jul och nyår.
Bjöds mycket gott, bl a en vegetarisk gryta med sting som festföremålet själv lagat.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att dessa två kvällar surrade till det ordentligt för mig eftersom jag har svårt att klara stimmiga miljöer. Men ingen av kvällarna blev sen, så det funkade bra ändå.

Resten av helgen fylldes av andra upplevelser, när vi nu ändå var i Stockholm. Sara, Bosse och jag besökte Kaknästornet, där har jag faktiskt aldrig varit förut. 

Vi passade på att äta en god lunchbuffé på våning 28 i Kaknästornet.

Därefter följde vi ett infall, och körde ut på Djurgården för att besöka Gröna Lund. Vi passade på att promenera en sväng ut på Beckholmen samtidigt.

Beckholmen – en landsortsidyll!
Fantastiska miljöer på Djurgården, mellan Beckholmen och Gröna Lund.

Om jag säger så här – vi var inte ensamma om idén att besöka Gröna Lund denna soliga sommarlördag… Vansinnigt mycket folk, så vi ledsnade rätt snart. Men det var superskönt väder!

Vi hade några timmar på oss även idag att hitta på något, innan vi tog båten tillbaka hem till ön. Då föreslog jag ett besök på Hallwyllska muséet, ett ställe som länge lockat mig men som inte blivit av att besöka. Så otroligt fascinerande och intressant, detta hus som från allra första början byggdes upp och skapades i syfte att bli just ett museum för eftervärlden, en tidskapsel och ett monument över ägarinnan Wilhelmina von Hallwyll. Hon var för övrigt mor till Ellen Roosval, som bland mycket annat lät bygga Muramaris här på Gotland. Historia är kul!


Fantastiska miljöer och detaljer i detta hus – påkostat men ändå inte svulstigt.
Ellen Roosval von Hallwyll – skaparen av Muramaris

Jag skulle kunna dela med mig av mycket mer, tog massor av bilder. Men nåt ska du ju ha kvar när du besöker Hallwyllska, också!

Hur som helst – efter dessa innehållsrika dagar är det skönt att vara hemma igen. I morgon väntar lugnet på landet!

Mjukstart på semestern

Ett par dagar in på semestern, kan jag konstatera att den är välbehövlig. Inte för att det kom som någon överraskning, däremot kanske min reaktion på ledigheten blev lite överrumplande. Hela måndagen försvann som i ett töcken, jag var så trött att jag liksom aldrig vaknade. Orkade knappt hålla mig upprätt, låg mest – i hängmattan, i en stol, på soffan – och slumrade och sov. Dag två blev något bättre, med en smula högre energinivå. Men mycket vila ändå, det jag orkar göra är läsa, spela larviga spel på mobil och padda (har jag väl ALDRIG sysslat med!), virka och slumra. Och vad jag drömmer på nätterna! Mycket att bearbeta, uppenbarligen.

Jag låter det vara så, och det gör även min älskade, tålmodige make som accepterar och servar. Tur att han inte har skyhöga förväntningar på vår gemensamma ledighet, utan låter mig läka och hela i min egen takt. Så tacksam för det, och för den han är. 

Min tacksamhet omfattar också att ha vår stuga i skogen att bo i så här års. En nåd att stilla bedja om, platsen erbjuder precis den frid jag behöver. Skogen med sina djur, ljud och dofter omfamnar mig och låter mig vila. Den är helt kravlös.

De krav jag brukar ställa på mig själv finns inte heller. Jag orkar helt enkelt inte. Hjärnan klarar inte av särskilt mycket, jag tycks ha släppt allt. Hittar inte ens tillbaka till bilen på parkeringen efter att ha handlat (eller hittar inte ens rätt parkering, är den verkliga beskrivningen. Lyckades irra bort mig i Hemse härom dagen, liksom). Därför tar jag nu dagarna som de kommer, och är så väldigt tacksam att jag får göra det. 

Förhoppningsvis och troligen kommer också dagar av annan karaktär under semestern, det är jag rätt övertygad om. Har en del roligt att se fram emot dessutom!

Min morgonkaffeutsikt.

Den femte och sista gardinen till stugan, i vardande.

Vilodag

Almedalsveckan är slut, och jag med den. Tror det är sista gången som jag kör in i semestern i 180 knyck, faktiskt. Nästa år ska jag försöka komma ihåg att jag ska arbeta på kontoret några dagar efter Almedalsveckan, för att hinna göra undan det där som kommit in under veckan, hinna andas och hinna njuta av den stundande semestern. Så får det bli!

Det är förstås också kombon med att jag är sliten redan på förhand, och att jag också är trött i efterdyningarna av mitt beslut härförleden (som du kan läsa om här, om du missat det) som gör att det blir extra påtagligt. 

Helt otroligt så många reaktioner jag fått på mitt beslut under den här veckan! Mer och mindre bekanta människor från alla håll och kanter har klivit fram till mig och gratulerat till ett bra beslut. Jag är överväldigad, och väldigt tacksam. Alla ni som gjort det stärker mig i mitt beslut och i min övertygelse att jag gör rätt som tänker på mig själv och mitt liv i det här läget.


Nu checkar jag ut från plikter, måsten och borden för några veckor. Nu stundar tid för vila, bokläsning, hemsidespyssel, virkning, korsordslösning, samtal med käre maken, ett och annat glas vin, grillning… Jag ska försöka ta dagarna som de kommer och leva långsamt. Göra en sak i taget, ligga i hängmattan eller på solsängen och glo rätt upp i himlen. Jag har mycket kul på agendan också; kära besök, konsert, sommarträff, saftlandsresa… och kanske ett och annat som jag inte vet om än. 

Här kommer jag i alla händelser att hänga, bloggen och dig som läsare vill jag inte lämna även om det är viloperiod i övrigt. Bloggen och du är som haml trogna vänner som jag behöver och vill vårda. Så vi hörs!

Hur ser din sommar ut?

Almedalsbubbla

Lever i Almedalsbubblan den här veckan, och har knappt tid att titta ut från den. ABF har en välbesökt och bra placerad monterplats, där vi har samtal, seminarier och upplever goda möten. Det är intensiva dagar, och inget är skönare än att komma hem till landet på kvällen. Att sätta sig på altanen i tallskogen och tystnaden är som balsam.








Blöt lördag

blöt lördag

Här på Ön har det regnat ordentligt i dag, hela eftermiddagen har det skvalat. Det hade varit finfint, vi behöver allt vatten vi kan få, om det inte vore för att vi behövde köra ner alla grejor till vår monter inför Almedalsveckan som börjar i morgon, och där ABF är en aktiv aktör. Tack vare att vi var många – Lotta och jag tog våra makar till hjälp och från ABF-förbundet kom tre av medarbetarna i dag – så gick själva lastandet och lossandet rätt bra. Men väl på plats vid montern, visade det sig att den inte var byggd enligt den offert som gäller, så det material som beställts till passade bara delvis. Golvet lutande inåt, så det var en liten sjö inne i montern också.

Det är sånt där som går att hantera, och det enda som gäller är att gilla läget. Men det är ju inget att sticka under stol med att det hade varit enklare och känts lättare om solen skinit eller om det åtminstone hade varit uppehåll.

blöt lördag

Vi var så många och alla fick inte riktigt plats under tak tillsammans med allt material, så jag och Bosse åkte därifrån med släpkärran när allt var lastat och klart. Vi åkte och handlade, och sen ut till landet för att tända en brasa och slå upp en god drink. Lägenheten lämnade vi nystädad och fin på förmiddagen, till de gäster som ska hyra den under Almedalsveckan. Så nu har vi flyttat ut hit på riktigt för några veckor.

 

Det finns beslut. Och så finns det beslut.

Beslut

Jag har i åtskilliga år haft roller som beslutsfattare i olika sammanhang. Som chef och ledare har jag att fatta beslut om högt och lågt, stort och smått. Ekonomi, medarbetare, verksamhet, men också vilket träslag de nya skrivborden ska ha eller vilken maträtt vi ska bjuda årsmötet på. Som politiker fattar jag också en massa beslut men i mer organiserad form, protokollförda vid ett visst tillfälle.

Att fatta beslut

Somliga beslut är enkla att fatta, andra svårare. En del beslut kan jag fatta snabbt utan längre betänketid medan en del beslut behöver processas, såväl i mitt huvud som bland medmänniskor. Stundom kan jag känna mig ohyggligt beslutstrött, och det uppstår ofta i vardagen. Om käre maken och jag går på restaurang till exempel, och han frågar var jag vill sitta. En sån sak orkar jag inte besluta. Eller vad vi ska äta till middag. Att besluta om sånt som inte är så viktigt för en är svårt, och det kanske är mycket av den varan i professionen och därför finns ingen energi kvar till det i privatlivet. Det är min hemsnickrade teori om varför det blir så.

Det svåraste beslutet

Det är inte så väldigt ofta de beslut jag fattar har bäring på mig själv som person och ger effekter på mitt liv. Men härom veckan fattade jag ett riktigt svårt beslut som blev allmänt känt i går. Beslutet föregicks av stor vånda och mina invändningar och dubier kretsade typiskt nog kring att jag försätter andra människor i klistret. Men efter att jag fattat beslutet, kändes det paradoxalt nog som ett av de enklaste jag gjort, i meningen det mest självklara!

Från den 1 oktober lämnar jag mina politiska uppdrag, och kommer inte längre att vara vare sig ordförande i Socialnämnden eller ledamot i Regionstyrelsen längre. Du som följt mig länge har också följt min resa hit (relaterade inlägg finns under fliken Om mig/Min resa mot balans här ovan), och vet att jag under ganska exakt ett års tid arbetat i någon sorts motlut. Kropp och knopp har sagt ifrån, mer och mer bestämt i ett allt strängare tonläge.

Det syns ju inte utanpå

Och nu är jag faktiskt helt slut, helt uttömd på energi, lust och glädje. Det mesta arbetsrelaterade har blivit en kamp, jättehöga trösklar att ta sig över, jättesvåra bollar att fånga. Det enklaste möte har kunnat te sig som näst intill oöverstigligt. Rädslan över att inte ha med mig mina tankar, har ibland förlamat mig, för så har det varit och är. Vissa dagar, vissa stunder är jag inte med, jag befinner mig på en helt annan frekvens än min omgivning. Känner mig som en utomjording som inte förstår ett ord av vad som sägs fast det handlar om sånt jag själv har sysslat med länge. Tankarna flyger runt som popcorn i huvudet och är omöjliga att fånga. Jag kan bara lyssna på en röst åt gången, pratar flera samtidigt hör jag ingenting eller pratar någon för fort hinner jag inte förstå vad som sägs. Så har jag det, vissa dagar. Andra dagar är jag fullt fungerande.

Och så syns det inte utanpå. Hur ska då omgivningen kunna förstå?

Därför har jag försökt vara rätt tydlig med att jag inte är helt OK, inte alltid fit for fight. Men det är så klart lätt att glömma, när det inte syns att jag är sjuk. Eller i obalans. Eller överansträngd. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det här.

Det blev rubriker

Det finns ett allmänintresse i det här, dels är jag ”en av öns ledande politiker” som det sades i en av P4 Gotlands nyhetssändningar i går, dels är min berättelse och orsaken till mitt avhopp uppenbarligen intressant för många att lyssna till.  (Nedan länkar jag till några media, för den som är intresserad.) Intresset tror jag beror på att väldigt många relaterar till det jag beskriver. Många känner likadant. Men varför pratar så få om det? Det är verkligen inget att skämmas för. Det är inte att visa svaghet, det är att visa styrka. Det har jag i alla fall kommit fram till under den här resan, att ju mer jag har berättat om hur jag känner, desto mer styrka och hjälp har jag fått från min omgivning. Berätta din berättelse, och du får intresserade lyssnare!

Nu stundar sommaren med en hel del ledighet, och i höst tar jag mig an förberedelserna för mina sista sammanträden i politiska sammanhang. Då ska jag också ta ställning till hur jag ska gå vidare under hösten, kanske behöver jag ta hjälp för att komma upp och ut i livet igen. Vi får se, helt enkelt.

gotland.se 28/6: ”Maria Björkman lämnar Socialnämnden”

Radio Gotland 28/6: ”Maria Björkman (S): Jag lämnar all politik”

Helagotland.se 28/6: ”Hon lämnar sina politiska uppdrag”

Gotlands Allehanda 29/6: ”Maria Björkman pratar ut om varför hon slutar”

Det skrevs även dagen efter det här inlägget:
Eva Bofrides ledare i Gotlands Tidningar/Gotlänningen 30/6: ”Politiken drog kortaste strået”

Stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

Midsommarhelgen börjar lida mot sitt slut, och för mig har den varit av den varierande sorten med mycket utrymme för stillhet och eftertanke. Själva midsommaraftonen var fantastisk, med en promenad i den vackraste av miljöer och lugn samvaro med käre maken. God mat och dryck, middagsvila i hängmattan, samtal. Inte mycket mer att begära.

Midsommardagen erbjöd lite ruggigare väder, men regndropparna är i och för sig alltid välkomna. Ett fikabesök av vänner innan vi for hem till lägenheten och fixade lite.

I dag är det söndag (annandag midsommar, som någon döpte det till) och jag är ensam hemma eftersom käre maken åkt över till saftlandet för att hjälpa till med en flytt. Dagen ska jag ägna åt mig själv, lite plock här hemma, handling och tvättstuga. Även det en dag av stillhet, även om jag har sysslor så gör jag dom i sällskap med endast mina egna tankar.

Helgen har givit mig mycket tid för tankar. Något jag behöver och hämtar små kraftkorn ur. Nu försöker jag ladda för de två sista arbetsveckorna före semestern, för då ska jag vila från allt. Jag håller på att bli bra på det, att vila. Kanske blir jag lika bra på det så småningom, som jag hittills varit på att prestera. Den som lever får se!

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

Västervik-Visby

Det är fredag kväll höll jag på att skriva, men det är ju bara torsdag även om helgen börjar i morgon. Vi sitter på landet och summerar dagen, som varit innehållsrik.

När klockan var 12:30 hade vi hunnit åka till Västervik en sväng och tillbaka. Till och med att vi stannade en stund och minglade medan käre maken höll ett kort tal under en ceremoni.

Det var Destination Gotland som premiäråkte sin nya rutt mellan Västervik och Visby, och som vi var inbjudna till. Jättetrevligt!

Resan tar bara 2,5 timme, vilket är perfekt. Skärgården vid Västerviks inlopp är jättefin, just skärgård är något jag och Bosse kan sakna sedan vi flyttade till Gotland. Sen är det väl inte världens roligaste hamn, men vem har sagt att en hamn ska vara rolig?

På returresan hem fick vi göra besök på bryggan och träffa intendenten och kaptenen bland andra. Väldigt intressant!

Turlistan är så fiffigt uttänkt, att Västerviksborna har möjlighet att åka över till Visby över dagen utan att ens behöva gå upp i svinottan. Vid lunchtid är en i Visby, och sen går båten tillbaka kl 21:00. Fatta så smart under till exempel Almedalsveckan – du kan bo i Västervik om det kniper med sovplatser i Visby!

När vi kom tillbaka till Ön åkte vi hem och duschade, handlade och så vidare ut till landet. Skööönt!

En del intresserade Västerviksbor stod på kajen när vi anlöpte.

Västerviks kommunstyrelseordförande Tomas Kronståhl och Destination Gotlands VD Christer Bruzelius klipper högtidligen bandet!

Internationella Yogadagen

Internationella yogadagen

För några år sedan instiftades Internationella Yogadagen, att firas den 21 juni.

Internationella Yogadagen 21 juni

Det var 2014 som Indiens premiärminister föreslog FNs generalförsamling att utse den 21 juni till just Internationella Yogadagen, för att uppmärksamma yogans kraft och betydelse för människans välmående. Yogan är ju en världsrörelse med många förgreningar, men med sin bas i Indien.

Egentligen kan ju alla 365 dagar vara just yogadagar, men det är fint att FN valt att lyfta fram yogan med en egen dag.

Här lite tips om var du kan fira i dag!