Nu testar jag att äta utifrån min blodgrupp

Blodgrupp

Jag har i hela mitt vuxna liv haft en mage som krånglat till och från. Den har varit uppsvälld och bråkig då och då, det har funnits dagar då jag haft så ont att jag knappt kunnat gå rak och det enda som hjälpt har varit att lägga sig ner. Det här lärde jag mig leva med, det blev ett normaltillstånd. Tidigare i mitt liv har jag inte varit så lyhörd för kroppen och inte heller särskilt analyserande. Det är först de senaste åren som jag på allvar har kopplat ihop att det jag varje dag stoppar i munnen och sväljer ner, påverkar hur jag mår.

När LCHF (low carb high fat) kom för några år sedan, blev jag nyfiken. Jag började nosa på det, och märkte rätt snabbt att min mage började lugna ner sig. Den plattade till sig och slutade vara som en ballong, Så småningom kom jag också på att de där dagarna med plågsamt magont, nästan försvann. Fantastiskt! Älskar ägg och bacon, kan längta efter en fin köttbit med gott kryddsmör till, etc. Att minimera kolhydrater och äta rejält med fett i stället passade uppenbarligen mig perfekt. Tyckte jag.

Att äta efter sin blodgrupp

Härom veckan hade jag förmånen att lära mig en hel massa om vad som händer med oss människor när vi inte är purunga längre. När hormonerna börjar stöka omkring, och göra saker med oss. Dessutom fick jag fler idéer när det gäller kosten. Under en lärorik hälsoresa fick vi föreläsningar av Mia Lundin och Ulrika Davidsson där de båda delade med sig av forskning och erfarenheter, med massor av pusselbitar (minst 1000!).

Jag har börjat lägga pusslet, skapa en bild av alla bitar jag fått. Jag provar mig fram. Några saker har framträtt klart, andra trevar jag mig runt med för att testa.

Blodgrupp
Det finns fyra blodgrupper, som kompletteras med en Rh-faktor (+ eller -). Rh-faktorn sägs inte ha någon betydelse i fallet med kostval, utan enbart vilken blodgrupp du tillhör.

En av de saker jag har fått att fundera på ordentligt, är teorin om att äta utifrån sin egen blodgrupp. Jag vet att det för flera år sedan gavs ut en bok i ämnet, av två författare med massor av års forskning, och jag avfärdade det då som ännu en ”diet” som någon ska tjäna pengar på. Det gjorde jag utan att alls ta reda på bakgrunden. Men efter att ha lyssnat och läst, så inser jag att teorin nog inte är så himla tokig trots allt. Fundera bara på det här:

Blodgruppen avgör förmågan att producera matsmältningsenzymer och saltsyra till magen. Den avgör också på vilket sätt kroppen bryter ner födan och tar upp näring. Vissa blodgrupper har t.ex. färre matsmältningsenzymer och mindre saltsyra, och tar därmed upp födan på ett helt annat sätt än andra med mer av dessa. Det innebär att det finns födoämnen som passar dem med t.ex. mindre saltsyra bättre, där kroppen klarar av att ta upp näringen och föra ut den i blodet på ett mer effektivt och hälsosamt sätt. Äter du födoämnen som din mage och matsmältningssystem har svårt att bearbeta, säger det sig själv att kroppen protesterar.

Så här beskrivs det bl.a. av kostrådgivare Ulrika Davidsson:

”Det som skiljer de olika blodgrupperna åt är de röda blodkropparna. De har olika markörer (antigener) på ytan därför kan man inte lämna blod till vem som helst. Kroppen är “allergisk” mot vissa antigener och en del livsmedel innehåller ämnen som liknar någon av blodgruppens antigener. Kroppen reagerar när den träffar på dessa livsmedel och beroende på vilken blodgrupp man tillhör tål man olika sorters livsmedel olika bra.”

 

 

Nya insikter och experimentlusta

När jag då läser vad jag – med blodgrupp AB – helst bör stoppa i mig för att må bäst, och vad jag bör försöka undvika, kan jag inte annat än skratta. Med min LCHF-inspirerade kosthållning de senaste åren, är det sannerligen inte så konstigt att jag har gått upp i vikt, och kanske rent av att kosten bidragit till att jag inte mår på topp. Tänk om det är så, att jag hade sluppit en del av mina besvär och utmattning, om jag bara tankat med rätt bränsle! Svårt att låta bli att tänka så, faktiskt. Du skulle aldrig komma på tanken att fylla din bensindrivna bil med diesel.

Min blodgrupp mår bäst av vegetarisk mat. Jag med mina goda fredagsbiffar med kryddsmör! Jag ska också äta mycket fisk. Jag har aldrig varit någon stor fiskfantast, snarare undvikit fisk. En av de saker jag däremot BÖR undvika är kokosolja, detta universalmedel som jag använt till allt!

Jag skulle kunna räkna upp massor av exempel, där det pekar på att jag nog gjort lite tvärt om vad min kropp och mina blodkroppar tycker är helt ok. Om en nu vill ge den här teorin en chans.

Nu testar jag

Och vet du vad – jag är beredd att göra det. Jag har redan börjat efter bästa förmåga, att lägga om kosten. Sakta men säkert lär jag mig vilka födoämnen som är välgörande, vilka som är neutrala och vilka jag bör undvika. Käre maken – som är den som står för maten i vårt hushåll – hjälper mig, tack och lov. Det kommer att ta tid att lära sig att byta ut vissa ingredienser mot andra, och jag kommer alltid att göra undantag om jag inte mår uppenbart dåligt av det. Det handlar om att välja rätt i vardagen, det där du gör varje dag. Då blir det hållbart för både dig och din kropp.

Min kropp klarar inte att ta hand om gluten, det står klart. Så steg ett är: gluten och socker bort efter bästa förmåga. Steg två är att välja födoämnen efter min blodgrupp.

Jag återkommer med rapport om hur det påverkar mig, om några veckor!

Två steg framåt, ett steg bakåt

Två steg framåt ett steg bakåt

Det här är inget beklagande, det är en betraktelse. Att reflektera, betrakta och formulera är ett sätt för mig att komma framåt i mitt tillfrisknande och nå balans. Och eftersom jag vet att det finns många läsare av min blogg som gärna läser om hur det går för mig, så väljer jag att publicera mina tankar här. Det är det som är så fiffigt med att vara sin egen redaktör och ansvariga utgivare, att jag publicerar vad jag vill!


Det är lördag, och jag är hemma. Jag skulle inte ha varit det enligt min kalender, i den står ”Årsmöte Socialdemokraterna”. Det skrev jag in när jag fick veta datumet, helt oreflekterat. Utan att fundera över om jag behöver, bör, måste eller vill. Vid det tillfället jag fick veta datumet, återföll jag helt enkelt i ett gammalt beteendemönster.

Det spelar ingen roll att det kanske bara skrevs in för att jag skulle ha koll på att det är idag. För i och med att det står där, har jag ett åtagande. Det fyller mitt sinne.

Kalendern och jag – en kan ju undra vem som äger vem.

Jag behövde en knuff

Ända till i onsdags, var jag helt inställd på att delta (det står ju i kalendern!). Men då, under min morgonlässtund, läste jag Karins blogginlägg där hon bland annat skrev att hon ställt in en efterlängtad helgkurs, helt enkelt för att hon ansåg att hon bättre behövde vila. Tänk att jag är så jäkla korttänkt ibland, att jag måste läsa sånt för att komma på att jag kan göra samma sak själv! Stundtals är det dåligt bevänt med nytänkandet hos mig, den saken är klar. Förmågan att ta hand om mig själv och tänka i nya banor för att klara det, avtar i takt med att jag mår sämre. När jag behöver det som mest, är det borta!

Men Karins inlägg gav mig den välbehövliga knuffen och aha-upplevelsen – jag behöver inte åka på mötet! Jag har inget åtagande, ingen roll. Ingen förväntar sig att jag ska vara där. Jag kommer inte att fattas. Jag kan avstå! Insikten är väl inte i nobelprisklass precis, men för mig blev den betydelsefull.

Balans

Det syns inte utanpå när det är kaos inuti

För jag har lite av bakslag i min strävan efter balans just nu, den senaste veckan har berättat det för mig. Jag känner det i huvud och kropp, en del av dagarna har varit en kamp. Det mesta har fungerat, för jag skärper till mig allt jag kan när det krävs. Jag kan tänka mig att det kanske inte alls märks för vissa, att jag inte riktigt är på banan. Det syns nog inte utanpå när det är kaos inuti. När det är som sirap i huvudet, och det känns som om jag inte kan tänka en enda strukturerad tanke. När jag på fullt allvar är TOM i huvudet, jag liksom vet absolut ingenting. När jag har det så, är det extra tufft att vara i offentligheten och förväntas säga en massa kloka saker. På något konstigt sätt klarar jag av det hyggligt ändå, men det dränerar mig fullständigt på energi. Batteriet laddas ur totalt, det inte bara lyser rött utan det slocknar.

Det händer – även under en sån här nedåtperiod – att jag har stunder av flow, klarhet, balans och kreativitet. Det är härligt! Men sådana stunder följs av samma tomhet och energilöshet jag beskrev ovan. Jag är helt slut efteråt!

Jag vet och accepterar att två steg fram ofta följs av ett steg bakåt. Det är ok, det får vara så. Allt hänger ju ihop, det har jag lärt mig. Det är svårt att veta vad som är höna och vad som är ägg; är det si och så med sömnen för att jag inte är på topp, eller är jag inte på topp för att det är si och så med sömnen? Who knows.

Hjärnan lever sitt eget liv

Men att vakna tvärt en lördagmorgon klockan 04:20 och hjärnan sätter igång att fundera på vad den där boken av Åsne Seierstad egentligen hette… det var en bokhandlare som var nånstans ifrån…. Banjul? Nej…. Bagdad? Nej…. Kabul, var det! Ja!! Hurra, jag kom på det!!! Men hette den inte något mer…. Allvarligt talat, använder en sin hjärna till sånt när en borde sova, är det inte riktigt friskt. Jag har inte ens en relation till den boken, vad är det för fel på mig!?

När jag sen somnade så småningom med nöjd vetskap om att det var Kabul boken handlade om, så drömde jag vilt. Bland annat satt jag med en massa folk på en strand nedanför en herrgård någonstans i Sverige en mörk kväll och diskuterade nöjd kund-index…

Ja, du hör ju.

Så – jag är glad över att jag kom på att jag kunde vara hemma idag, och vila. Verkar som om jag behöver det. Jag ska gå ut och få lite dagsljus och njuta av skogsdoft. Så ska jag yoga lite, och se på ett TV-program som omtänksamma Sara tipsat mig om. Kanske tar jag mig en liten tupplur, om andan faller på. Och senare i eftermiddag ska Bosse och jag åka till ishallen och se när Visby Roma spöar Huddinge i kvalserien till allsvenskan. Det är äkta avkoppling för mig!

Socialnämnden har en god stämning

Socialnämnden

Så har vi lagt ännu ett möte i Socialnämnden bakom oss, och jag vill gärna lämna lite spår från det här.

Ett möte i Socialnämnden kan vara roligt

Tror jag har sagt det förut, men vi har rätt roligt på våra möten faktiskt. Ja, en FÅR ha roligt fast det är formella, politiska möten. Att lätta upp omständigheterna ikring allvarliga och ibland svåra frågor, gör att diskussionerna blir mer lättsamma och besluten också blir lättare att fatta. Vi är ju människor alla vi som sitter där runt bordet, människor med allt vad det innebär. Vi behöver prata, interagera och skratta. Till och med när vi pratar något så allvarligt som politik!

Våra frågor engagerar

Det är oftast 25-30 ärenden på våra dagordningar, många informationsärenden och några formaliaärenden. Sen finns det ofta en handfull ärenden som genererar mer diskussion än andra, och som också är mer intressanta för allmänheten än andra. Dessa ärenden den här gången var budget 2018 och beslutet om vilka som skulle få driva det nya särskilda boendet i Visby. Båda besluten tycks väcka känslor, ett kvitto på att det vi gör engagerar. Skulle kunna breda ut mig här kring båda dessa beslut, men väljer att inte göra det nu. Kanske sen, vi får se. Nöjer mig med att lägga med klippet som Socialförvaltningens kommunikatör envisas med att göra efter varje möte. Är inte helt bekväm med det, men har förstått att det är värdefullt för många. Är du intresserad av vad mer som avhandlades vid mötet, står det lite mer på Region Gotlands hemsida som du kan läsa här.

Ha en skön dag i vårsolen!

Vårdagjämningen eller Ostara

Ostara

Hon är här nu, våren! I dag är det vårdagjämningen eller Ostara som det också kallas, bland annat inom den hedniska och naturinriktade traditionen Wicca. (Flera av våra svenska traditionella högtider har sitt ursprung i Wicca, fast vi kanske tror annorlunda. Är du nyfiken på det kan du läsa mer bland annat här.)

Jag vet inget så löftesrikt som tröskeln mot vår. Flera månader av ljus och luft väntar oss. Jag känner för att fira!

Ostara

 

Nu kommer vi snart att börja åka ut till landet och rusta stugan inför sommaren. Talgoxarna är redan i gång och filar entonigt, och alla möjliga andra fåglar är på högljudd friarstråt. Blicken rör sig ofrivilligt ner på marken under promenaderna, letandes efter blåsippor bland fjolårslöven. Gatorna dammar av gammalt grus, det letar sig in i både ögon och mun men det gör inget. Solen börjar värma, och luften blir allt mer ljummen. Vår dörr ut mot den inglasade balkongen kommer inom kort att stå på vid gavel dygnet runt, och bjuda oss att tillbringa kvällarna i vårt extrarum med utsikt mot havet.

Allt är nästan perfekt, så här när mars börjar närma sig slutet.

Hur gör du? Firar du vårdagjämningen?

Länkkärlek

Länkkärlek

Idag vill jag sprida lite länkkärlek genom att tipsa om några läsvärda blogginlägg. Tänker att du kanske har lite extra tid att läsa eftersom det är söndag.

Jag har ett gäng bloggar jag försöker följa mer eller mindre regelbundet, men jag måste erkänna att ibland är det svårt att hinna med. Har ju poddar jag vill lyssna på också, det finns så mycket INTRESSANT att en kan bli galen av att tiden inte räcker. Inte nog med att dygnet har bara 24 timmar, jag behöver sova bort nästan en tredjedel av dessa om jag ska fungera klokt. Visst är det konstigt; tre saker i livet – sova, arbeta, politika – stjäl största delen av min tid och uppmärksamhet, medan bloggar, poddar, läsning, att blogga själv, skriva, släktforska, yoga, meditera, skapa med mera annat jag tycker är kul, snällt får trängas på en pytteliten tidsyta som råkar bli över! Mycket märkligt.

Nåväl – senaste veckan har jag dock läst några blogginlägg som jag väldigt gärna vill tipsa om;

Hildas – Om att vara nöjd med mindre

Sofia med bloggen Hildas har gjort en mycket bra betraktelse över denna vår jakt på prylar. Sofia lever själv efter enkelhetsprincipen och har de senaste åren skalat ner sitt ägande och därmed frigjort tid. Hon är jättespännande att följa, jag inspireras verkligen av hennes blogg! Läs Om att vara nöjd med mindre.

Gott för själen – Utmanar mig själv att bli ett annat jag

Mitt eget mantra ”är på väg att bli en så mycket bättre version av mig själv” går verkligen armkrok med Lenas rubrik på det här inlägget. Lena är – precis som jag – en kvinna i sina bästa år som – precis som jag – har kraschat lite utmed vägen och håller som bäst på – precis som jag – att kravla sig upp. När jag läste det här inlägget log jag brett för mig själv, för det var så väldigt lika mina inlägg om min egen resa. Sen visade det sig att Lena hade garvat högt för sig själv när hon läste mina, av samma skäl. Systrar i någon mening, och igenkänning är alltid ett vinnande koncept. Läs Utmanar mig själv att bli ett annat jag.

Teknifik – den ultimata Instagramguiden

Utan att värdera ner några andra bloggar – det finns så himla många bra – så måste jag ändå få säga att Elins blogg Teknifik hör till mina favoriter. Här har vi en person som vet vad hon skriver om, som är nyfiken och kunnig och väldigt generös med sina rön och kunskaper. Hon är dessutom så pedagogisk att till och med jag känner mig smart när jag läser hennes tips. Det finns många guldkorn på hennes blogg, men det senaste i raden jag har fastnat för är hennes Instagramguide från härom dagen. Det du inte vet om Instagram får du veta här. Tack Elin! Läs Instagram; alla dolda funktioner och hacks du borde känna till.

Hoppas du kanske kan hitta någon ny favoritblogg att följa (bara det inte betyder att du sluta läsa min, förstås…)!

Ett foto i timmen – min onsdag i bilder

Så var det dags igen – i onsdags försökte jag ta en bild ungefär en gång i timmen för att illustrera min dag. Välkommen att följa med mig en helt vanlig onsdag i mars!

06:00 – det har ”plötsligt” blivit ljust på morgnarna, det är alldeles underbart när rullgardinen dras upp! Jag ligger och drar mig, och får en kopp citronvatten på sängen.

 

07:00 – jag har lååånga morgnar i sängen när tiden så medger. Det här var en sådan morgon, eftersom jag vaknade rätt tidigt. Därför dröjer jag mig länge kvar i sängvärmen, efter en stund har jag åtminstone släpat mig upp i sittande läge, med kaffe och paddläsning.

 

08:00 – det pågår ett husbygge nedanför vårt hus, mot havet. Så gott som varje vardagsmorgon sedan i början på september när de startade, har jag tagit en bild. Kan bli lite kul att kanske sätta ihop till ett bildspel när allt är klart.

 

09:00 – idag var det en speciell förmiddag, eftersom jag var inbjuden till personalmöte på Myndighetsavdelningen och Kvalitetsavdelningen på Socialförvaltningen. En hel timme fick jag tillbringa tillsammans med kompetenta och intresserade medarbetare, och presentera mig själv, berätta om det politiska arbetet i Socialnämnden och få information om deras arbete. Jätteroligt!

 

10:00 – svänger hem med bilen, eftersom käre maken behöver den. Solen flödar och fåglarna kvittrar!

 

11:00 – nu har jag landat på kontoret på ABF, där jag tänker tillbringa resten av dagen.

 

12:00 – äta bör en ju, även om jag ofta kan tycka det är ett nödvändigt ont. Jag tycker det helt enkelt är rätt trist att äta! En rejäl portion av köttfärs- och bacongratäng som Bosse lagat åt mig, stod på menyn.

 

13:00 – dags för massage! Åh, det är alltid en höjdpunkt. Särskilt den här dagen, när jag kände mig extremt trött i axlarna och väldigt sliten överlag. Vi har sån tur, att Ethel från 3libra kommer till oss på jobbet lite då och då och erbjuder massage. Så ofta jag kan hakar jag på. Hur bra får en ha det?

 

14:00 – jag jobbar med att få ihop en verksamhetsplan till ABFs styrelse inför årsmötet. Jag hade planerat att ha den i princip klar till i kväll då vi har VU, men eftersom jag hastigt fick rycka in på ett politikmöte i går då tid var avsatt, fick det stryka på foten. Nu fick VU klara sig utan, och jag får försöka planera om så jag åtminstone har en klar till styrelsemötet nästa vecka.

 

15:00 – eftermiddagsslurken är viktig, och extra god i min pug mug som jag fått av Sara!

 

16:00 – jag tog en paus från sifferarbetet och knatade över parkeringen till Coop Forum och shoppade vårgröna ljus till hemmet.

 

17:00 – VU-möte i timmarna två. Jag glömde fota under mötet, annars hade ni fått se Sonia, Ritva, Stigh och Mats på en bild här. I stället får ni se ett av de ärenden som avhandlades på mötet, och det fotot får representera två klockslag; 17 och 18!

 

19:00 – Efter VU-mötet återgick jag till kontoret för att skriva protokollet och rusta en dagordning och andra handlingar så Synnöve i morgon kan skicka ut kallelse till styrelsemötet. Same procedure as every month.

 

20:00 – tar jag en promenad ner på stan, där käre maken har parkerat bilen. Han är på ett möte med tillbehör som gör att han inte kan köra hem själv, så nu hämtade jag först bilen och sedan honom.

 

21:00 – Bosse tog med sig en kompis hem på lite eftersnack, och även jag blev bjuden på en skvätt onsdagswhisky. Tackar!

 

22:00 – vi kollade på kvällens avsnitt av ”Sveriges Mästerkock” som avslutning på dagen. Följer det programmet med glädje och intresse, i den mån vi kan.

 

23:00 – Ännu en dag är till ända, och en liten smula för sent gör jag mig redo för natten. Jag behöver egentligen lägga mig lite tidigare än så här, för att somna i tid. Mina sömnrytmer är inte helt i balans.

Tack för att du följde med mig under den här dagen!

Jag är inte expert på nånting, inget växer sig högre än något annat!

Ingen expert

Allt eftersom den här bloggen har växt och antalet läsare blivit fler, har jag funderat på mycket på att också kunna använda den till att dela med mig av mina kunskaper och inte bara mitt liv. Det blir rätt enahanda i längden, tänker jag. Det finns ju gränser för hur intressant en person kan vara. Så har jag funderat en del över vad som gör en blogg intressant i mina egna ögon. De bloggar jag följer över tid har en mix av personlighet och någon form av kunnande de delar med sig av. Så att jag kan lära mig saker, eller inspireras.

Generalist, inte expert

Det vore rasande kul att kunna göra samma sak, eftersom jag har rätt mycket bagage, erfarenhet och kunskaper. Men när jag börjar tänka på det, hittar jag ingen nisch, ingen specialitet, inget jag är expert på. Inget jag kan sätta en stolt etikett på och explicit säga: DET HÄR kan jag, DET HÄR vill jag paketera lite snyggt och dela med mig av.

Jag är småbra på ganska mycket; ledarskap, pedagogik, att uttrycka mig i skrift, foto, vet hur man släktforskar, hankar mig fram i grafisk design, bra på att virka, hemmastadd i onlinemarknadsföring, hyggligt allmänbildad… Men är inte expert på något område. Alla blommor i min rabatt är ungefär jämnhöga. Jag har också en hel hög av livserfarenhet, men det är också svårt att formulera i ett CV, om en säger så.

Vill du lära dig mer?

Å andra sidan skulle inte det behöva begränsa mig. Om du vill veta mer om något av det jag är småbra på, så kan jag ju i och för sig dela med mig av det jag har. Hojta gärna i så fall, ge mig en hint. Det kan ju hända att jag på så sätt kan skrapa fram mer än jag tror, ”with a little help from my friends”!

 

Några svar på antingen-eller

Maria Björkman

Jag får frågor då och då, framför allt i mejl, där du som läser vill veta ännu mer om mig. Jag tycker jag bjuder rätt bra på mig själv, men det är klart det riskerar att bli lite ensidigt och att det kanske ibland kan väcka ännu mer frågor. Jag vet själv hur nyfiken jag kan bli på såna jag följer eller läser om.

En lista med antingen-eller!

Däremot är det svårt att veta vad som är intressant! Därför har jag nu plockat fram en sån där lista du vet, med färdiga frågor för mig att svara på. Den här listan heter ”antingen-eller”. Håll till godo! (Omslagsbilden togs på poolkanten på Mallis förra veckan, kände att jag behövde lite tillbakablick!)

Lakrits eller choklad?

Lakrits! Gärna salt, den söta är lite mesig. Det riktigt vattnas i munnen bara jag tänker på saltlakrits.

Pizza eller hamburgare?

Pizza, tror jag. Båda slinker ner om de är vällagade.

Kaffe eller te?

Kaffe. Te dricker jag också, men inte dagligen. Mer så där när jag har fastedagar, eller något lugnande kvällste före sängdags nån gång ibland.

Mjölk eller vatten?

Till maten dricker jag vatten (eller vin! ;-)) men en mjölkskvätt är välkommet i kaffet.

Mat eller godis?

Vilken jättekonstig jämförelse. Mat, så klart!

Alkohol eller läsk?

Inget är särskilt bra för kroppen, och en konstig fråga. Men alkohol i vissa former (vin, whisky, öl) är definitivt godare än läsk!

Sommar eller vinter?

SOMMAR!

Guld eller silver?

Guld är snyggare tycker jag, och jag passar bättre i det.

Morgon eller kväll?

Hm. Beror på. Morgonen ger löfte om en helt ny dag, det gillar jag. Mörka morgnar gillar jag inte, då drar jag helst täcket över huvudet (det har blivit så på senare år). Kvällar är bra om jag inte är slutkörd efter dagen, något jag också ofta är nu för tiden. Men en kväll efter en ledig dag är bra, för att inte tala om sommarkvällar!!

Julafton eller födelsedag?

Julafton. Fler lediga dagar väntar, myset står som spön i backen och har jag tur så har jag nära och kära omkring mig och får paket!

Nyår eller midsommar?

Kära nån. Midsommar, självfallet!

Mobil eller dator?

Mobil. Och dator. Och iPad.

Stan eller landet?

Landet. Älskar naturen, och behöver den. Mer än nånsin. Så glad över vår lilla sommarstuga!

Lägenhet eller hus?

Bekväm lägenhet under vinterhalvåret. Kravlös sommarstuga på sommaren. Inte hus som permanentbostad, det är alldeles för mycket jobb.

Bada eller duscha?

Älskar att bada i badkar. Tyvärr äger jag inget…

Sola eller bada?

I Sverige – sola. Utomlands om det är tillräckligt varmt – bada!

Fota eller bli fotad?

Fota helst. Tycker det är jättekul.

Skräckfilm eller romantisk komedi?

Det som är mest avkopplande, och det är nog romantisk komedi…

Fester eller hemmakvällar?

Hemmakvällar. Lugnast så. Men en och annan fest är kul att bryta av med ibland!

 

Fotonostalgi: min första danspartner?

Maria 7 år "dansar" med morfar

Dags för lite fotonostalgi igen. Den här bilden är rätt dålig ur alla synvinklar, men jag valde den ändå för den säger så mycket.

Året är 1969, och tillfället är min morfars 50-årsfest. En typisk vuxenfest med middag vid långbord och efterföljande dans. Jag kanske inte var det enda barnet, men inte långt därifrån. Troligen tyckte jag inte det var speciellt roligt, men jag noterar så här i efterhand att de vuxna ändå valde att låta mig vara med i stället för att skaffa barnvakt. Fint.

När bilden togs, hade morfar bjudit upp mig, den 7-åriga Maria, till dans. Han tyckte nog jag skulle få delta lite också, han var så snäll. Jag står på hans fötter när han dansar slowfox-steg enligt alla konstens regler. Jag minns det här! Det kändes stort att få vara med på de vuxnas dansgolv. Och se så glädjen lyser i morfars ansikte! Själv verkar jag mest intresserad av hur fötterna rör sig…

Kvinnohormoner, hälsa och livsstil

Idag reser vi hem från Can Pastilla på Mallorca, efter en minnesvärd resa bland kvinnohormoner, kostråd, arbetspass, föreläsningar, träning, god mat och flödande sol. Vad är det då jag och mina medarbetare varit iväg på, egentligen?

Mysteriet med kvinnohormoner

När jag i höstas till slut träffade en läkare som vågade säga till mig vad jag troligen drabbats av under sommaren när jag kraschade, försökte jag läsa på lite. Jag hade fått ta en massa prover och allt visade goda resultat, det var inget fel på mig, jag var kärnfrisk. Gott så, men jag mådde ju skit! När jag kom tillbaka till vårdcentralen eftersom min yrsel inte ville ge sig, mötte jag denna pensionerade, kvinnliga (danska) läkare, som inte var ordinarie utan hade hoppat in. Hon berättade för mig att allt jag beskrev pekade på att jag förmodligen hade utmattade binjurar, men att det är något som inte så många talar om och som inte är helt cômme-il-faut att diagnosticera.

Med en känsla av tacksamhet över att jag fått någon sorts diagnos på det jag kände, gick jag hem och googlade för att begripa. Då ramlade jag ganska snart över Mia Lundins hemsida och hennes beskrivning av binjureutmattning. Jättebra och grundligt beskrivet, på ett sätt som gjorde att jag förstod att det här verkligen finns på riktigt. Så himla konstigt var det ju inte egentligen. Jag skrev upp mig för Mias nyhetsbrev, och i ett av dom som kom under hösten fanns ett erbjudande om en hälsoresa med fokus på kvinnohormoner, kost och träning.

Kompetensutveckling

Jag fick en idé om att en sån utbildningsresa vore något inte bara för mig personligen, utan också för mina medarbetare. Vi är tre kvinnor i medelåldern med allt vad det innebär, och det finns väl alltid behov av att lära sig mer om sig själv? Tjejerna nappade på idén att detta skulle kunna utgöra 2017 års kompetensutveckling för oss. Till saken hör också att vi har en hektisk vardag då vi inte arbetar tillsammans varje dag (jag är ju på kontoret enbart på halvtid, t.ex.) vilket gör att vi såg resan som en chans att få tid tillsammans, prata och lösa en del arbetsrelaterade frågor som vi aldrig annars hinner med.

Detta var alltså min ingång till den här resan, och sen kom allt annat som extra bonus! Resan har innehållit föreläsningar med Mia om kvinnohormoner (värsta kemilektionen emellanåt, men oerhört lärorikt), föreläsningar med Ulrika Davidsson om kostens betydelse för hur vi mår, yogapass, powerwalks och träningspass. Allt detta dagligen! Dessemellan har det varit några timmars fri tid, som vi tre då mestadels har använt till vårt eget arbete vi haft med oss, där vi i härlig miljö har kunnat lösa upp lite knutar och gjort färdigt några saker. Det har skett ömsom på poolkanten, ömsom på en uteservering. Snacka om inspirerande miljö!

föreläsning kvinnohormoner
Ett par av föreläsningarna kunde vi ha utomhus, i flödande sol!

Lyx

Vi har haft ett helt hotell för oss själva, och kunnat breda ut oss hej vilt med yogamattor i halva foajéytan och grupparbeten och föreläsningar runt poolen ibland. Varje kväll före middagen har det erbjudits cavamingel! Frukostar och middagar har varit överdådiga och vällagade, och vi har verkligen blivit bortskämda. Jag är så tacksam för all kunskap, nya bekantskaper, lyx, vänskap, sol, värme, god mat och självisk egentid jag har fått denna vecka.

Nya kunskaper

Varje morgon har jag fått yoga i klass, för underbara Malin. Den kärlek till yogan och livet som hon förmedlar och utstrålar – wow! Sån vill jag också bli när jag blir stor.

En sak av allt jag fått lära mig den här veckan, är att utmattning inte är en sjukdom, det är en obalans. Jag är inte sjuk, min kropp är bara obalanserad. Hurra! Jag har dessutom kommit till insikt om att vara mindre otålig, och låta det ta den tid som behövs för att hamna tillbaka i balans. Det tog tid att komma hit, det kommer att ta tid att komma tillbaka helt. Du kan läsa om min resa under fliken ”Om mig/Min resa” här ovan.

Jag kommer att återkomma med lite mer fakta och funderingar kring detta med kvinnors hormonbalans, här på bloggen. Det finns mycket kring det som är värt att lyfta och lufta!